Problemlösaren

Det är lätt att missa Silvergruvan om man inte saktar in. Det lilla samhället – totalt 22 fastigheter, de flesta målade i Falu rödfärg – kan passera utanför bilrutan medan man är i andra tankar. Om man i stället parkerar bilen och tar en promenad ser man välansade rabatter, prydliga garageuppfarter och utemöbler som väntar på att ställas undan för vintern. Ingenting skvallrar om att jorden i den lilla bergslagsbyn är kraftigt förorenad.

När Sander Anfinset, chef på team Miljö & Säkerhet på Norconsult i Göteborg, vänder bort ansiktet när en stor lastbil kör förbi på grusvägen förstår man dock att allt inte står rätt till.
– Titta hur det dammar efter den, säger han. Det rivs upp och sprids skadliga ämnen, så man borde nog asfaltera alla grusvägar i samhället.

Sander Anfinset befinner sig i Silvergruvan för att ta fram lösningar som kan få bukt med föroreningarna i marken. Roten till miljöproblemet går långt tillbaka i tiden. Redan 1635 hittades silverhaltig malm i området och 1639 anlades ett silververk här. Storhetstiden inföll under 1670-talet men brytningen fortsatte med varierad framgång. Produktionen sjönk för varje år för att 1786 upphöra. Silververket ombildades senare till järnverk och i slutet av 1800-talet anlade Hellefors Bruk även ett så kallat vaskverk vid intilliggande Svartälven. Till sist tog malmen slut och 1893 lades vaskverket ner. Ett sista försök att utvinna något ur gruvan gjordes 1977 av Boliden, som med moderna metoder bröt en del av malmfältet. Resultatet av den korta brytningen blev 4,5 ton silver.

Läs hela artikeln här