Advokaterna vs. myndigheterna - en LSS-saga utan lyckligt slut?

Rätten till assistans fortsätter att prövas i svenska domstolar. Kommunernas och Försäkringskassans striktare bedömningar leder till ett ökat antal avslag. Som en följd av detta ökar även advokatkostnaderna. Assistansval2014 pratade med socialrättsexperten och advokaten Mathias Blomberg, som finner dagens situation både ohållbar och rättsosäker för den enskilde hjälpsökanden.

– Det fanns en tid i Sverige då vi såg på myndigheter och stat som goda. Så är det inte riktigt idag. Staten är givetvis långt ifrån felfri och de senaste åren har tydligt visat att värnandet av de mest utsatta inte utgör den mest högprioriterade frågan. Gruppen av funktionsnedsatta har inte tillräcklig rättssäkerhet idag, menar advokat Mathias Blomberg som länge varit en ihärdig försvarare av de utsattas rätt enligt lagen. 

LSS-reformen infördes 1994 och skapades som en garant för service och stöd, oavsett kostnaden för stat och kommun. Det skulle aldrig bli en resurslag avhängig medel eller sparplaner. Men statistiken visar på en oroväckande trend; från 2003 till 2012 har andelen avslag på ansökningar om assistans till Försäkringskassan ökat från 30 % till 60 %. Som en följd av det hamnar ett ökande antal LSS-fall i rätten på grund av de allt fler överklagandena. Mellan 2007 och 2010 ökade antalet domar som rörde LSS från 673 till 1194 stycken. 

– Jag har inga vetenskapliga siffror för att backa upp dagsläget men den allmänna känslan är av en fortsatt ökning av fall och tvister, och inte bara gällande personliga assistans utan för alla former av insatser inom LSS. 

Framförallt ser han den hårdnande ekonomiska verkligheten ute i kommunerna som en huvudorsak till en allt hårdare attityd. 

– Det är en mycket bekymmersam situation på kommunsidan och ibland så pass bedrövlig att man undrar hur länge det kan få fortgå. Kommunernas tillämpning förefaller i allt högre grad styras av egenartade policydokument än innehållet i gällande rätt. Den enskildes möjligheter att få rätt till en viss insats blir därför i stor utsträckning beroende av om man bor i rätt kommun. Försäkringskassan har nu i alla fall en genomlysning av hur lagarna ska tillämpas, men om den intentionen ändå grundar sig i feltolkningar så blir ju resultatet lika illa. 

Som exempelvis den omdiskuterade tidräkningen, för bland annat toalettbesök och tandborstning. Det är inget som han ser tecken från Försäkringskassan att göra något åt. 

– Att beräkna 30 till 40 sekunder för en viss aktivitet och det bara för att det på oklara grunder bedöms vara skäligt är givetvis helt verklighetsfrånvänt. 

Idag är det en verklighet för assistansbolag att advokatarvoden till tvister med stat och kommun äter upp en del av de medel som istället skulle kunnat ha återinvesterats i verksamheten. Kritik har också riktats mot assistansbolag som man anser överklagar och processar för att säkra en framtida kund, allt med en slutnota bekostad av skattemedel. 

– I den bästa av världar skulle vi inte behöva advokater i den här typen av ärenden och mål, men så ser tyvärr världen inte ut idag. I grund och botten anser jag att det i en demokrati och rättsstat aldrig kan uppfattas som ett problem när en person får ett juridiskt biträde och hjälp med att framhålla det som är relevant i ett fall. Kritiken är felriktad. Ingen klagar på när kommunen anlitar externa jurister för att fatta de beslut som tjänstemännen har lön för att göra, eller när städningen i Försäkringskassans egna lokaler per timme kostar mer än en assistanstimme.

(Mathias Blomberg är delägare/advokat vid IGNE advokatbyrå som specialiserat sig i humanrätt.)