Skip to main content

Hur klarar insekterna vintern?

Blogginlägg   •   Jan 17, 2017 12:08 CET

En nyvaken åkerhumledrottning hittar livsviktigt pollen på en sälgbuske.

Betade öppna hagmarker med lagom mycket träd och buskar är en förutsättning för ett rikt insektsliv. Men var håller fjärilarna, och andra insekter, hus när vi hukar under midvinterkölden? Vid en närmre inspektion visar det sig att insekter både bygger bon, vrider upp termostaten, flyttar till varmare breddgrader och tillämpar high-tech strategier för att överleva till vårsolen kommer fram igen.

I Sverige finns 37 olika humlearter och alla övervintrar trots kylan. Det är de sent födda honorna som efter parningen lämnar sin gamla mor och det slitna boet för att gräva ner sig fram till våren. Alla hanar och den gamla drottningen dör under hösten. Den blivande drottningen letar upp en bra plats för vintervistet som vara vägrenar eller åkerkanter eller andra slänter med lättgrävd jord. Platsen får inte ligga i direkt sol så att humlan riskerar att vakna för tidigt av den intensiva vårsolen. Man kan hjälpa humlor att hitta vintervisten genom att gräva ner en upp och nedvänd blomkruka fylld med något isolerande material 30-40 cm in i en slänt. Tänk konstgjort musbo och skydda ingångshålet med en platt sten eller träbit som nästan helt täcker ingången. Humlan sjunker in i djup sömn, eller dvala, under vintern och vare sig äter eller dricker. Men när hon vaknar är hon hungrig, och då är det ofta sälgens blommor som blir den första livräddande måltiden.

Honungsbiet vrider upp värmereglaget i kupan när det blir för kallt. Ett bisamhälle håller en konstant temperatur på mellan +32 och +36 grader oavsett hur kallt eller varmt det är ute. När temperaturen faller börjar arbetsbina darra, de huttrar precis som vi. När de snabbt drar samman och släpper på flygmusklerna alstras det rörelseenergi i form av värme vilket räcker för att värma upp kupan. På sommaren tar de med sig vatten in och ”duschar” kamraterna som då avger värme till det avdunstande vattnet. En enkel men effektiv styr- och reglerteknik alltså. Frågan är vem som håller koll på temperaturen?

Några av våra mest älskade fjärilar övervintrar, otroligt nog, i den egna kroppen. Citronfjärilen, Vinbärsfuksen, Påfågelögat, Sorgmanteln och Nässelfjärilen hör alla till dem. Fjärilarna hittar en skyddad plats i en jordkällare, fågelholk, trapphus eller ladugård och sjunker ner i djup sömn. Vissa fjärilar klarar sig under en lös barkbit på ett träd eller till och med i täta bestånd av lingonris. Skulle det bli soligt kan de vakna och flyga ut under en dag för att sedan gå ner i vila igen. De eleganta amiralerna och de mer mondäna kålfjärilarna gör som flyttfåglarna – de lämnar landet för syd- och mellaneuropa när kylan börjar komma. I juni återkommer de och börjar genast lägga ägg. Varje fjäril klarar nämligen bara en utlandsresa – så det måste födas nya individer tillräckligt tidigt för att de ska vara stora och starka nog för att orka med att flytta till hösten. Det kan vara något att tänka på när vi svär över de fladdrande vita marodörerna över trädgårdslandet.

Inte bara vägbanor utan även insekter kan vara underkylda, det vill säga hålla en temperatur under fryspunkten utan att de fryser till is. Bildning av iskristaller underlättas av det finns små partiklar i en vätska, så kallade groddar, på vilka kristallerna kan börja växa. I underkylda insekter saknas sådana groddar nästan helt. Risken för att frysa till is blir då så liten att de flesta individerna kan överleva en hel vinter av frysgrader utan att själva frysa sönder.
Andra insekter höjer på hösten koncentrationen av glycerol och sorbitol i kroppsvätskorna och kan på så sätt sänka fryspunkten i den egna kroppen. Man kan säga att de häller anti-freeze i ådrorna. En tredje strategi har insekter som redan från början innehåller så kallade antifrysproteiner, vilka hindrar iskristaller från att växa till och därmed också sänker fryspunkten.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera