Replik till Maria Ferms debattartikel i SvD 170221

SvD publicerade en debattartikel av Maria Ferm i tisdags (SvD Maria Ferm 170221) och rörelsen #vistårinteut gav igår SvD möjlighet att publicera en replik på denna - något de har tackat nej till. Därför kommer repliken här i sin helhet.

Hej Maria Ferm!

Nu tycker rörelsen #vistårinteut att du, ditt parti och regeringen på allvar måste börja lyssna på oss som lever och verkar nära ensamkommande barn och unga i kris, en kris som skapats och upprätthålls av myndigheter – kort sagt en myndighetskris.

Blanda inte ihop professionen med myndighetskrisen, Maria Ferm. Istället bör du lyssna på oss. Vi har en mängd förslag på hur situationen kan lösas, både kostnadseffektivt och med barnets och de mänskliga rättigheterna i fokus.

Det är numera ett faktum att myndigheterna, i synnerhet Migrationsverket, saknade kompetens
i mötet med barn och unga på flykt hösten 2015. Det är i varje fall något som regeringen själv
menar i avsnittet ”Mottagandet av ensamkommande barn och unga” i utgiftsområde 13 i sin budgetproposition för 2017. Det synliggörs bland annat i den här meningen: ”handläggningstiderna för asylärenden har blivit längre”. Det syns eftersom man tänker sig att lägga förslag ”för att förenkla regelverket, förbättra kommunernas planeringsförutsättningar, minska den administrativa bördan och öka kostnadseffektiviteten” när det gäller mottagandet av ensamkommande barn och unga (Utgiftsområde 13).

Regeringen konstaterar att handläggningstiderna [på Migrationsverket] har blivit längre och att det är därför barn inte längre får uppehållstillstånd. Ja, det stämmer väl med vår bild. Migrationsverket har effektivt hejdat processen för barn som kom 2014 och 2015, som, om rättssystemet och asylprocessen fungerade, redan hade haft permanent uppehållstillstånd, påbörjat ett liv i trygghet och börjat bidra till den svenska modellen. De här barnen och ungdomarna vill nämligen inget annat.

Men de sitter nu i en komplicerad och dyr rävsax, i ett förtvivlat läge, konstruerat av ditt parti, regeringen och Migrationsverket.

Migrationsverket är i kris, till skillnad från civilsamhälle och professioner; rörelsen #vistårinteut menar att vi levererade skolgång, boende och omsorg på ett väl godkänt sätt utifrån de förutsättningar
vi hade hösten 2015. Myndighetskrisen består, och vad värre är – den fördjupas. I ett försök att rädda ansiktet har Migrationsverkets vice generaldirektör i dagarna tagit beslut om ett moratorium när det gäller åldersbedömningar. Det betyder att ingen åldersbedömning görs förrän systemet med Rättsmedicinalverkets medicinska åldersbedömningar är på plats. Detta bekräftar bilden av det rörelsen #vistårinteut sett sedan september 2016 – att de åldersbedömningar och åldersuppskrivningar på ensamkommande barn och unga som genomförts har varit felaktiga, rättsosäkra och godtyckliga. Moratoriet minner nästan om en desperationsakt.

Du skriver att Migrationsverket självt har ”pekat på stora brister i hur åldersbedömningarna gjorts hittills, och därför är det viktigt att de som drabbats av det får en mer rättssäker bedömning” (SvD). Bra. Vi vill gärna veta mer om hur regeringen tänker sig att de som drabbats av de stora bristerna i asylutredningarna ska få upprättelse? De som drabbats är nämligen de ensamkommande barn som nu tar livet av sig på grund av dessa stora brister! Det är inget mindre än en rättsskandal att handläggare utan traumakompetens och barnrättsperspektiv sitter och beslutar om barns ålder och skyddsbehov – med, ser vi nu, ett katastrofalt resultat.

Konsekvenserna av de stora bristerna kommer att kosta pengar. Det kostar att riva ner mottagningssystem som tagit resurser och kraft att bygga upp. Mottagningssystem som vi professionella har varit stolta över.

Det är en myndighetskris.

Maria Ferm, du skriver att regeringen ska införa en möjlighet för ensamkommande barn att få stanna och gå klart gymnasiet och därefter ha möjlighet att ansöka om att stanna permanent. Men det här skolförslaget gäller ju inte barn som blivit uppskrivna i ålder eller som hunnit fylla
18 år! Dessa barn kan ha sökt asyl som 13-, 14-, 15-, 16- eller 17-åringar men deras process har dragit ut så långt på tiden att de antingen hamnat i kläm mellan de olika asyllagstiftningarna- och tillämpningarna eller så har de hunnit fylla 18 år under tiden de fått vänta. Hur tänker ditt parti och regeringen lösa detta?

Slutligen menar du, Maria Ferm, att fler kommer att få uppehållstillstånd eftersom säkerhetsläget i Afghanistan har förvärrats. Det här är ett påstående vi gärna vill ha ett svar på för så säger definitivt inte den stora mängd avslagsbeslut vi läst. Är du medveten om att det just nu sitter unga afghaner med kraftfull suicidrisk i total hopplöshet på HVB-hem, anläggningsboenden och i förvar, som också trodde som du? Att deras berättelse om skyddsbehov skulle tas på allvar, att de skulle bli trodda? Och att det som sker nu är det totalt omvända – många barn med stora skyddsbehov blir inte alls trodda och får inte alls uppehållstillstånd.

Är du medveten om att vi i civilsamhället numera har barn boende hos oss i våra hem, på helt frivillig basis, utan ersättning från vare sig stat eller kommun? Barn som slutat sova av oro, som skadar sig själva eller till och med tar livet av sig i en ren desperationsakt, som vandrar runt, runt som osaliga andar, skyddslösa och utan hopp för att de har blivit uppskrivna i ålder, fått avslag från Migrationsverket och i samma stund blivit av med god man, boende, socialsekreterare och sammanhang? Detta är barn som varit kidnappade och blivit våldtagna av taliban, som suttit i fängelse i Etiopien, som blivit tillfångatagna och torterade av Al Shabaab i Somalia, som kommer från IS Mosul i Irak, från kriget i Syrien eller från barnarbete i Iran.

Regeringen har i utgiftsområde 13 i sin budgetproposition för år 2017 sagt att man vill öka kunskapen om barnkonventionen hos bland annat statliga myndigheter. Bra, det behövs. För var finns barnperspektivet, Maria Ferm? Var hittar vi spår efter det område Barnrättighetsutredningen (Tilläggsdirektiv Barnrättighetsutredningen) ser som angeläget att jobba vidare med – barn i migrationsprocess? Hur väl rimmar regeringens fina ord om barnrättspolitik; att man ska fortsätta arbeta för att ”de ensamkommande barn som söker asyl i Sverige får ett bra mottagande” eller att ”barnkonventionen ska genomsyra alla delar av regeringens politik och prägla alla samhällsområden som rör barn och stärka barnrättsperspektivet på alla nivåer” med att Migrationsverket ger avslag på avslag på avslag till barn med skyddsbehov? Vi har en fråga till dig och ditt parti, Maria Ferm – försvann barnrättspolitiken i samma sekund som avtalet med Afghanistan undertecknades? Eller skedde försvinnandet i det glapp som uppstod när Sveriges regering beslöt sig för att svika barn på flykt?

Vi har några förslag till dig, ditt parti och regeringen, Maria Ferm:

För det första vore det på sin plats med en total genomlysning av hur Migrationsverket tillämpar asyllagstiftningen. Under den tiden bör ansvariga besluta om ett fullständigt moratorium av hela asylprocessen för barn och unga.

För det andra bör Migrationsverket omedelbart upphäva beslut på
de åldersuppskrivningar man hittills gjort. Man erkänner ju i och med moratoriet att dessa beslut inte är tillförlitliga. Rörelsen #vistårinteut menar att rättsosäker åldersuppskrivning av ensamkommande barn och unga bryter mot barnkonventionen och mänskliga rättigheter.

För det tredje bör Migrationsverket omgående säkerställa att barnets rättigheter tas tillvara under utredningssamtalen. Vi har bara under de senaste veckorna hört fruktansvärda berättelser om ensamkommande barns och ungas psykiska ohälsa. Bland annat har barnombudsmannen uttryckt att ”barns tillstånd riskerar att förvärras av en utdragen asylprocess, brister i mottagandet och oro inför en oviss framtid” (Barnombudsmannen). Ohälsan kopplat till de stora brister som framkommit när det gäller Migrationsverkets utredningar tyder på att kunskap om trauma och hur trauma yttrar sig hos barn helt saknas hos handläggarna. De ska, precis som övriga professionella, ha god kunskap om hur man i handläggandet möter barn och unga på ett medmänskligt och inkluderande sätt eftersom även handläggare ingår i mottagningskedjan.

Regeringen menar att man ska arbeta särskilt för främjande och skydd av barnets rättigheter och beskriver hur man i arbetet för att eliminera alla former av övergrepp och våld mot barn kommer att vara ett så kallat ”vägvisarland”.

Visa oss nu vägen, Maria Ferm, tillsammans med Miljöpartiet och regeringen, låt Sverige bli det vägvisarland vi så ofta säger oss vara.

Rörelsen #vistårinteut genom grundarna
Helena Lindroos, socialpedagog, ungdomshandledare på HVB-hem

Sara Edvardson Ehrnborg, lärare, samordnare för nyanlända barn och ungdomar i skolan 

Kinna Skoglund, socionom, frivilligt familjehem

Sissel Larberg, socionom, verksamhetsansvarig HVB-hem

Kontaktpersoner #vistårinteut 

Kinna Skoglund 070 – 849 47 32

Sara Edvardson Ehrnborg 073 – 396 94 18