Afinitor får utökat EU-godkännande för behandling av spridda neuroendokrina tumörer, NET

Everolimus som sedan tidigare godkänts för spridd NET med ursprung i bukspottkörteln är nu även godkänd för behandling av vissa typer av spridda neuroendokrina tumörer med ursprung från magtarmkanalen eller lungan¹. Den utökade indikationen innebär nya behandlingsalternativ inom två områden med stora medicinska behov.

I Sverige får omkring 500 personer per år besked om att de har drabbats av någon form av neuroendokrin tumör (NET), det vill säga lika många som insjuknar i den betydligt mer kända sjukdomen livmoderhalscancer^4,5.

– Beslutet innebär att everolimus nu är godkänt i EU för behandling av de tre vanligaste typerna av spridda neuroendokrina tumörer^2,3, säger Björn Paulsson, medicinsk chef för Novartis Onkologi. Novartis har länge fokuserat på att utveckla bättre och effektivare läkemedel för patienter med spridda neuroendokrina tumörer och vi gläds därför åt denna milstolpe. Det innebär att Afinitor blir tillgängligt för patienter som tidigare hade få eller inga godkända behandlingsalternativ, fortsätter han.

EU-godkännandet var baserat på studien RADIANT-4 som ingår i ett av världens mest omfattande kliniska studieprogram vid NET.

Den utökade indikationen för everolimus gäller behandling av inoperabel eller metastaserande, väl differentierade (grad 1 eller 2), icke-funktionella neuroendokrina tumörer (NET) med ursprung från magtarmkanalen eller lungan hos vuxna med progredierad sjukdom¹. Everolimus är den första behandling mot lung-NET av den här typen som godkänts i alla 28 EU-länderna samt Island och Norge, och ett av väldigt få alternativ för behandling av GI-NET av det här slaget.

Om everolimus

Everolimus, marknadsfört under namnet Afinitor, är en så kallad mTOR-hämmare. Läkemedlet tas som tablett och blockerar aktiviteten hos proteinet mTOR, som har betydelse för cancercellers delning och hämmar tillväxten av blodkärl som tumören behöver för att utvecklas. Everolimus stryper syre- och näringstillförseln till tumören och mTOR-hämning påverkar även tumörcellernas ämnesomsättning.

Läkemedlet är sedan tidigare godkänt för behandling av spridda neuroendokrina tumörer med ursprung i bukspottkörteln, spridd hormonpositiv bröstcancer, spridd njurcancer samt, under namnet Votubia, för behandling av hjärntumörer av typen SEGA (subependymal giant cell astrocytom) och njurtumörer av typen angiomyolipom vid tuberös skleros complex. De vanligast förekommande biverkningarna av everolimus är stomatit (blåsor i munnen), diarré och hudutslag. För ytterligare information, se Fass.

Om neuroendokrina tumörer (NET)

Neuroendokrina tumörer är en sällsynt typ av cancer som har sitt ursprung i neuroendokrina celler, oftast i magtarmkanalen, lungorna eller bukspottkörteln^3,6. NET benämns funktionella eller icke-funktionella⁷. Majoriteten av patienter med NET (72 procent) har icke-funktionella NET^7-11. Att tumörerna är icke-funktionella innebär att de inte utsöndrar hormoner och därmed inte ger några hormonrelaterade symtom, utan de symtom som uppträder beror på att tumören växer, till exempel smärta, blödningar och stopp i tarmen^7-11. Funktionella NET däremot karaktäriseras av symtom orsakade av onormal hormonproduktion⁷.

Referenser

1. https://lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-2016/Manadsrapport-fran-CHMP-och-CMDh-april-2016/.
2. Afinitor Summary of Product Characteristics.
3. Yao J, et al. One hundred years after "Carcinoid:" Epidemiology of and prognostic factors for neuroendocrine tumors in 35,825 cases in the United States. J Clin Oncol. 2008; 26: 3063-72.
4. National Library of Medicine and the National Institutes of Health. Pancreatic islet cell tumor. Available at http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/article/000393.htm. Accessed September 2015.
5. Halfdanarson T.R., et al. Pancreatic neuroendocrine tumors (PNETs): incidence, prognosis and recent trend toward improved survival. Annals of Onc. 2008; 19: 1727-1733.
6. American Cancer Society. Gastrointestinal Carcinoid Tumors. Available at http://www.cancer.org/acs/groups/cid/documents/webcontent/003102-pdf.pdf. Accessed May 2016.
7. Öberg K, et al. Gastrointestinal neuroendocrine tumors. Annals of Oncology. 2010; 21: vii72–vii80.
8. Choti M.A., et al. Prevalence of functional tumors in neuroendocrine carcinoma: An analysis from the National Comprehensive Cancer Network Neuroendocrine Tumors database. The North American Neuroendocrine Tumor Society (NANETS) Symposium. October 2012, San Diego, US.
9. Modlin I, et al. Priorities for improving the management of gastroenteropancreatic neuroendocrine tumors. J Natl Cancer Inst. 2008; 100: 1282-1289.
10. Modlin I, et al. Current status of gastrointestinal carcinoids. Gastroenterology. 2005; 128: 1717-1751.
11. Wolin EM. Challenges in the diagnosis and management of well-differentiated neuroendocrine tumors of the lung (typical and atypical carcinoid): Current status and future considerations. The Oncologist. 2015; 20:1123-1131.