När Sportsverige visar både fram- och bakfötterna på en och samma gala

I förra veckan hölls årets upplaga av Idrottsgalan. Bland många värdiga pristagare reagerade jag själv starkast på hockeykommentatorn Lena Sundquist som fick årets Sportspegelpris. Priset tilldelas någon eller några som gjort en extra insats för idrotten i stort och i motiveringen märks Lenas kamp mot näthatet.

För den som inte känner till bakgrunden är Lena den första kvinnliga kommentatorn till SHL (alltså svensk hockey) på C-more. Av någon outgrundlig anledning finns det tydligen en hel del människor som inte tycker att kvinnor kan kommentera hockey, eller i alla fall inte Lena. Hon har nämligen återkommande under året fått stå ut med diverse grova övertramp, påhopp och till och med hot för att hon är den hon är och gör det hon gör. Självfallet totalt oacceptabelt. Och väldigt glädjande att Lena såväl vågar och orkar ta fajten som att hon blir uppmärksammad, tackad och belönad för det.

Samtidigt som jag gläds åt Lenas pris blir jag nedstämd, och lite irriterad, när jag ser efterspelet  på Jerringpriset. Jerringpriset är ju det pris som röstas fram av alla radiolyssnare (alltså ingen expertjury) och i år gick det till ryttaren Peder Fredricson. Tyvärr tycks inte alla tycka att han är en värdig vinnare, en åsikt som förstås är upp till var och en, men att bli så upprörd att man ifrågasätter Jerringprisets existensberättigande och beskriver årets utnämning som en ”skandal” och ”ett dåligt skämt” är bara brist på hyfs och vett.

Men tillbaka till Lena. För det finns en del till som är värd att nämna i hennes historia. Det är Oscar och Oskar som bägge är Växjö Lakerssupportrar. Den 19 november tog dom tydligt avstånd från den hatstorm Lena fått utstå och visade sitt och klackens stöd med en stor banderoll på bästa läktarplats: ”Lena fortsätt kommentera på. Vi älskar dig på västra stå”.

Ibland är det allt som behövs. Lite civilkurage och att man står upp för en medmänniska som blir utsatt. Och att möta hat med kärlek istället för hat. Att hata är aldrig och får aldrig bli ok.

Tack Oscar och Oskar. Tack Lena.