Konsumtion i förändring = lycka.

Sverige är ett välfärdsland, med de basala förutsättningar som borde räcka till för alla medborgares möjlighet till lycka, trygghet och gemenskap.
Att konjunkturen inte är statisk och skälen till det, känner vi alla till. Det som möjligtvis kan vara lite förvånande är hur många det är som blir tagna ”på sängen” när konjunkturen viker nedåt.

Ordet kris kommuniceras inte i samma utsträckning längre med koppling till ekonomi, arbetsliv och livsstil. Ordet kris har nu en mer rättfärdig dimension kopplat till katastrofer som miljö, krig och våld i största allmänhet.
Riktiga katastrofer alltså!

Vad har då denna, vår senaste lågkonjunktur fört med sig i det stora hela?
Har vi ändrat livsstil och därmed dragit ner eller ändrat våra konsumtionsvanor?
Har vi blivit mer nyskapande och kreativa och växlat över i nya tankebanor?
Och inte minst har vi ändrat vårt sätt att kommunicera?

Tillförlitliga rapporter säger att vi dragit ner på statuskonsumtionen, ett bra exempel är bilen som mer kommit att bli en bruksvara än en statussymbol för det stora flertalet.
Istället satsar gemene man på upplevelsefylld lycka.

Då vill jag ändå påminna att redan 2008 var upplevelser årets julklapp i Sverige.
I och för sig, paketerade upplevelser som man köper för pengar.

Vad är då egentligen skillnaden om vi konsumerar statusprylar eller upplevelser?

Det troliga är att upplevelser är mer relaterade till sociala relationer och att det också skapar lycka på ett annat plan.

Maslows behovstrappa står sig fortfarande, där det sista och femte trappsteget står för självförverkligande.

Dagens lyckade individ är den som kan påvisa egen lycka genom sitt oberoende av yttre ting och som lever i harmoni med naturen, sin familj och sin omvärld. Ett socialt ansvarstagande blir också mer och mer vanligt vilket påverkar vårt sätt att agera i många frågor.

 Intressant är då om en livsstilsförskjutning av detta slag påverkar kommunikationen från företag till konsument.

Inte nämnvärt tycker jag.

Det som är riktigt intressant är förstås hur konsumenten påverkar företagen (C2B) och andra konsumenter (C2C) genom sin alltmer aktiva roll i bl.a. de sociala medierna.

Här har man som företag en fantastisk chans att inte bara hänga med i utvecklingen utan också lära med och av det viktigaste man har, sina kunder. Att på detta sätt få en inblick i deras hjärnor är ju faktiskt nästan mer än vad man trott sig kunna begära.

 Än så länge är det förhållandevis få som utnyttjar denna möjlighet.

Kanske kan det bero på att samma individer sitter på täppan som satt förut, inte sällan helt främmande för att det krävs förändringar i både synsätt, agerande och personalkonstellationer.

För säg mig, hur ska de nya, kreativa idéerna uppstå om grunden är oföränderlig?

Jag vill ändå tro att just denna lågkonjunktur har fått oss alla att vakna upp och passionerat känna vilja till nyskapande och utveckling.
En vilja att utvecklas tillsammans och över de traditionella gränserna.

Kristina Cohn Linde

Vd, Marknadsföreningen i Göteborg