Elefanten i rummet eller varför åker MINE till Almedalen?

Varje dag kommer nya valbarometrar och mättningar på var det ena eller det andra partiet står inför valet. Och varje dag är det fler och fler som ser förvånade/missnöjda/arga ut. Oväntat resultat? Knappast.

För någon som inte är bekant till rysk klassisk litteratur så finns det en populär och högrelevant berättelse av Ivan Krylov som heter ”Den nyfikne”. I korthet handlar det om en man som var på besök till museet och försöker att berätta om sina upplevelser till en god vän. Mannen pratar inspirerat om fjärilar, skalbaggar och spindlar, knott och kackerlackor. Den goda vännen undrar:

”- Men elefanten? Vad tyckte du om den?
Stor som ett berg. Den står väl helt still?
- Har dom verkligen en sån? - Jajamen.
- Jag måste erkänna, kamrat:
Någon elefant lade jag inte märke till”.

Sedan en stor flyktingkris i 2015 har migrationspolitik i Sverige blivit den stora elefanten i rummet. Alla visste att det är viktigt, alla visste att det är stort, men ingen pratade om det. Och det verkar att vi måste möta konsekvenserna av denna tystnad nu.

För oss på MINE handlar det inte om politik eller politiska debatt utan om all kompetens som inte tas tillvara på grund av misslyckad politik. Under de senaste 15 år har vi jobbat med två parallella målgrupper – företag/organisationer och utrikesfödda akademiker. Vi blir till en stor grad förvånade att det inte är uppenbart till alla vilka möjligheter vårt mångkulturella samhälle innehåller och varför vi inte använder det till att stärka arbetsmarknaden. Och därför är det dags att synliggöra och prata högt om vår stora elefant som knappt får plats i rummet, men som måste ta en tydlig plats i Almedalsretoriken.