En lovande och välkommen utredning om integritet online, men det finns orosmoment

Låt mig börja med att konstatera att utredningen om integritet online är minst sagt gedigen. Den är genomtänkt och alla tunga och viktiga remissinstanser har varit med och gett sina synpunkter i utredningen. Det är lovande, trovärdigt och bra. Och förstås viktigt. Det pekar också på att det troligen inte kommer bli särskilt stora ändringar mellan de förslag som nu ligger och vad som faktiskt kommer att bli verklighet när regeringen tar beslut i frågan. Därmed lär vi ha en ny lagstiftning som bland annat reglerar problemet med näthat runt halvårsskiftet 2017. Det är inte en dag för sent.

Men det finns orosmoment. Stora delar av de problem och lösningar som diskuteras och presenteras i utredningen täcks redan av dagens existerande lagar. Framförallt PUL (personuppgiftslagen), BBS-lagen (lag om elektroniska anslagstavlor) och Brottsbalken. Ändå är det väldigt få anmälningar om digitala integritetsbrott, särskilt näthat, som har lett till åtal och än mindre fällande domar. Detta beror huvudsakligen på två saker. För det första skrevs lagarna innan internetanvändandet exploderade och de är dessutom förhållandevis krångliga. För det andra är kunskapen och kompetensen förhållandevis låg hos polis och åklagare avseende hur de här lagarna kan användas, vilket ytterligare förstärks av att verktyg (och kompetens) att utreda denna typ av brott är bristfälliga.

Det finns en tydlig och stor fördel med att följa utredningens förslag och införa begreppet olaga integritetsintrång i Brottsbalken – det är en lag polis och åklagare jobbar med dagligen och som därför ligger högt på agendan. Det är också en lag som individen har i sitt medvetande till skillnad från exempelvis BBS-lagen, vilket gör det lättare för den drabbade att enklare förstå sina rättigheter och ställa krav på polis och åklagare.

Resultatet blir troligen att det blir svårare för polis och åklagare att direkt avskriva anmälningar, men en obesvarad fråga är hur det blir med kunskapen, kompetensen och verktygen för att utreda brotten. Polisen säger i utredningen, visserligen med vissa restriktioner, att det inte kommer behövas ytterligare resurser som en följd av den nya lagstiftningen. Åklagarmyndigheten säger att de kommer att behöva runt en miljon kronor årligen till personal för att möta lagändringarna. Till det kommer lite resurser för utbildning och information. Hur jag än räknar och funderar måste detta vara en grov missräkning.

Här ser jag en uppenbar risk att lagändringarna kan bli helt verkningslösa. Ja, till och med ett platt fall. Utredningen lyfter fram den tekniska utvecklingen som en av anledningarna till behovet att se över lagstiftningen. Men tunga remissinstanser, som också skall utreda brotten, ser inte några uppenbara behov av en ordentlig förstärkning av resurser, kompetens samt rätt verktyg för att utreda brotten. Kunskap om lagen är inte synonymt med att brottsutredningar praktiskt går att genomföra.

En intressant del i utredningen är att man föreslår ett större ansvar för de som faktiskt driver en plattform eller en tjänst. Det gör det, i alla fall i teorin, enklare att tvinga en tjänst att ta bort material som exempelvis hotar eller förtalar någon annan. Detta blir tyvärr svåra frågor att driva avseende plattformar och tjänster som ligger i ett annat land, men det är en intressant markering. Och i förlängningen driver det såväl svenska som seriösa internationella aktörer mot att följa svensk lagstiftning.

Slutligen så kan jag notera alla kommentarer om yttrandefrihet i anslutning till denna utredning. En fråga som utredningen själv också tar upp. Rädslan tycks stor att de föreslagna lagändringarna skulle riskera att inskränka yttrandefriheten. Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon expert på vår grundlag, men jag ser inte problemet som en relevant invändning. Jag ser helt enkelt inte kopplingen mellan yttrandefrihet och trakasserier, förtal och hot av olika slag. 

/Daniel Elfvendahl, koncernchef mySafety Group AB