Är det bättre att vårdföretag går med förlust ?

Förbud mot vinster inom välfärden är ett hot mot både valfrihet och kvalitetsutveckling. Självklart ska det offentliga ställa kvalitetskrav på alla leverantörer av välfärdstjänster och följa upp dem. Men om inte fler aktörer än kommunen får vara med och lyfta den generella kvalitetsnivån på vår gemensamma välfärd skjuter vi oss själva i foten.

Sen en tid tillbaka har diskussionens vågor gått höga angående vinster i välfärden. Vänsterpartiet har gjort frågan till sin absolut viktigaste valfråga. Socialdemokraterna vill se långtgående begränsningar samt kommunalt veto mot friskolor. Grunden för debatten är dels de vårdskandaler som figurerat runt om i vårt land hos både offentliga och privata utförare och dels det ideologiska motståndet mot att det ska finnas andra utförare av skattefinansierade välfärdstjänster än det offentliga.

Det har satt strålkastarljuset på den känsliga frågan: Ska ett företag, förening eller kooperativ få gå med vinst när man vårdar våra äldre, ger utbildning till våra barn eller bedriver sjukvård? Känslan för de flesta säger naturligtvis nej. Men vad händer om vi vänder på frågan?

Är det bättre att ett företag, en förening, ett kooperativ eller en kommun går med förlust när de vårdar våra äldre, ger utbildning till våra barn eller ställer diagnos på dina sjukdomar? Här svarar nog de flesta med självbevarelsedrift nej på frågan.

Generellt gäller, oavsett om det är ett företag eller en kommun som bedriver verksamheten, att den som har koll på ekonomin och de resurser som står till buds även har koll på kvaliteten. Den kommun eller det företag som har dålig koll på ekonomin har också sämre kvalitet. Trots att de som gör förlust eller drar över sin budget bevisligen använder mer resurser än de fått till sitt förfogande. De mätningar som Sveriges Kommuner och Landsting gör med jämna mellanrum angående resultat och resurser inom skolans värld pekar på samma generella slutsats. Stor resursanvändning och dålig ekonomisk kontroll är lika med sämre kvalitet på undervisningen. Effektivare resursanvändning och god ekonomisk kontroll är lika med bättre kvalitet på undervisningen vilket ökar elevernas kunskapsnivåer.

Kommuner eller landsting som dras med underskott får lägga allt fokus på personalneddragningar, stängningar av skolor eller andra kostnadsbesparande åtgärder. Politiker, personal, föräldrar och anhöriga lägger stor energi i kampen om var neddragningarna inte ska ske. Kvalitetsutveckling är i sådana situationer inte det som står i första rummet. Där man har överskott samt koll på ekonomin är förhållandet ofta det motsatta. Då blir det enklare att fokusera på hur man blir ännu bättre och effektivare i bemötandet av de man är till för. Kommunallagen har dessutom tydliga skrivningar om vikten av överskott i verksamheten.

Att vi gemensamt betalar skatt för att kunna bedriva äldreomsorg, skola och sjukvård är tämligen odiskutabelt. Att alla ska ha så lika förutsättningar som möjligt i vårt land är också en självklarhet. Men att alla ska vara hänvisade till exakt samma vård och skola är däremot direkt orättvist då det inte tar hänsyn till människors olikheter och individuella önskemål. Den som har behov av våra välfärdstjänster ska ha ett utrymme att välja vem som ska leverera dessa tjänster. Oavsett om det gäller ens barns skolgång, mitt och ditt val av läkarmottagning eller våra föräldrars val av hemtjänstleverantör.

Konkurrens leder till kreativitet, ökad effektivitet och bättre kvalitet eftersom varje äldre, varje elev och varje patient måste förtjänas varje dag för att dessa fortsatt ska stå fast vid eller välja en specifik leverantör. Om kvalitet och personlig bemötande inte håller måttet kommer ingen att välja dessa leverantörer.

Det vore bättre att ropen skallade om ett förbud mot förluster i välfärden. Ständigt återkommande förluster vittnar om problem med hela organisationen från ledning till bemötandet av eleven eller brukaren på ett äldreboende. Kvalitet frodas i de organisationer som visar svarta siffror istället för röda.

Anders Sellström riksdagsledamot och ekonomisk-politisk talesperson (KD)