Skip to main content

Polisen i Botkyrka - Ja, vi profilerar

Nyhet   •   Jan 10, 2020 16:20 CET

Polisen Emil Nejström, utanför polishuset i Tumba

Polisen Emil Nejström mötte Shoo för att bland annat svara på frågan om våldsmonopolet ibland missbrukas, och om det känsliga ämnet rasprofilering. Vi möter Emil på polisstationen i Tumba. Emil är klädd i uniform och utstrålar både lugn och självsäkerhet. Vi går till ett förhörsrum – men den här gången är det vi som ställer frågorna.

Är det svårt att vara polis i en förort?
- I Botkyrka finns kulturen att inte prata med poliser, för då är man en golare. Det gör det svårare att bedriva förundersökningar. Jag skulle önska att folk insåg vikten av att samarbeta med Polisen. För vi, poliser och politiker, kommer aldrig kunna förbättra ett område själva.

Är det mer kriminalitet i förorten?
- Nej, det sker ungefär samma mängd kriminalitet i hela Sverige. Men en viss typ av kriminalitet överväger i förorter. Här är det mycket droger jämförelsevis med landsbygden, där trafikrelaterade brottslighet är ett större problem.

Polisen brottas med mer än brott
Emil berättar att det råder personalbrist inom poliskåren. Hade han fått bestämma hade antalet poliser varit betydligt fler – särskilt patrullerande ute på gatorna.
– Många i Botkyrka kommer från kulturer där poliser är de som begår kriminella handlingar, vilket gör att de inte känner något förtroende för oss. Vi måste jobba för att sudda bort den negativa bilden. Därför skulle jag vilja ha mer resurser att finnas ute på gatorna och möta människor, säger Emil som plötsligt rycker till. I hans ficka ringer telefonen och han ursäktar sig. Nyfikna som vi är försöker vi uppfatta vad samtalet handlar om, kanske har något dramatiskt inträffat, men Emil rabblar bara obegripliga kodord. Han lägger på och vi återgår till samtalet.

Det är många som inte känner Polisens närvaro i Botkyrka. Vad är dina tankar om det?
- Vi har mycket att göra och ibland hinner vi inte vara i till exempel Alby centrum och patrullera. Det är det som vi kallar brottsförebyggande arbete, alltså när vi är på en plats innan någonting händer. Vi försöker satsa på den brottsförebyggande arbetsmetoden. Vi är till exempel väldigt mycket i Fittja. Undersökningar visar att det området är “värst”, om man får uttrycka sig så. Därför är vi där och arbetar förebyggande för att förhindra att brott uppstår.

”Profilering är jätteviktigt”

Emil har sett flera av de videos som sprids i sociala medier där man anser att poliser och väktare använt övervåld.
- Jag kan bara prata utifrån mig själv och vad jag tycker. Polisen har ett våldsmonopol för att kunna genomföra polisiära åtgärder, det är jätteviktigt. Om jag bestämt mig för att göra en polisiär åtgärd, då får jag använda mängden våld som behövs för att åtgärden ska bli löst. Men jag måste också ta ansvar för att inte använda för mycket våld. Om jag ska visitera dig och du gör motstånd, då jag skicka dig i backen, men man kanske inte ska göra det. Jag tycker att det är viktigare att prata och förklara, än att använda våld. Men det finns personer som inte vill lyssna …

Många tycker att ni använder rasprofilering. Gör ni det?
Vi profilerar, och det är inte så konstigt egentligen. Om jag skulle ge er ett uppdrag att gå ut på stan och försöka hitta personer som delar ut post. Hur gör ni då? Då letar ni efter folk som ser ut som brevbärare. Då profilerar ni. När mina chefer säger åt mig att hitta narkotikaförsäljare letar jag efter folk som ser ut som narkotikaförsäljare. Jag har jobbat på narkotikaroteln i många år, jobbat civilt och jagat framför allt ungdomar här i Botkyrka. Det är inte konstigt att man riktar in sig på en viss grupp av människor. Skulle jag åka till Alby kan jag direkt peka ut flera som jag vet säljer narkotika. Oftast har de fina kläder, fina klockor och kepsen på sned. Klär man sig och uppför sig på ett sätt som är vanligt bland kriminella lägger Polisen märke till dem.

Vad gör du när du råkat peka ut fel person?
- Jag förklarar: ”Du, jag är ledsen för att jag anklagade dig för att ha narkotika i fickan, men du hänger på en plats där det förekommer mycket narkotikahantering och du klär dig på ett sätt som gör att du passar in i den bilden. Därför kommer jag fram till dig och pratar med dig om det. Nu har vi pratat och jag känner dig. Nu är det inga konstigheter.” - Jag väljer att berätta i stället för att vara den arga polisen som bara säger: ”Stick härifrån!”. Det är olika metoder och vi har gjort samma sak, vi har kontrollerat personen, men vi har gjort det på två helt olika sätt.

Så lösningen på debatten om profilering är att ni ska bli bättre på att prata och förklara?
- Ja, och ungdomarna måste lära sig att lyssna. För många gånger upplever jag att de stänger av. De blir utsatta för en åtgärd och vi vill förklara, men de vill inte lyssna, eftersom det inte är okej att köpa en förklaring när man står med ett tufft ungdomsgäng. Där kommer vi till det som vi pratade om tidigare, det brottsförebyggande arbetet. Det är viktigt att vi träffar barn och ungdomar innan de står i centrum eller innan de sitter i den där bilen som är stulen. Att de förstår vad vår roll är och att vi finns för att hjälpa.

Text och foto: Mmesoma Ezekiel och Ruben Askelund, tidningen Shoo 2019

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.