Barnen får inte plats i framtidens Stockholm

Problemet uppstår i nya stadsdelar där förebilden är den täta, stadsmässiga stenstaden. Politiskt
ligger fokus på att klara bostadsförsörjningen och att maximera intäkter till staden. Det leder till en tät exploatering där ytor för människors vardagsliv som gårdar, parker och torg minimeras eller kompromissas bort i avvägningen mot andra intressen.

För nya förskolor är den gängse modellen att dessa läggs in i bottenvåningarna på flerbostadshus. På de redan trånga gårdarna blir det en konflikt om ytan mellan de boende och barnen. Det vanligaste resultatet är att förskolorna får mycket små gårdar eller så kallade utsläppsgårdar, vars huvudsyfte är att samla ihop barnen innan man går till en närliggande park för att leka.

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, som Sverige åtagit sig att följa, har varje barn rätt till lek, vila och fritid. I det ligger att tillgodose att barn får tillgång till en god utemiljö anpassad till sina behov. Utevistelsen är nödvändig för barnets möjlighet att skapa D-vitamin och för fysisk aktivitet. Forskning visar att en fullvärdig utevistelse ger bättre social förmåga och koncentrationsförmåga, samt bättre BMI och midjemått genom att barnen sover bättre på natten. Barn som får röra på sig bygger upp muskler och grundlägger goda vanor tidigt, som sedan sitter i för livet. För att bilda en stark benstomme måste barnet kunna både accelerera och stanna tvärt, vilket kräver rymliga ytor för alla barn med spring i benen. Mycket av detta kommer dock inte bli möjligt i den stad vi nu planerar för. Större förskolegårdar och mer parkmark skulle gynna barnens psykiska och fysiska utveckling.

I den höga och täta bebyggelsen med trånga gårdar, upplevs barnens lek och rörelsebehov lätt
som störande av de boende. De små utsläppsgårdarna har blivit en informell standard och det blir allt vanligare att områdets förskolor hänvisas till parkerna för att barnen ska kunna vistas utomhus. I nya stadsdelar är parkerna oftast små och få till antalet. Detta leder till ett högt besökstryck och ett stort slitage på de lekplatser och parker som finns. I brist på platser att vistas på får också finparker och offentliga platser, som inte är planerade för barn, tjäna som lekytor. Där blir barnen uppmanade att hålla sig lugna. Inget barn ska behöva växa upp med en känsla att vara i vägen och skapa problem till följd av dålig planering.

På många platser är antalet barn så stort att personalen får svårt att hålla koll på barngrupperna. Det leder till krav på instängsling av de allmänna lekplatserna och staket sätts upp för att de ska kunna ersätta förskolegårdarna. Det höga besökstrycket från förskolorna gör också att stadsdelens övriga boende inte får plats på lekplatser och i parkerna. Att inte satsa på tillräckliga ytor för parkmark och
lekmiljöer blir därmed ett demokratiproblem när invånare utestängs från det offentliga rummet.

Det stora slitaget på parkerna förutsätter lättskötta, hårdgjorda ytor som gummiasfalt och konstgräs på lekplatserna, då få växter klarar sig i denna miljö. Det gäller även de små förskolegårdarna, vilka blir likartade och begränsade till innehåll.

"Men där man leker bäst som barn är där det finns naturmaterial och växtlighet. Barn behöver träd, material som blad, pinnar och kottar att plocka med. De behöver ytor för att kunna springa, leka och gömma sig. De behöver få uppleva årstidernas växlingar och känna förtjusningen i att hoppa jämfota i en gyttjepöl"- säger landskapsarkitekt Maria Engström. I den tillrättalagda och hårdgjorda parken begränsar vi leken och barnens fantasi och upptäckarlusta.

Enligt Plan-och bygglagen ska hänsyn tas till behovet av parker, grönområden och lämpliga
platser för lek, motion och annan utevistelse inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse. Däremot saknas nationella riktlinjer för hur stor en förskolegård bör vara. Som jämförelse rekommenderar Malmö stad 30 kvadratmeter per barn.

Ett aktuellt projekt som exemplifierar den motsatta utvecklingen i Stockholm är utbyggnaden av
Årstaberg–Årstadal. Här utvecklas en stadsdel på en yta av 60 hektar där 14 200 boende ska samsas. Det motsvarar befolkningen i hela Tranås, Arvika eller Ludvika, men på cirka 5 procent av ytan. Den nya stadsdelen blir 2,5 gånger så tät som genomsnittet för Stockholms innerstad. För de nya förskolegårdar som planeras ligger snittet på 3,4 kvadratmeter per barn. Samtidigt är den
omgivande naturmarken till största del otillgänglig på grund av områdets naturliga förutsättningar med bergsbranter och stora höjdskillnader. Blomsterdalen är den enda större lekplatsen med staket runt om som finns. Där kan upp emot 300 barn vistas samtidigt redan innan förskolorna i närområdet hunnit dit. Förskolor vars gårdar är för små att leka på. Men detta är inget unikt, vi ser en liknande utveckling överallt i nya områden där den täta staden står som modell. Exempelvis vid Telefonplan, Hagastaden som planeras invid Nya Karolinska sjukhuset, på nordvästra Kungsholmen och i Norra Djurgårdsstaden, men även i många av stadens kranskommuner.

Detta är en ohållbar utveckling, stick i stäv mot de utmaningar som samhället står inför avseende folkhälsa, hållbart byggande och framtida klimatanpassning. Vi menar att politikerna måste ta större ansvar för våra barns uppväxtvillkor i staden. Detta handlar om våra barn i Stockholm i dag! Vi ser ännu inte de långsiktiga effekterna av den miljö vi nu skapar. Den täta staden handlar inte bara om bostäder. Nästan alla våra barn går på förskola flera timmar varje dag, och deras utveckling är då ytterst beroende av de miljöer de är hänvisade till. Planeringen för barnen måste in först, innan övriga funktioner som bostäder, kommersiella lokaler och andra verksamheter är låsta. Ytterst handlar det om att skapa en bra stad för alla. En stad med mer parkmark och gröna platser för rekreation skapar också förutsättningar för en mer hållbar stad som är bättre anpassad för framtidens klimatförändringar. Det som är bra för barnen är även bra för oss vuxna, för klimatet och för ekologiska funktioner. Framför allt måste barn tillåtas vara barn, även i den täta staden.

Bilden föreställer ny utsläppsgård i Norra Djurgårdstaden. Foto: Nyréns Arkitektkontor.