Niklas, montör på Modexa AB, räddade livet på äldre kvinna

Niklas Hjelm – montör på Modexa – skulle byta luckor i ett kök på ett äldreboende, när en äldre dam plötsligt segnade ner i boendets allrum.

– Hon kippade efter luft ett par gånger. Sen slutade hon helt att andas, berättar Niklas, som agerade omedelbart.

Niklas Hjelm från Örebro har jobbat som montör på Modexa sedan 2013, och trivs mycket bra.

– Jag älskar det här jobbet! Dels den praktiska biten och dels den sociala. Man träffar mycket folk, och det händer alltid något, säger Niklas.

Men alla arbetsdagar är, som tur är, inte lika dramatiska som den där måndagen i slutet av januari.

– Jag skulle till en lägenhet på ett äldreboende och byta luckor, lådor och bänkskivor. Det vanliga.

På väg mot lägenheten passerade Niklas ett allrum, där det satt tre äldre damer och samtalade. Han hejade, och de hejade tillbaka.

– Men när jag är på väg därifrån börjar plötsligt en av dem att ropa. ”Vakna! Vakna!”, ropade hon.

Slutade att andas

Niklas stannade upp och frågade om något var fel.

”Hon har fått en stroke!” utbrast den äldre damen. ”Jag tror att det är illa”

Niklas rusade genast dit, och såg hur en av kvinnorna höll krampaktigt i den rullator som hon satt på, samtidigt som hennes väninna stöttade upp henne.

– Hon vinglade fram och tillbaka och gick inte att få kontakt med, berättar Niklas.

Han tog fram sin mobil och ringde 112. Men medan Niklas förklarade läget, märkte han hur den gamla började få svårt att andas.

– Hon kippade efter luft ett par gånger. Sen slutade hon helt att andas.

”Fick panik”

Larmoperatören sa åt Niklas att lägga kvinnan i framstupa sidoläge. Och Niklas, som tidigare jobbat som vårdare, tvekade inte en sekund.

– Jag lyfte upp henne och la henne försiktigt ner. Och i samma stund som hon hamnade på sidan tog hon ett djupt andetag, berättar Niklas.

Han har svårt att bedöma hur lång tid det tog innan ambulansen var framme. Förmodligen handlade det bara om minuter, gissar Niklas. Men det är några av de längsta minuterna i hans liv.

– Jag fick lite panik. Jag visste ju inte om hon skulle klara sig, säger Niklas.

Till slut anlände ändå hjälpen, och kvinnan fördes till sjukhus.

Jobbigt telefonsamtal

Dagarna gick, och Niklas kunde inte släppa tanken på den gamla. Hur hade det gått för henne? Hade hon klarat sig? Han hoppades verkligen det.

Genom bovärden fick Niklas tag i ett telefonnummer till kvinnan, och efter viss tvekan slog han det.

– Det var ett jobbigt samtal att ringa. Jag var rädd för att det skulle vara en sörjande anhörig som svarade, säger Niklas.

Men det var ingen sörjande anhörig som lyfte luren – det var den gamla kvinnan.

– Jag tror att hon blev lite chockad över att jag ringde, men jag ville bara veta att hon mådde bra. Och det gjorde hon ju! Det känns jätteskönt att veta, säger Niklas.

Exakt vad kvinnan råkat ut för, vet inte Niklas. Men det spelar också mindre roll.

– Jag är bara glad att jag var där och kunde hjälpa henne, säger han.