Krönika november 2014: Höststormar

Hösten har kommit till Stockholm på allvar. Dagarna blir kortare och kallare. Och höststormarna drar in över vårt land.

Även på de finansiella marknaderna har det stormat ordentligt under hösten. Ostadigheten började redan i somras på den amerikanska marknaden för högavkastande företagsobligationer. Om detta skrev jag i en tidigare krönika, då jag också betonade att sommarens utveckling visade att investeringar i företagsobligationer inte är utan risk.

Och att investeringar i företagsobligationer inte är riskfria har höstens fortsatta utveckling bekräftat. Till de värst drabbade marknaderna hör den norska marknaden för högavkastande företagsobligationer. Denna stora och viktiga marknad för många av oss obligationsinvesterare domineras av företag med kopplingar till oljeindustrin. Och denna marknad har under sensommaren drabbats av något av en perfekt storm. Förutom allmänt minskad riskvilja hos investerare, har effekterna av ett fallande oljepris och nedskärningar hos de stora oljebolagen drabbat oljeindustrin.

Den ostadiga utvecklingen har under hösten spritt sig till aktiemarknaderna. Från mitten av september till mitten av oktober föll Stockholmsbörsen mer än 10 procent, för att under andra halvan av månaden återhämta mer än hälften av nedgången. Värst har nedgångarna varit i Europa och i vissa tillväxtmarknader, som Brasilien och Ryssland. I Europa har minskad konjunkturoptimism tyngt marknaderna, medan marknaderna i Ryssland och Brasilien drabbats av sjunkande råvarupriser och politisk osäkerhet.

Samtidigt har räntorna på statsobligationer fortsatt att falla till nya rekordlåga nivåer, drivet av dämpad konjunkturoptimism, sjunkande inflationsförväntningar och fortsatt låga styrräntor från centralbankerna. 

Att marknaderna är svaga i september och oktober är inte ovanligt, tvärtom. En genomgång som Deutsche Bank gjort av den amerikanska aktiemarknaden sedan 1928 visar att marknaden i genomsnitt försvagats just under september och oktober, för att därefter återhämta sig i november, och stärkas rejält i december. Varför det tenderar att vara så är oklart, men en förklaring kan vara att en viss besvikelse brer ut sig hos placerarna efter sommaren, när vårens förväntningar visat sig komma på skam. Men när året lider mot sitt slut börjar placerarna se fram emot det nya året med förnyad optimism.

Den amerikanske författaren Mark Twain konstaterade att historien inte upprepar sig, men att den rimmar. Så om de senaste 86 årens utveckling kan ge vägledning så kan vi snart kan lämna höstens stormar bakom oss och se fram emot julen med tillförsikt.    

Peter Gummesson 
Ansvarig fondförvaltare Monyx Aktiv Ränta