"-Vi har verkligen blivit uppskattade för detta jobb ..."

Det är många faktorer som spelar in, men det grundläggande är att EU-ersättningarna inte har följt prisutvecklingen. Det har däremot  kostnaderna. Trots att läget idag är gynnsamt med låga räntor och diesel som är relativt billig.

– Jag vet inte riktigt varför vi hamnade här. Jag som var intresserad av logistik och marknadsföring …

Med de orden inleder Torbjörn intervjun när vi står intill svansjön Tysslingen en strålande septemberdag.

– Men en väldigt stor del av naturen kring Tysslingen höll på att växa igen och det var ingen annan av grannarna som var i rätt ålder när tåget gick för 25 år sedan. Så jag och brorsan satte oss ner och funderade.
– Jo, så var det, lägger Stefan till. Vi började försiktigt med 10 hektar när vi ärvde gården av pappa. Idag betar vi 170 hektar och kanske lika mycket till på andra orter här i Närke och Västmanland.

Bröderna har verkligen blivit uppskattade för sitt jobb, av både grannar, ornitologer och andra lantbrukare, intygar de båda. Det har också blivit en diger lista av olika pris som de fått för sitt naturvårdsarbete. Senast var det Miljöpriset från kommunen.

– Det är faktiskt för andra gången; vi fick det också i början så nu är det nog för lång och trogen tjänst, säger Torbjörn med ett leende.

Bröderna delar på allt arbete. De har morgonmöte varje dag och därefter uppdateringar beroende på hur det går. Arbetsuppgifterna kan förändras varje timme och mitt i intervjun måste Stefan springa iväg för att ta emot en lastbil som ska hämta spannmål.

Men allt är ju inte bara grönt och frisk luft, menar de.
Bröderna föder fram livkalvar och betar naturreservat och Natura 2000­-områden. För att få kalkylen att gå ihop har de under de senaste åren också odlat KRAV­-märkt spannmål.

– Annars går det inte ihop, säger Torbjörn. Vi har alltså tre ben som vi står på, varav landskapsskötseln omfattar 75 procent och kalvar och spannmål 25 procent. För tio år sedan tog vi på oss en del restaureringar men det gav för lite.
– Produktionen av kött minskar i Sverige, så där får vi bra betalt. Men det räcker ju inte om det skulle vara den enda inkomsten – i så fall måste köttpriserna i produktionsledet öka med minst det dubbla.

Det är många faktorer som spelar in, menar de, men det grundläggande är att EU­ersättningarna inte har följt prisutvecklingen.

– Det har däremot våra kostnader! Trots att vi idag har ett jättegynnsamt läge med låga räntor och diesel som är relativt billig. Det är bara att hålla tummarna för att det inte händer något snabbt, som exempelvis en räntechock.
– Jag har haft en del insyn i Jordbruksverkets verksam­het, fortsätter Torbjörn, och det är förvånande hur mycket administration det är – man håller på att administrera ihjäl sig. Vi försöker ju att vara så effektiva som möjligt, men deras administration måste kosta massor. Det måste försvinna pengar på vägen. Viss administration måste vi ju acceptera … Pappersarbetet ingår ju, men vi kan inte vara utan pengarna. Vi har fortfarande inte fått alla våra pengar från tidigare år!
– Det måste bli en ökad förståelse för landskapsvården och politikerna måste lägga pengar på den. Idag ser vi bara en krympande budget, och den måste vända.

Ovanstående intervju är ett utdrag ur en av de 11 som gjordes hos familjer som vårdar naturbetesmarker med betesdjur från Skåne i syd till Västerbotten i norr, i Dalsland i väst och Öland i öst och som sammanställdes i rapporten Naturbetesbönder 2017.

"Naturbetesböndernas arbete är absolut nödvändigt för att vi ska kunna behålla jordbrukslandskapets rika växt­- och djurliv. I berättelserna lyfter naturbetesbönderna fram vardagens och arbetets glädjeämnen, men pekar också ut de problem som de nödvändiga EU­-ersättningarna orsakar.
Huvuddelen av de intervjuade är mycket positiva till att leva och verka på sina gårdar och vill gärna att deras barn tar över och fortsätter driften. För dem är inte ekonomin det viktigaste, utan glädjen med alla blommor, fjärilar och fåglar och att kunna bo i detta vackra landskap. Det för­ klarar kanske varför vi fortfarande har betade natur­betesmarker kvar i Sverige.
Trots denna vilja finns det tyvärr ingen garanti för att vi kommer att klara dessa marker i framtiden och därmed lyckas nå våra officiella miljömål. Flera viktiga faktorer för ett uthålligt brukande har tydligt framkommit i de följande intervjuerna." (Fil. dr. Ola Jennersten, Världsnaturfonden WWF är expert inom biologisk mångfald och internationella naturvård)

Naturbetesbönder 2017 är ett projekt som genomförts i ett samarbete mellan WWF och Naturbeteskött i Sverige ideell förening och bygger på projektet Naturbetesmarker som drivits av WWF under ett kvarts sekel.

Rapporten kan du ladda ner här.