Så hanterar andra EU-länder utvisningar med tvång till Afghanistan

17 av 28 medlemsländer svarade på frågorna. Några medlemsländer som tagit emot större antal asylsökande afghaner, såsom Tyskland och Frankrike, har inte svarat.

– Framför allt när det gäller Tyskland är det för jämförbarhetens skull förstås synd att de inte svarat, eftersom de är det största mottagarlandet av alla. Det kan finnas olika orsaker till att medlemsländer inte svarar. Det kan handla om att EMN-kontaktpunkterna i de olika länderna är hårt belastade, att de inte har tillräckligt bra underlag för att kunna svara, men uteblivna svar kan också ha politiska orsaker, säger Bernd Parusel.

Större mottagarländer utvisar med tvång

Av länderna som svarat finns det trots detta flera större mottagarländer, såsom Österrike, Belgien, Sverige, Norge och Nederländerna.

– Alla dessa större mottagarländer som har svarat på våra frågor uppger att de i dagsläget genomför utvisningar med tvång till Afghanistan. Sju länder, bland dem Kroatien och Tjeckien, uppger att de inte gör det. Den främsta orsaken är då att de har mycket få asylsökande från Afghanistan, eller i varje fall mycket få eller inga som är aktuella för utvisning, säger Bernd Parusel.

Ett fåtal länder uppger att de inte utvisar med tvång med hänvisning till läget i hemlandet (Estland), politiska orsaker (Luxemburg) eller svårigheter att fastställa identiteter på sökande (Kroatien). Cypern uppger att man i teorin utvisar med tvång, men att samarbetssvårigheter med afghanska myndigheter utgör ett hinder.

EMN har också frågat om vissa grupper är undantagna från att utvisas med tvång till Afghanistan, såsom kvinnor, ensamkommande barn eller familjer. Sju av de svarande länderna uppger att man undantar, eller har särskilda regler, för vissa grupper.

Ett antal länder utvisar i praktiken inte alls barn, särskilt utsatta eller kvinnor med tvång till Afghanistan. Hit hör länder som Belgien, Slovakien och Storbritannien.

Ordnat mottagande för ensamkommande barn

I vissa länder är det i princip omöjligt att utvisa ensamkommande barn om det inte finns ett ordnat mottagande i hemlandet, till exempel familjemedlemmar eller andra jämförbara nätverk. Så har Norge, Sverige och Ungern svarat.

Ytterligare några länder, däribland Kroatien och Lettland, svarar att de i princip inte har några begränsningar för tvångsutvisningar till Afghanistan när det gäller asylsökande som har fått avslag.

– Man ska komma ihåg att även de länder som svarar att de kan utvisa till exempel ensamkommande barn med tvång till Afghanistan, i praktiken sällan gör detta, säger Bernd Parusel.

Att det förhåller sig så antyds också av svaren länderna skickat in när det gäller hur många personer, alltså både vuxna och barn, som totalt sett utvisats med tvång till Afghanistan under första halvåret 2017. Flera av de mindre mottagarländerna uppger att de inte utvisat någon person alls med tvång till Afghanistan. Nederländerna och Sverige svarar 35 respektive 34 personer. Norge har utvisat flest med tvång under 2017: 142 personer.

Andelen bifall varierar stort

Slutligen har EMN Sverige undersökt andelen bifall** i olika länder när det gäller asylsökande afghaner. För att få en rättvisande bild har EMN Sverige här använt sig av statistik från Eurostat för första och andra kvartalet 2017, istället för svaren från medlemsländerna som varierade vad gäller redovisade tidsperioder och metoden för att beräkna bifallsandelar. Här finns därför siffror från fler EU-länder, såsom Tyskland, men inte Norge.

Statistiken visar att andelen bifall varierar mycket stort. Bulgarien ger 0,5 procent av alla asylsökande från Afghanistan uppehållstillstånd. I andra änden av skalan finns Italien, som ger 91,7 procent av alla afghaner uppehållstillstånd. Sverige ligger med 48,2 procent mycket nära EU-snittet på 47,4 procent.

– Rapporten analyserar inte vad de stora skillnaderna beror på. Vi ser däremot att de tre länderna som har tagit flest beslut i afghanska asylärenden, Tyskland, Sverige och Österrike, alla ligger mycket nära varandra med en bifallsandel på runt 46-50 procent. En generell slutsats av siffrorna är också att inget av EU-länderna i rapporten bedömer att samtliga afghaner har ett skyddsbehov gentemot hemlandet, säger Bernd Parusel.

Fakta – ingen värdering

Han hoppas att rapporten kan bidra till en mer välinformerad samhällsdebatt när det gäller utvisningar med tvång till Afghanistan.

– Vår rapport ska man se som ett faktainlägg i denna debatt. Vi gör ingen värdering på något sätt av resultatet, säger Bernd Parusel.

Läs en sammanfattning av kortrapporten och en sammanställning av svaren här.

* EMN består av EU:s medlemsstater (utom Danmark) samt Norge.

** Andelen positiva beslut av alla beslut som fattats i första instans.