Skip to main content

Teckenspråkets dag

Nyhet   •   Maj 14, 2017 04:16 CEST

Fakta om svenskt teckenspråk

Den 14 maj 1981 gick till historien då Sverige som första land i världen erkände teckenspråket som språk. Sedan dess så firas Teckenspråkets dag den 14 maj varje år. Dagen firas för att uppmärksamma att teckenspråket är ett fullvärdigt språk, men även för att fortsätta arbeta för att teckenspråkiga ska ha en fullvärdig plats i det svenska samhället. Turkos är färgen som symboliserar gemenskapen kring, och kampen för, teckenspråket.

Teckenspråk = Språk (1981)

Teckenspråket har funnits lika länge som det funnits döva människor. Det har vuxit fram på olika sätt i olika delar av världen. Därför finns det inte ett internationellt teckenspråk, utan varje språkområde har sitt eget teckenspråk med egen grammatik, eget ord-/teckenförråd och i viss mån egna kulturella drag. Man räknar med att det finns ungefär 160 olika teckenspråk i världen.

Grunden för det svenska teckenspråket lades under 1800-talet i och med att man startade upp dövskolor. När olika personer fördes samman så kunde teckenspråket normeras och ett teckenspråk med gemensam grammatik och bildspråk växte fram. Det svenska teckenspråket är ett levande språk, som fortsätter att utvecklas över tiden.

Sverige var det första landet i världen som erkände teckenspråket som ett språk. Detta gjordes i och med riksdagsbeslutet den 14 maj 1981, då man erkände dövas rätt till teckenspråk som modersmål.

Språk > Talade språk

Teckenspråk är alltså ett erkänt språk i Sverige och runt om i världen. Det är dock ändå många som drar paralleller med att ett språk måste talas, för att kunna fungera som ett fullvärdigt språk. Det är även vanligt att man sätter likhetstecken mellan språkutveckling och talspråksutveckling. Detta kan t ex bli tydligt hos barnavårdscentralen, som ofta fokuserar på barnets talspråk snarare än dess teckenspråksfärdighet. Detta fastän föräldrarna påtalar att barnet har ett aktivt teckenförråd och pratar teckenspråk obehindrat.

Dessutom så är samhället fortfarande främst konstruerat för att fungera för de som hör, ser och rör sig obehindrat. Detta blev t ex mycket tydligt i samband med attacken på Drottninggatan den 7 april. Det tog då nästan 4 timmar innan public service lyckades komma ut med information på teckenspråk, så att även de teckenspråkiga kunde få information om vad som hade hänt.

Döv person ≠ Teckenspråkig person

En teckenspråkig person har teckenspråket som förstaspråk eller andraspråk och använder det i sitt dagliga liv. Teckenspråkiga personer behöver dock inte vara döva. Även personer med hörselnedsättning och hörande personer kan lära sig teckenspråk som förstaspråk. Dessutom så finns det personer med fullgod hörsel som är beroende av teckenspråk, i de fall en språkstörning gör att de inte kan kommunicera med talat språk.

En del lär sig teckenspråket som andraspråk. Det kan vara föräldrar eller anhöriga till teckenspråkiga barn, vänner, partner och personer som använder teckenspråket i sitt arbete.

Samtidigt finns det döva personer som inte lär sig teckenspråk. Detta är främst personer som förlorar hörseln vid vuxen ålder. Det finns även en trend att dövfödda barn eller barn med grav hörselskada tidigt får ett snäckimplantat inopererat. Dessa barn kan (och bör?) fortfarande behöva lära sig teckenspråk, men det är inte längre självklart att det sker.

Hörande barn = Teckenspråkig person

Även hörande barn kan behöva lära sig teckenspråk. Detta gäller främst hörande barn till döva föräldrar och hörande syskon till döva barn. Självklart så är det även viktigt att hörande föräldrar till ett dövt barn lär sig teckenspråk så snart som möjligt; Dels så att de kan kommunicera med barnet. Men även för att barnet ska få möjlighet att vistas i teckenspråkig miljö, så att det kan utvecklas på samma sätt som hörande barn.

Det är alltså viktigt att det finns goda möjligheter till modersmålsstöd eller undervisning i svenskt teckenspråk runt om i landet. Idag råder det en stor brist på teckenspråkslärare och utan teckenspråkslärare kan ingen undervisning erbjudas till barnen. Dessutom är idag rätten till modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk begränsad. Den borde stärkas, så att alla barn med behov får möjlighet att lära sig svenskt teckenspråk.

Teckenspråk > Handalfabet

Det finns två grundläggande skillnader mellan teckenspråk och ett talat språk;

  1. Ett teckenspråk uppfattas med hjälp av synen, medan ett talat språk uppfattas med hjälp av hörseln.
  2. Ett teckenspråk utförs med hjälp av händer, kroppshållning och ansikte (munnen, ögonen, blickriktning och huvudet), medan ett talat språk produceras med talapparaten.

Tecken i ett teckenspråk är språksymboler, på samma sätt som ord är symboler i talade språk. Vissa tecken betyder bara ett ord, men det finns tecken som kan betyda en hel mening. Det är inte alla tecken i det svenska teckenspråket, som har en motsvarighet i det svenska talade språket. Inte heller alla ord i det svenska talade språket, har en motsvarighet i det svenska teckenspråket.

Det svenska teckenspråket har ett handalfabet, som motsvarar bokstäverna i det svenska alfabetet. Hand­alfabetet används främst för att stava namn. Det räcker alltså inte att lära sig handalfabetet för att kunna kommunicera på teckenspråk, utan man behöver lära sig hela språket med grammatik och olika tecken. Idag finns det 19 000 olika dokumenterade tecken.

Teckenspråksundervisnings historia

Den första skolan i Sverige för döva och blinda startades av Pär Aron Borg år 1808. Därefter öppnades flera andra skolor runt om i Sverige. När olika personer fördes samman så kunde teckenspråket normeras och det var alltså nu som grunden till det nuvarande teckenspråket växte fram. Det är viktigt att poängtera att det svenska teckenspråket inte skapades på dövskolorna, utan det var där det normerades och utvecklades till ett gemensamt språk.

Lagen om dövundervisning antogs 1889. Därmed blev dövundervisning en obligatorisk skolform. Dock så hade man under den internationella dövlärarkongress i Milano år 1880 beslutat att undervisning skulle grunda sig på den orala metoden. Detta innebar att teckenspråket i princip förbjöds i undervisningen. Det var inte förrän dryga 100 år senare som det åter igen blev accepterat. Detta påverkade elevernas kunskapsinhämtande, och många elever lämnade skolan med dålig beredskap att möta vuxenlivet.

1981 så erkände Sverige som första land i världen teckenspråket som språk. Ett par år senare så skrevs det in i läroplanen för specialskolan att undervisningen skulle vara tvåspråkig och ske på svenskt teckenspråk och skriven svenska. Denna tvåspråkiga undervisning har varit en avgörande faktor för att det idag finns många döva och hörselskadade som studenter på högskolor och universitet samt i betydelsefulla positioner i arbetslivet. De svenska specialskolorna har tjänat som förebild för många andra länder och kallas för ”den svenska modellen”.

2009 antogs Språklagen, som bl a reglerar den enskildes tillgång till olika språk. Språklagen ger det svenska teckenspråket likvärdig ställning med de nationella minoritetsspråken i Sverige. Den säger att döva och hörselskadade personer och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket. Språklagen är en skyldighetslag. Det innebär att ansvaret för att språklagens bestämmelser följs ligger hos myndigheter, men att om lagen inte efterlevs, så finns det ingen instans att överklaga hos.

Även om det tillkommit lagar som stärker det svenska teckenspråket och fastän det finns uttalade framgångar, så finns det fortfarande mycket att göra för att stärka det svenska teckenspråket i det svenska samhället. Det finns flera grupper som arbetar med detta. Formellt så är det Språkrådet, en del av Institutet för språk och folkminnen, som ansvarar för språkvård och språkpolitik för såväl svenska och nationella minoritetsspråk som det svenska teckenspråket.

SpotMi och språk

Mångfaldsakademien och SpotMi publicerar löpande information och artiklar om språk och språkets betydelse för företag och företagaren. Om du vill läsa mer, så finner du information här.

---------------------------

Källor:

- Dövas tidning, Misstänkt terrordåd i Stockholm ur dövas perspektiv

- Hörselboken, Svenskt teckenspråk (2016)

- Hörselboken, Tvåspråkighet avseende svenskt teckenspråk och svenska (2015)

- Institutet för språk och folkminnen, Barns tillgång till svenskt teckenspråk

- Institutet för språk och folkminnen, Om svenskt teckenspråk

- Kerstin Nelfelt, Det svenska teckenspråket

- Specialpedagogiska skolmyndigheten, Teckenspråkets dag firar 35 år (2016)

- Stockholms Universitet, Svenskt teckenspråkslexikon

- Sveriges Dövas Riksförbund, Barn berövas rätten till teckenspråk

- Sveriges Dövas Riksförbund, Svenskt teckenspråk (2014)

- Sveriges Dövas Riksförbund, Teckenspråkets dag (2015)

- Sveriges Dövas Riksförbund, Teckenspråk frågor och svar

- Sveriges Dövas Riksförbund, Tillgänglig värld

---------------------------

SpotMi

SpotMi är en ny digital app som snart kommer ut på marknaden. Den ger företag möjlighet att aktivt använda sig av sina värderingar och nuvarande mångfald i sin sälj och marknadsföring. Därmed så öppnar den äntligen upp möjligheten för personer att hitta de företag som matchar upp på deras krav på värderingar och likabehandling. Det hjälper även personer att hitta de företag som kan tillgodose deras specifika behov såsom språkkunskap eller tillgänglighet samt att den hjälper föräldrar att navigera sin vardag. SpotMi är företagens verktyg att enkelt kunna få affärsnytta av sina nuvarande värderingar och mångfaldskompetens. SpotMi är appen som kommer leda utvecklingen i dagens samhälle där ”annorlunda” trendar mot att bli det nya ”normala”.

Bifogade filer

PDF-dokument

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera