​Om att ge sig hän - och om att släppa taget

Ordberoende förlag startades för att jag var i sorg och skrev dikter efter det att min man hade gått bort i en ovanlig och smärtsam cancersjukdom.

Det kan vara bra att stanna i smärtan, att skriva sig ur den, men det är även viktigt att kunna gå vidare, att släppa taget och att börja ta vara på livet igen. Och för olika personer kan det ta olika lång tid. Vissa stannar kvar i smärtan. Kanske även jag själv. Så i veckan som varit har jag äntligen tömt vindskontoret efter min man, som gick bort för 12 år sedan. Kastat och skickat saker vidare till dem som jag ville skulle få tillbaka dem.En underbar känsla!

Jag skriver detta i gryningen, somnade tidigt med barnbarnet. Och har precis betalat resan till Kerala nästa år. Min medicin har länge varit yoga, som jag började med för 15 år sedan. Den första gången var en hemsk upplevelse. Jag visste inte om jag skulle kräkas eller svimma. Men jag fortsatte och då brukade jag somna under avslappningen, eller börja gråta. Därifrån har det bara blivit bättre och bättre. Och bra idéer har kommit upp under yogapassen. Som att skaffa ett kontor.

När jag börjat förstå mig på yogan lite bättre var det som en dröm att kunna få uppleva yogan i sitt hemland, Indien. Men det kändes farligt och omöjligt, och dyrt. Förra året åkte jag till Kerala tillsammans med en väldigt erfaren och bra yogalärare. Som hade åkt dit under många år. Och då vågade jag äntligen. Trots alla varningar om att det skulle komma flytande lik i havet med mera ... Där gjorde vi solhälsningar i soluppgången på hotellets takterass i gryningen. Den känslan!

I solnedgången mediterade vi. Varje dag kom en vit häst galopperande förbi i vattenbrynet, väldigt snabbt. Första dagarna såg jag den inte, för jag var inte där. Jag satt och tänkte på det som varit eller det som skulle ske. Eller oroade mig för det som skett, eller som inte blivit som jag hade tänkt.

Men så en dag satt jag där och verkligen tog in solnedgången och då såg jag den vita vackra hästen. Det var bara ett kort ögonblick. Hästen, havet, solnedgången. Så kan det vara med lyckan, att den kommer i korta ögonblick. Och då är det bra att vara där. Alla dessa stunder vill jag trä upp på en minnestråd.

Det är viktigt att ta vara på det vi har. Och samtidigt att våga göra något nytt. Att våga släppa taget. Att ta hand om sig själv, då kan du hand om andra.

Vi vill gärna behålla de fina författare vi har, som känner att de vill satsa helhjärtat. Och jag kommer presentera flera av dem i en adventskalender, med början i morgon. 

Namaste - Det ljusa, sanna och heliga inom mig bugar inför och ärar det ljusa, sanna och heliga inom dej.