Förbud för barn och ungdomar att använda internet

Om rubriken låter skrämmande är det hög tid att börja engagera sig i frågan om den nya dataskyddsförordningen som träder i kraft våren 2018. Dataskyddsförordningbara ordet får tungan att vricka sig och läslusten att dö ut för många. Men snälla, sluta inte läsa för det här är viktigt.

I går deltog jag i en paneldebatt på Surfa Lugnts frukostseminarium i Riksdagen. Tillsammans med runt 30 andra experter, politiker och intresserade diskuterade jag ämnet ”Åldersgräns för sociala medier – skydd eller begränsning av barn och ungas rättigheter?”.

Till att börja med ska vi slå fast att avseende gränsen mellan 13-16 år är en förordning och alltså inte ännu svensk lag. Exakt hur vår kommande lag kommer att se ut är därmed inte klart, men vi vet att EU har beslutat att alla medlemsländer ska kräva föräldrars tillstånd när barn under 16 år registrerar sig på någon typ av internettjänst. Exakt vilken ålder som kommer gälla är upp till varje land, men den får inte sänkas till under 13 år.

Vad innebär då detta? Det är det faktiskt ingen som med säkerhet vet. Ännu. Det är just därför det är så viktigt att börja ta tag i frågan nu. Vissa hävdar nämligen att det inte blir någon större skillnad mot nu, där de flesta större internettjänsterna ändå kräver föräldrars tillstånd och har 13 år som lägsta åldersgräns. Andra hävdar att det i princip stryper barn och ungdomars användning av nätet, inte minst då det riskerar att bli extremt höga böter för företag som inte anses följa regelverket.

Oavsett vad som gäller så reagerar jag, och många med mig, när organisationer som BRIS varnar för att de här reglerna kan innebära att barn far illa. Detta då de inte längre, i teorin i alla fall, kommer ha tillgång till tjänster där de kan be om hjälp utan att det upptäcks. När svenska expert som Ängla Eklund från Institutet för Juridik och Internet varnar för följderna lyssnar jag. När internationellt ledande experter på området, som Janice Richardson, som är senior advisor för European Schoolnet, manar till försiktighet och lyfter det till lite av en demokratifråga för barnen – då blir jag riktigt orolig.

Jag kan heller inte låta bli att fundera på om detta verkligen skulle förändra beteendet på internet. Kommer de unga som beter sig illa, kränker och hatar att påverkas av åldersgräns och att behöva tillstånd eller kommer de då enbart att gömma sig bakom anonymitet och falska identiteter? Skyddar vi verkligen någon alls eller gör vi det bara svårare för de som vill vara öppna och ärliga i sin användning av nätet?

Även om grundtanken är lovvärd och att det i slutändan handlar om att skydda barn och deras personuppgifter, så måste vi vara extremt försiktiga. Det här är trots allt en väldigt liten del av hela dataskyddsförordningen och det är stor risk att de här reglerna försvinner i mängden. Om de implementeras utan tillräcklig eftertanke och diskussion kan det ge långtgående konsekvenser.

De stora frågorna här är hur vi gör en vettig lösning för att föräldrar ska kunna ge tillstånd och hur vi får företagen att inte rygga för att släppa in barn och ungdomar i sina tjänster trots risken för skyhöga böter om reglerna inte efterföljs.

Och den allra största frågan av dom alla är hur våra barn och ungdomar faktiskt vill ha det. För tyvärr får vi sällan höra vad de själva tycker i de här frågorna.

//PA Prabert, vice koncernchef mySafety Group