Adora RF på universitetsdjursjukhuset i Uppsala

Det nya labbet på universitetsdjursjukhuset i Uppsala har revolutionerat kliniken för bilddiagnostik. Tack vare genomlysningen kan smådjuren studeras i sina naturliga positioner.

Det luktar våt päls i väntrummet påUDS. Några fyrfota patienter trampar nervöst omkring pådet ljusa golvet, och ur en gråplasttratt tittar en kinesisk nakenhund fram. Ett par vaksamma ögon blänker genom gallret påen kattbur.

Hundar och katter är de vanligaste patienterna påuniversitetsdjursjukhuset, även om personalen har mött - nästan - alla djur i vår herres hage.

–Vi tar emot 20 000 smådjur om året och omkring 5 000 hästar Men vi har även behandlat lamadjur, elefanter, råttor och en krokodil, säger Margareta Uhlhorn, som är chefsveterinär påkliniken för bilddiagnostik.

Korridorerna är breda och ljusa, och har plats för djur i alla storlekar. Påröntgenavdelningen har en häst precis letts in i undersökningsrummet, och den smidiga kroppen fogar sig snabbt under sköterskans händer.

–Vi har sammanlagt fyra röntgenlabb, tvåpåhästsidan och lika många påsmådjurssidan. Hästlabben är specialbyggda för att utrustningen lätt ska kunna flyttas runt hästen under bildtagningen, förklarar Margareta Uhlhorn.

Den nya byggnaden som stod klar i juni 2014 har inneburit ett stort lyft för djursjukvården i Uppsala. Huset är över 50 0000 kvadratmeter stort och rymmer förutom sjukhuset ocksåSveriges enda lantbruksuniversitet, SLU. Här samsas den praktiska verksamheten med forskning och utbildning, plus ett hundratal nya veterinärstudenter som får plats påutbildningen varje år.

–Den som vill specialisera sig inom bilddiagnostik påhögsta europeiska nivån har, förutom den grundläggande veterinärutbildningen påfem och ett halvt år, ytterligare fyraårs studier framför sig, berättar Margareta Uhlhorn.

Den stora skillnaden mellan djur- och humansjukvård är att djuren inte kan berätta var det gör ont. Inte heller kan de arrangera sin kroppsställning efter veterinärens order, eller hålla andan när röntgenteknikern säger till. För personalen påbilddiagnostikavdelningen är det därför inte alltid solklart vad det är som fattas deras patienter när de kommer in.

–Men vårt nya labb från Mediel är fantastiskt bra. Tack vare den flexibla möjligheten till genomlysning kan hunden, till exempel, äta under undersökningen när vi, till exempel, studerar svalgfunktion, förklarar Margareta.

Labbet är likadant som de som används för människor, med skillnaden att det har en specialgjord brits. Undersökningsbordetär lite kortare än vad som är brukligt, både för att det inte krävs för smådjuren och för att djurägare och sköterskor ska kunna nåfram till patienten vid behov.

–Det här bordet är smidigare att använda än ett humanbord, eftersom matte eller husse måste ståbredvid. Ett längre bord hade inte gjort det möjligt att hålla djuret påett bra och säkert sätt, menar röntgenteknikern Viveca Eriksson.

Bordercollien Ayla protesterar inte när hon bärs in i undersökningsrummet av hundägaren Tina Brodin. Den lugnande sprutan som Ayla har fått har gjort henne tung och lealös och matte baxar upp henne påbordet.

–Hennes ena tass är stelopererad, och det verkar som hon har fått ont i den igen, förklarar Tina Brodin.

Eftersom Ayla inte kan vrida sitt ben efter Vivecas anvisningar, använder röntgenteknikern en liten sandsäck och en kloss för att hålla det i rätt vinkel pådetektorn. Matte kläs i skyddskläder och får stanna vid hundens sida under bildtagningen.

Påskärmen i rummet utanför dyker en skarp bild upp av Aylas tass. Metallskenan som är inopererad i det stelopererade benet lyser vit mot den grafitgråbakgrunden. Vid första anblicken ser ingenting konstigt ut, tycker röntgenteknikern Jessica Johansson som sköter spakarna.

–Men jag har inte vant mig vid det nya labbet än, säger hon ursäktande.

Jessica är mest inkörd påden äldre utrustningen, som inte har samma möjligheter som den nya, men som känns mer bekant. Detektorn till det gamla labbet är ocksåfrån Mediel, vilket kan ha haft en viss betydelse vid valet av leverantör vid senaste inköpet.

–Den har vi slitit påi tio år och den har fungerat utmärkt, säger Margareta Uhlhorn.

Alla bilder som tas pådjurpatienterna sparas i en databas för att enkelt kunna plockas fram när patienten kommer pååterbesök. Och eftersom UDS är ett universitetsdjursjukhus är lagringen en viktig del i verksamheten. När forskare och studenter behöver ett gediget underlag för sina studier, finns det alltid nära till hands.

–Vi har ett stort spann påvåra patienter. Det är en väldig skillnad mellan en hund som väger ett kilo och en annan ras som väger hundra, exemplifierar Margaret Uhlhorn.

Och precis som i humansjukvården finns det säsong i vad som hittas i djurens kroppar under undersökningarna. Juletid betyder bland annat mycket fet mat för både folk och fä, och ibland tar bukspottkörteln stryk, berättar röntgenteknikern Viveca Eriksson. Att katter får i sig presentsnören under julklappsöppningen är heller inte ovanligt.

–Under sommaren och grillsäsongen brukar vi istället hitta majskolvar och fiskedrag som fastnat i tarmarna påvåra patienter, säger hon.

Ute i väntrummet är Ayla påfötter igen efter en ”uppvakningsspruta”och hon har inget minne av vad som hänt. Nu väntar ett nytt besök hos veterinären för att reda ut var smärtan kommer ifrån.

Margareta Uhlhorn får chansen att önska sig vad hon vill för framtiden och avdelningen för bilddiagnostik pådjursjukhuset.

–Fast jag kan inte komma pånågot. Med den nya utrustningen är allt perfekt, nu behöver vi bara jobba in oss påden, säger hon.

Text: Lotta Engelbrektsson

Det här är UDS
Djursjukhuset vid SLU i Uppsala är Sveriges enda universitetsdjursjukhus, och en del av VHC (Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum. UDS har 179 anställda, varav 60 veterinärer. Varje månad tar djursjukhuset emot i genomsnitt 403 hästar och 1667 smådjur.