Skip to main content

Gästforskaren som inte fick komma in

Pressmeddelande   •   Jun 14, 2013 14:57 CEST

Det var gruppen med framstående fängelseforskare, som lockade Anna Eriksson att bli gästforskare vid Örebro universitet. Hon är från Alingsås, men det är på Monash University i
australiska Melbourne hon har sin vetenskapliga bas. Hon har också hela sin akademiska bakgrund från utlandet, men i Sverige var hon inte tillräcklig främling för att få tillträde till fängelserna på det sätt hon hoppats.

Vägen från Alingsås till Örebro kan knappast beskrivas som spikrak. Från början tänkte hon bli kock, en yrkesbana som stoppades av en ryggskada. I slutet av 90-talet, vid 25 års ålder blev hon sugen på att studera.

 – Jag såg en annons i tidningen där australiska universitet sökte internationella studenter. Jag hade varit backpacker ett halvår i Australien och var lockad av landet, därför hamnade jag på Griffith University i Brisbane.

– Det blev fyra års studier och kandidatexamen i både psykologi och kriminologi. Jag var först inriktad på att bli psykolog, men dels var det formellt krångligt och så hade jag svårt att släppa klienternas bekymmer, jag kunde inte stänga av.

Irländska erfarenheter

Det blev en fortsättning med kriminologi, först en masterexamen i Cambridge i England och sedan disputation i Belfast med Restorative Justice (reparativ rättvisa) som ämne för avhandlingen.

– På Nordirland sköttes rättvisan lokalt under den tid inbördesstriderna pågick. Den som begått ett brott kallades i skymningen till en dunkel gränd, där man helt enkelt klåddes upp eller, i allvarligare fall, blev skjuten i knäet.  

Hennes avhandling, Justice in Transition: Community Restorative Justice in Northern Ireland, finns utgiven som bok och handlar om hur man i olika lokala projekt arbetat med att skapa en fungerande rättvisa och lägga de gamla motsättningarna bakom sig.

– Det har visat sig där att de som är nyckelpersoner under en konflikt också är bra ledare efteråt. Om de ändrar sig, tar människor intryck av deras exempel, kan de ändra sig så kan alla.

Utvecklingen i Sverige

Nu är hon här för att titta närmare på den senaste utvecklingen inom svensk kriminalvård. Tidigare i år publicerade hon en bok tillsammans med professor John Pratt vid Victoria University i Wellington, Nya Zealand, som diskuterar den historiska utvecklingen av kriminalvården i England, Australien och Nya
Zealand i jämförelse med Sverige, Norge och Finland. Titeln på boken, ‘Contrasts in Punishment: Explaining Anglophone excess and Nordic execptionalism’ ligger som grund för Annas nya projekt, som hon alltså jobbar på i Örebro. 

Genom att Anna Eriksson förra året, som en av två unga forskare, fick ta emot Australian Research Councils Awards for early career researchers in criminology, har hon möjligheter att under tre år forska på ämnet ‘othering’, hur vi blir dem, inom kriminalvården i olika länder. Kriminalvården
i England till exempel, styrs fortfarande av principen less eligibility, som grundlades av  fattigvårdslagstiftningen under mitten av 1800 talet.

– Där är utgångspunkten, liksom på många håll i världen, att den som sitter i fängelse inte på något sätt ska ha det bättre än den fattigaste i frihet. Ingen tv i cellen, ingen julmat, tydlig distans mellan interner och väktare och inte mycket till kriminalvård.

Det nordiska undantaget

”Det nordiska undantaget”, att den kriminalvårdspolitik, som bedrivs i Norden skiljer sig från andra delar av världen uppmärksammas ofta i internationell forskning. Anna Eriksson menar att omdömena om den ibland överdrivs, att det knappast är så idylliskt på nordiska fängelser som det ibland sägs.

– I Sverige blev det en stor skillnad efter rymningarna 2004, då ändrades allt, klimatet på fängelserna hårdnade.

Anna Eriksson hade sett fram emot att fördjupa studierna genom att komma in och göra intervjuer med personal och intagna på olika kriminalvårdsanstalter, men Kriminalvårdsstyrelsen gav inte tillstånd. De såg visserligen forskningen som intressant, men inte relevant.

– Det är lite frustrerande. Med min kunskap och bakgrund i Sverige hade forskningen kunnat ta del av olika processer innanför murarna, dokument och manualer på ett helt unikt sätt. Men jag har ingen tillräcklig profil i Sverige och är väl inte tillräckligt mycket utlänning för att vara intressant, säger hon ironiskt.

Vistelsen som gästforskare vid Örebro universitet, som avslutas till sommaren, har ändå varit mycket givande. Vid Institutionen för socialt arbete finns den internationellt välrenommerade fängelsegruppen med Odd Lindberg, Anders Bruhn och Per-Åke Nylander som varit henne till stor hjälp.

– En fantastisk forskningsmiljö för mig där jag fått hjälp, kunnat testa idéer, haft tillgång till material och kunnat diskutera olika forskningsfrågor.

Kontakt: Anna Eriksson, mobil 0725 11 22 46, epost: anna.eriksson@monash.edu

Örebro universitet är ett av Sveriges mest expansiva universitet med 17 000 studenter och  1 200 anställda. Universitetet har utbildning och forskning inom psykologi, humaniora, juridik, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik, vård, medicin, undervisning, musik och idrott. Vi erbjuder 60 utbildningsprogram på grundnivå och 30 program på avancerad nivå samt cirka 800 fristående kurser. www.oru.se