NOCCOs ambassadör Henrik Windstedt redo för Mästarnas Mästare

NOCCOs ambassadör Henrik Windstedt är en veteran inom skidvärlden och har sedan många år tillbaka tillhört världseliten inom friåkning. På meritlistan finns bland annat sju segrar i Nordiska Mästerskapen i Extremskidåkning, en världsmästartitel i friåkning 2008, fina utmärkelser och medverkan i många internationella skidfilmer. Nu är han även aktuell i den populära TV-produktionen Mästarnas Mästare som har säsongspremiär 8 mars. Vi fick chansen att sätta oss ner med Windstedt och fråga honom om hans enastående karriär och ta tempen på honom inför premiären av mästarnas mästare.

Du tillhör toppskiktet av Sveriges skidåkare, när började du åka skidor och vad var det som tog dig in på just friåkning?
– Jag växte upp i Åre med föräldrar som höll på med skidåkning. De drev dessutom en restaurang i skidbacken, därav kom skidåkningen ganska naturligt för mig. Som liten åkte jag runt i skogarna kring vår restaurang i Rödkullen och när jag blev lite äldre åkte jag överallt på Åreskutan. Det fanns knappt någon park för freeski på den tiden, så det blev mycket varierad åkning. När jag var 25 år var jag borta från åkningen under längre period på grund av diskbråck. Under den tiden hade freeski-sporten inom park tagits till nya nivåer och de duktigaste åkarna var tio år yngre än jag. Jag blev inte jättepeppad på att snurra runt i isiga parker, jag brann mer för större miljöer och puderskidåkning. Jag fick ett wildcard till den då nystartade Freeride World Touren 2008 – resten är historia!

Genom åren har du haft en rad framgångar, vilka faktorer tror du ligger bakom din enorma framgångssaga?
– Jag har kört det mesta inom sporten, gillar nya utmaningar och att tävla. Däremot hade jag svårt att bestämma mig för vad jag ville satsa på. Under en period när jag var runt 15–16 år körde jag puckelpist i landslaget, tävlade i alpint, körde Big Air-tävlingar och filmade för skidfilmer. Den skidtekniska bredden jag fick genom att åka allt gjorde mig hyfsat duktig på att åka lagg. Jag vill alltid vara bäst och när jag känner att jag har chansen vill jag verkligen vinna, eller i varje fall göra mitt absolut yttersta. Sen har jag haft en otrolig support från familjen och mina sponsorer genom åren.

Vad har varit din största styrka kontra utmaning genom karriären?
– Min största styrka är min bredd. Jag är allsidig och har stått otaliga timmar på skidor, vilket jag tror har hjälpt mig många gånger. Den största utmaningen var när jag var skadad och att hitta orken att köra rehab för att ta mig hela vägen tillbaka.

Friåkning är en riskfylld sport, hur förbereder du dig mentalt och fysiskt för alla utmaningar och risker som sporten medför?
– Det gäller att vara i fas med sig själv och veta sina begränsningar. Det går inte att ta sig an för svåra beslut när det kommer till linjeval eller avancerade trix under åken. Under tävlingar gäller det att fokusera på sig själv och att välja en strategi som passar sin nivå. Det är helt klart en sport som innefattar en del risker, men vi är långt ifrån några rookies som åker runt och chansar. Du lär dig med tiden att förstå när det är läge att dra på lite extra och när du bör backa.

Hur förbereder du dig mentalt inför utmaningar och tävlingar? Har du något knep?
– Njae, och det har varit lite av min nackdel. Jag är tävlingsmänniska och jag vill alltid prestera. Det som har varit min fördel genom min aktiva karriär som tävlingsåkare, var att jag visste att om jag körde mitt åk och allt gick bra så var jag var med i toppen. Min svaghet har varit den mentala biten med att jag blir nervös. Men det är såklart också en styrka att man är så pass mycket tävlingsmänniska. Jag gör allt för att minimera risker och därmed analyserar jag varje litet steg på vägen och tar det inte bara med en klackspark.

Många idrottare på hög nivå är vidskepliga, hur har det varit för dig under din karriär?
– Det stämmer väl in ganska bra på mig också. Rutiner är svårt att ha i en sån varierad sport men jag hittade alltid saker som jag hängde upp mig på – det kunde vara att åka samma linje till en start eller värma upp med samma övningar, ha på mig ett visst halsband eller åka med samma stavar…

Jag kommer ihåg när jag skulle tävla i Ryssland under världstouren och vårt bagage inte kom. Då fick jag köra med min kompis skidor och låna pjäxor av en tjej som jobbade på tävlingen. Jag tänkte ”Strunt samma, jag gör mitt bästa” och kom tillslut på tredje plats. Om man börjar få ”mentala issues” i tävlingssammanhang gäller det bara att jobba med att få bort dem istället. Jag har gjort det, och är jag inte alls lika vidskeplig längre.

Vilket ögonblick under din karriär är du mest stolt över och varför?
– Jag kan inte plocka ut en enskild händelse, min karriär har varit för spretig. Det finns många höjdpunkter i tävlingssammanhang, men jag tror nog att utmärkelser som bland annat ”Sveriges bästa skidåkare” betyder mest. Det betyder mer när det är en jury som röstar fram mig som den främsta skidåkaren än bara ett åk – det värmer!

Du har varit i Grekland och tävlat i Mästarnas Mästare som har premiär på SVT 8 mars, hur var dina nerver inför avfärden?
– Jag var så sjukt nervös, tillslut började det nästan mattas av för att alla endorfinerna som fanns i kroppen började tröttas ut. Förr i tiden när jag förberett mig inför stora skidtävlingar och filminspelningar har jag varit så fokuserad på uppgiften och van vid skidåkningen, men nu var allt så ovisst. Jag visste att man kunde åka ut på vad som helst, exempelvis ett pussel, eller att man tappar balansen när man ska stå på ett ben. Situationer man helt enkelt inte kan träna på, och det gör det hela ännu mer nervöst.

På vilket sätt tror du att freeride kan öka dina chanser att vinna Mästarnas Mästare?
– Inom freeride tränar vi inte så grenspecifikt. När vi åker skidor och filmar – då hajkar vi, bygger hopp, hoppar och gör tunga landningar, vi åker dessutom både fort och länge. När man kör långa åk blir det mycket statisk träning, hoppar man blir det mycket snabbhet och explosivitet – vi har därmed en ganska allsidig träning.

Vilka av dina styrkor tror du kommer att ta dig längst i tävlingen?
– Jag hoppas att min styrka är min allsidighet. Jag tänker såhär – det kommer alltid finnas någon som har en spetskompetens på alla delmoment, men jag känner inte att jag har någon direkt svaghet. Jag hoppas att jag är medelbra på det mesta, så kan jag försöka flyta mig igenom tillsammans med mittenpacket. Jag vill absolut inte hamna i duellen, den tränade jag inte på en enda gång innan jag åkte.

Vad har du för vinnarstrategi? kan du avslöja något om den?
– Min strategi är att jag absolut inte kommer ge upp, utan bara köra på. Kanske även att inte gå för vinst under alla momenten – då kommer man bli helt slut. Kör man slut på exempelvis låren ena dagen och det är en hinderbana dagen efter, kommer det inte att gå bra – jag tror helt enkelt man måste vara lite smart. Jag vet dock inte om man klarar av att tänka så i stridens hetta, när man har en chans att ta poäng.

Tränade du annorlunda inför Mästarnas Mästare?
– Eftersom programmet sänds vintertid har jag missat många avsnitt och hade inte koll på allt i programmet. Det blev därmed en hel del frågetecken angående hur jag skulle lägga upp träningen. Jag sprang en hel del intervaller och försökte även träna på några klassiker som 90 graders jägarvila och hänga i räcket– men det var ju panikjobbigt, ha ha... I övrigt försökte jag köra på med min vanliga träning inför vintern. Min tanke var att jag ville har en grundfysik, sen kommer man säkert ändå förlora genom att tappa balansen, glömma tiden eller genom någon annan konstig twist.

Om du fick gå tillbaka till dig själv i början av din karriär och ge tre tips eller uppmaningar, vad hade du sagt till dig själv då? 
– Då jag fortfarande har skidåkning som ett jobb är det svårt att gå in och tipsa om något som skulle gett en annorlunda utdelning, det har ju blivit bra tillslut. Jag har däremot förstått att båda mina diskbråck utlösts av stress – stress att hinna med allt, att försöka kvala in till något eller att känna stress över att inte räcka till. Jag vet att det är en dåligt med stress i kombination med att kroppen i perioder utsätts för hårt arbete. Mina tips blir därmed att ta det lugnt, allt kommer lösa sig så länge du är schysst och gör din grej. Ta inte heller något personligt, det är mycket business i sport och ibland fungerar samarbeten, ibland inte. Träna även när du är ung, inte med vikter, men försök få koll på vilka dina svagheter är. 

Vad har NOCCO haft för betydelse för dig?
– NOCCO är helt fantastiskt. Vår sport är relativt liten och att få jobba ihop med företag som ser potential och kan gå in att stötta projekt och individer är så bra. Det är inte jättevanligt att vi får in partners som hjälper vår sport att utvecklas. Att sen produkterna faktiskt hjälper till i träningen och under skidåkningen är ett grymt plus!

När dricker du NOCCO och vilken är din favoritsmak?
– Jag dricker främst NOCCO när jag tränar, åker skidor, kör längre sträckor med bil eller när det är en tung dag på kontoret! Just nu varvar jag smakerna Passion och Ice Soda, de är de bästa!