Därför stämmer jag DN och Peter Wolodarski för förtal

Dagens Nyheter har 2018-10-07 (webb) och 2018-10-08 (papperstidning) publicerat en stor artikel om mig som innehåller många fel, insinuationer, kränkande uppgifter, sakfel och olika falska anklagelser.

Dagens Nyheter tecknar en bild av mig som en ljusskygg affärsman med starka band till både Kreml och Sverigedemokraterna. Det är obegripligt att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski släpper igenom ett journalistiskt haveri av detta slag. Ty soppan är så tunn att den inte ens har en spik. 

På en hel förstasida, ett uppslag, samt i en stort uppslagen artikel på webben beskrivs jag som en skum fastighetsmogul som främjar både ryska och sverigedemokratiska intressen. Detta ”avslöjande” är så stort att Dagens Nyheter inte bara låter två av sina mest profilerade grävande och välbetalda reportrar ägna åtminstone en månad åt det, utan tidningen fyller dessutom sina löpsedlar med den påstådda nyheten.

Inget annat medium har valt att rapportera om DN:s uppgifter. I sociala medier undrade journalister på andra tidningar vilken nyheten var och kommentarerna under artikeln blev till slut så pinsamma för tidningen att de beslutade att stänga ner hela kommentarsfältet några timmar efter publiceringen.

Hur ligger det då till? Jo, större delen av 1990-talet arbetade jag som konsult åt det svenska statliga företaget Rymdbolaget, som efter Sovjetunionens sammanbrott köpte uppsändning av civila satelliter på konverterade missiler i Ryssland. På statliga Rymdbolagets uppmaning kontaktade jag en person som senare blev en affärspartner till mig och Rymdbolaget. På basis av en anonym källa i en sex år gammal artikel i en rysk tidning pekar DN ut honom som KGB-agent.

Numera är jag främst aktiv i fastighetsbranschen. Jag har köpt två hus på Lidingö där affärsidén har varit att hyra ut dem till diplomater och företagsledare. I nuläget är en av fastigheterna uthyrd till den ryska ambassaden. Det gör varken mig eller den ryska ambassadörens förre hyresvärd, familjen Dinkelspiel, till människor som otillbörligt gynnar ryska intressen. Lika lite som jag sprang Bagdads ärenden när jag hade den irakiska ambassaden som hyresgäst i en annan fastighet.

Som tredje ”bevispunkt” för min lojalitet med Moskva lyfter DN fram att jag har köpt en hyresfastighet på Kungsholmen som ligger några hundra meter från den ryska ambassaden. Innehållet i detta sensationella avslöjande är lika intressant som att avståndet till Dagens Nyheters redaktion är ungefär lika stort. Dessutom rapporterar tidningen att jag har haft mage att köpa och låta bygga om ett konferenshotell på Lidingö där den framtida verksamheten inte är fastställd.

Som ytterligare belägg för mina band till Kreml publicerar DN ett privat foto med mig vid Kreml. Att det inte har några som helst kopplingar till mitt arbete med Rymdbolaget framgår av den sovjetiska flaggan i bakgrunden. Bilden är tagen när jag som 25-åring var på turistbesök i Moskva tillsammans med min farbror.

Sammantaget kan DN alltså presentera varken bevis för några band till den ryska staten eller belägg för att jag på något sätt främjar ryska intressen. Ändå är det denna bild tidningen frammanar på största möjliga sätt.

Den andra delen i DN:s misstänkliggörande handlar om Sverigedemokraterna. Jag har runt 200 hyresgäster i mina fastigheter i Stockholm. För ett antal år sedan var en av dessa SD:s Stockholmsavdelning. Trots att jag personligen aldrig var inblandad i uthyrningen av en mycket liten lokal i en fastighet som dessutom är såld, beskriver DN mig som en ”sympatisör” till partiet.

Att jag är medlem i ett riksdagsparti som aktivt motverkar SD just för att jag är bekymrad över den tendens partiet representerar väljer DN att inte berätta om. Det passar inte in bilden. Att jag dessutom är delägare i ett medieföretag som i valrörelsen kampanjade mot högerextremism och att jag driver ett flyktingboende i Sverige är också även det sådant som DN inte tyckte var relevant för läsarna. Att jag har barn med en muslimsk kvinna tyckte DN heller inte var bevis nog för att jag aldrig skulle sympatisera med eller stötta SD. Allt detta var sådant jag har informerat Dagens Nyheter om i god tid före publiceringen.

Jag har under de senaste dryga 20 åren varit mycket restriktiv med medieframträdanden. Det har varit ett medvetet val och de intervjuförfrågningar som kommit in har jag vänligt avböjt. Jag är också sedan lång tid tillbaka bosatt utomlands. Jag har full respekt att det kan uppstå ett informationsbehov kring mina affärer och därför har jag haft två presstalesmän för mina bolag som har gjort sitt bästa för att på ett bra sätt svara på de frågor som uppkommer från media.

Kontexten är viktig. Kopplingen mellan nationalistiska och främlingsfientliga krafter å ena sidan och den ryska staten å den andra har på senare år rönt stor uppmärksamhet runt om i Europa. En vecka tidigare hade DN publicerat en stor artikel om finska myndigheters tillslag mot ryska intressen i Åbolands skärgård och i en krönika hade Peter Wolodarski uppmanat svenska myndigheter att vara på sin vakt för en liknande utveckling här hemma. I slutet av artikeln om mig finns det också en faktaruta som berättar att ”grävet” inleddes med en jakt på ägaren till SD:s kontor och att texten är en del i granskningen av hur ryska intressen flyttar fram sina positioner i Sverige. Vilket i mitt fall då skulle bestå av att Rysslands ambassadör hyr en bostad av ett av mina bolag och att svenska staten köpte ryska raketuppskjutningar.

Jag kan förstå att det efter månader av gräv kan vara svårt för journalister att ge upp sitt arbete när de inser att det egentligen inte finns något att berätta. När de då väljer att i stället koka en konspiratorisk soppa utan innehåll är det dags för chefredaktören att säga stopp, att förklara att storyn inte håller. Vi kontaktade därför chefredaktör Wolodarski inför publiceringen för att påpeka det orimliga i den påstådda kopplingen mellan SD, rysk politik och mig själv. Peter Wolodarski agerade inte utan valde att släppa igenom en artikel som till sin helhet tecknar ett för mig mycket graverande porträtt.

Via mitt juridiska ombud Percy Bratt, en av Sveriges främsta experter på yttrandefrihet, har jag till Stockholms tingsrätt skickat in en ansökan om stämning av Peter Wolodarski och DN för grovt förtal. Vi ses i rätten.

Johan Lundberg

PS Det skadestånd jag får till min person kommer jag att skänka till organisationen ”Non-Violence Project Foundation”. DS

För ytterligare information, kontakta:
Hans Uhrus
Presskontakt NFF Nordic AB
0768 95 0101
hans.uhrus@uhrvis.se