Skip to main content

​Att bara titta på bilder är väl inte så farligt?

Blogginlägg   •   Dec 18, 2015 08:39 CET

För en vecka sedan föll domen mot den man som har förgripit sig sexuellt på 19 barn, de flesta i åldrarna 1-3 år, på ett flertal olika förskolor i Kristianstad. Han har själv berättat i förhör att han redan för 20 år sedan började konsumera övergreppsmaterial, så kallad barnpornografi. Därifrån har det eskalerat till att han slutligen begått och dokumenterat egna sexuella övergrepp på barn.

Inte oskyldigt
Att titta på så kallade barnpornografiska bilder är inte oskyldigt, och handlar inte om att ”bara titta på lite bilder”. Det första som man måste förstå är att barnpornografi inte handlar om pornografi, det handlar om dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Varje gång någon tittar på eller delar vidare en sådan bild är det ett nytt övergrepp på det utsatta barnet. De här barnen måste leva med vetskapen att bilder på deras värsta upplevelser cirkulerar runt i världen, att de när som helst kan möta någon som har sett bilderna på dem.

Men det stannar inte där. Och det här är ännu viktigare. För många personer med ett sexuellt intresse för barn är konsumtion av övergreppsmaterial ett beteende som eskalerar, få börjar med att begå fysiska övergrepp. Istället börjar det med bilder och filmer. Avtrubbningsmekanismer gör att många efter ett tag söker sig till allt grövre material.

En av tre
Trettio procent av de personer som tittar på övergreppsmaterial går vidare till att begå egna sexuella övergrepp på barn. Alltså en av tre. Och det är en låg siffra, andra studier visar på 55 procent eller 70 procent. 80 procent av dessa övergrepp sker på barn som finns i förövarens närhet. Det kan vara de egna barnen, det kan vara en partners eller släktingars barn, barnens vänner eller barn som man har tillgång till genom sitt arbete.

Det här är något som händer här och nu, i Sverige, i Europa och i resten av världen.

Därför är det så viktigt att hitta de personer som tittar på bilder och filmer av sexuella övergrepp på barn. Vi behöver hitta de här personerna för att stoppa pågående övergrepp och förhindra framtida övergrepp. Vi behöver hitta de här personerna för att hjälpa dem och ge dem vård, så att de slutar vara en fara för barn i vårt samhälle.

Vi kan hitta dem
Och vi kan hitta dem, innan de har begått övergrepp. De flesta av dem som tittar på övergreppsmaterial har ett samlarbeteende, som ett beroende de inte kan kontrollera. De samlar på hundratals, tusentals, ibland miljontals bilder – mer än de någonsin har tid att titta på. Genom polisens beslag vet vi vilka många av de här bilderna är, och med tekniska lösningar kan vi hitta bilderna när de laddas ner genom ett nätverk eller öppnas på en dator.

Vi vet inte om vi hade kunnat stoppa just mannen i Kristianstad, det kommer vi aldrig att veta. Men vi vet att möjligheten fanns. Han konsumerade bilder i nästan 20 år innan han begick egna, fysiska övergrepp. Om vi hade hittat honom innan, hade vi kunnat ge honom hjälp och vård, och sett till att han inte arbetade med barn.

Det är inte oskyldigt att titta på övergreppsmaterial, det är inte ”bara” bilder.

Av: Fredrik Frejme, Director, Head of NetClean

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera