Skip to main content

Oktober

Blogginlägg   •   Okt 07, 2010 16:39 CEST

 Årets valrörelse är över. Mycket har förändrats i Riksdagen, men denna krönika ska varken handla om Sverigedemokraterna eller det parlamentariska läget.Årets valrörelse är över. Mycket har förändrats i Riksdagen, men denna krönika ska varken handla om Sverigedemokraterna eller det parlamentariska läget.

Denna krönika handlar om något som var sig likt även denna valrörelse: valaffischerna. De såg ut precis som vanligt: partiföreträdare i partitypisk klädsel, inte för arga, inte glada. Alltigenom lagom för att attrahera alla väljargrupper.

Lägg därtill ett budskap som med full kraft slog in en öppen dörr.

Jag tänker till exempel på Jan Björklund som ville att Sverige skulle få Nobelpris, eller Mona Sahlin, visserligen flankerad av ungdomar, som inte kunde vänta. På vad hon inte kunde vänta var oklart (kanske visste Socialdemokraterna inte det själva, och lät det vara obesvarat). Och hur Sverige skulle få fler Nobelpris tyckte Jan Björklund inte att man behövde gå in på i djupare detalj.

Nu kanske någon invänder att en valaffisch inte ger utrymme till djupare resonemang. Helt rätt. Men det borde väl inte diskvalificera mediet från att uttrycka något som väcker intresse, engagemang eller för den delen irritation?

Vänsterpartisterna såg lika medvetet nedklädda ut som vanligt med sina jeansjackor och lagom urtvättade skjortor. Varje gång jag cyklade förbi en sliten valaffischpelare på Södervärn och såg den i mitt tycke mycket medvetna nedkläddheten kom jag att tänka på när jag fick nya Nike-skor som 13-åring och gick med dem genom en sandlåda flera gånger för att de skulle se använda ut första dagen på högstadiet.

Lika lite som en valaffisch påverkar agendan, lika lite får en valaffisch någon att byta parti. Men däremot kan en affisch göra en väljare tryggare i sitt val. Med tanke på hur lång tid partiernas kampanjorganisationer har att på sig att fundera ut hur valaffischerna ska se ut (fyra år för att vara exakt) kan man gott kräva större fantasi.

Centerpartiet är ju till exempel världens rikaste politiska parti efter försäljningen av tidningskoncernen Centertidningar AB, men hur mycket jag än anstränger mig för att minnas någon av deras valaffischer så här två veckor efter valdagen är det blankt. Well spent money...

Det var bara ett parti som stod ut: Kristdemokraterna med sin djurkampanj. Men tyvärr förstod varken jag eller någon annan jag pratat med budskapet, syftet eller tanken bakom kampanjen, så den kan jag tyvärr inte analysera djupare.

Den politiska är svår att påverka för ett parti. Desto viktigare då att man tar tillvara de kanaler man faktiskt kan påverka, till exempel valaffischerna, och gör det bästa möjliga av dem.

/Måns Renntun | copy writer


Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera