Strålande recension av SONs Wienkonsert

”Förhoppningsvis kommer Norrköpings Symfoniorkester snart tillbaka till Österrike. Sådan världsklass får inte saknas i en kulturstad som Wien.”

Så skriver den välrenommerade tyska klassiska musikbloggen Klassik begeistert i en strålande recension av SONs konsert i Musikverein i Wien i söndags.

Recensenten menar att konserten som helhet var ett mästerverk och att tolkningen av Oberon var briljant. I recensionen påpekas också att orkestern utan svårighet växlade mellan det romantiska uttrycket i Beethoven och det stålhårda i Pettersson.

Till sist beskrivs de stormande applåderna efter konserten – och så hoppas recensenten att Norrköpings Symfoniorkester snart kommer tillbaka, för denna världsklass får inte saknas i Wien.

Här nedanför kan du läsa en översättning av recensionen, och längre ned ligger en länk till bloggen.

Christian Lindberg dirigerar mästerligt i Musikverein

Vilken konsert!

Norrköpings Symfoniorkester utförde en mästerlig prestation på söndagen med dirigent Christian Lindberg i Musikverein i Wien. Förutom verk av Weber och Beethoven samt Allan Petterssons sjunde symfoni, hade svenskarna också med sig en hälsning från sitt nordiska hemland i bagaget.

Christian Lindberg är en karismatisk dirigent. Han dirigerar med stark inlevelse och njuter synbart av musiken. Med ett strålande leende springer han in och möter publiken. Leendet stannar kvar även när han dirigerar. Hans val av kläder förstärker hans goda humör. Han byter sidenskjorta mellan varje verk, och framträder först i silver, sedan i svart och till sist i mörkrött på pulten.

Norrköpings Symfoniorkester öppnar konserten med en briljant tolkning av Carl Maria von Webers uvertyr till Oberon. Hornet slår mjukt an en frågande ton i öppningsmotivet, stråkarna klingar kristallklart. Lindberg låter musiken klinga ut och vila på de rätta ställena, utan att förlora verkets tempo. Tutti gör precisa insatser och fängslar publiken med pärlande löpningar. Dynamiken sträcker sig från mjukaste pianissimo till kraftfulla fortepassager. Denna Oberon är överväldigande!

I Beethovens violinkonsert i d-dur är den österrikiske violinisten Benjamin Schmid solist. Klangen från hans Stradivarius är klar och tydlig, han spelar målmedvetet och bestämt. Samtidigt förmedlar han sensibelt känslan i melodin. Även orkestern är mångfasetterad. Den rasar som ett åskväder, för att i nästa stund växla till en inkännande melankolisk ton.

Den sista delen av programmet är mer modern. Christian Lindberg är specialist på Allan Petterssons (1911-1980) musik. Det är därför inte konstigt att det är just den musiken han presenterar när han framträder i Musikverein.

Petterssons musik är överraskande tonal jämfört med andra verk från slutet av 1900-talet. I början av den sjunde symfonin dominerar dystra bordunklanger i bleckblåset, och gradvis tar stråkarna över i en sammanhållen komposition. Orkestern spelar musiken massivt och blockartat. Det verkar inte vara svårt att byta från en lättsam tolkning av ett klassiskt romantiskt verk till en klang av stål från det tjugonde århundradet.

Stormande applåder belönar den storartade orkestern med sin energiske dirigent. Symfonin följs av flera inrop av Lindberg. Därefter spelar orkestern ett svenskt stycke som extranummer, ett utdrag ur Wilhelm Stenhammars komposition ”Sången”.

Förhoppningsvis kommer Norrköpings Symfoniorkester snart tillbaka till Österrike. Sådan världsklass får inte saknas i en kulturstad som Wien.

Recensent: Mirjana Plath