"​– 1997 tog jag över gården från mina föräldrar, men då var den rejält igenvuxen. "

Elisabeth och Stefan Olander är två av de hjältar som sköter de ovärderliga svenska naturbetesmarkerna och som Ola Jennersten intervjuade i projektet Naturbetesbönder 2017. 

Intervjuerna är sammanställda i rapporten Naturbetesbönder 2017. Texten nedan är ett utdrag ur en av intervjuerna.

– Ja, vi tycker om den här fäboden bara för att det är så vackert, inleder Stefan och berättar om hur det började.

Gården härstammar som ett fäbodställe från 1500­-talet och blev ett eget hemman i slutet av 1800­-talet. Det kom i Stefans föräldrars ägo under mitten av 1950­-talet. Föräldrarna hade djur på den tiden men mot slutet blev gården lämnad utan betesdjur.

– 1997 tog jag över gården från mina föräldrar, men då var den rejält igenvuxen. För att förstå hur det hade sett ut tidigare, studerade jag kartor från Lantmäteriet och fick en fix idé om att se till att åter öppna ängs-­ och betesmarkerna.

– Idag har vi åter öppnat upp 18 hektar, och vi får EUs miljöersättning för biologisk mångfald för att vi sköter kulturlandskapet, berättar Stefan. Här finns flera speciella arter som är betes­- och slåtterhävdade och några som till och med är rödlistade: fältgentiana, låsbräken, både vanlig och höstlåsbräken, samt rödkämpar och darrgräs, som inte är så vanliga i Norrland.

I år har det varit ovanligt mycket prästkragar och blåklockor. Sammanlagt har Stefan och Elisabeth hittat 268 växtarter. Här finns också många sällsynta insekter, några som är nya för landskapet Hälsingland.

– Idag får vi hjälp med betet av ett tjugotal getter, som tillhör min dotter. Jag lånar också in ett antal nötkreatur varje år sedan 2000. Det har varit kvigor och får, men de sista åren har vi haft stutar av fjällko, rödkulla och jersey. Vi sköter själva om både den dagliga tillsynen och stängslingen.

– Vi har inga inkomster från köttproduktionen utan bara genom EUs gård­ och miljöstöd. Det har fungerat bra tidigare med två utbetalningar per år. Men i år har det varit virrigt och totalt sönderhackat med många små utbetalningar. Till slut förstod jag inte vad jag egentligen fick betalt för!

Fastigheten har också 90 hektar skog. Genom ett avtal med Skogsstyrelsen är 60 hektar skyddade som naturreservat genom biotopskydd och naturvårdsavtal. Det gör att fastigheten har skyddad skog med sällsynta svampar och lavar. Den skyddade skogen producerar också mycket död ved som blir mat för många skalbaggar. Här finns bland annat många blombockar vilkas larver kräver död ved.

– Hela familjen älskar det här livet, understryker Elisabeth, och det är viktigt att berätta om både gården, dess invånare och att bevara den här unika kulturmiljön.

"Naturbetesböndernas arbete är absolut nödvändigt för att vi ska kunna behålla jordbrukslandskapets rika växt­- och djurliv. I berättelserna lyfter naturbetesbönderna fram vardagens och arbetets glädjeämnen, men pekar också ut de problem som de nödvändiga EU­-ersättningarna orsakar.

Huvuddelen av de intervjuade är mycket positiva till att leva och verka på sina gårdar och vill gärna att deras barn tar över och fortsätter driften. För dem är inte ekonomin det viktigaste, utan glädjen med alla blommor, fjärilar och fåglar och att kunna bo i detta vackra landskap. Det för­ klarar kanske varför vi fortfarande har betade natur­betesmarker kvar i Sverige.
Trots denna vilja finns det tyvärr ingen garanti för att vi kommer att klara dessa marker i framtiden och därmed lyckas nå våra officiella miljömål. Flera viktiga faktorer för ett uthålligt brukande har tydligt framkommit i de följande intervjuerna." (Fil. dr. Ola Jennersten, Världsnaturfonden WWF är expert inom biologisk mångfald och internationella naturvård)

Naturbetesbönder 2017 är ett projekt som genomförts i ett samarbete mellan WWF och Naturbeteskött i Sverige ideell förening och bygger på projektet Naturbetesmarker som drivits av WWF under ett kvarts sekel.

Rapporten kan du ladda ner här.