Skip to main content

Ny forskning om kroppskontroll och anorexi

Pressmeddelande   •   Aug 26, 2003 08:36 CEST

Till vardags är vår kropp självklar och oproblematisk. Ändå är den knappast stum utan också något som vi agerar utifrån och kontinuerligt formar. Den är konkret, påtaglig och identitetsskapande, likaväl som metaforisk och symbolladdad. Kroppen är med andra ord aldrig bara en kropp, ett redskap som är till för att lyda oss, utan är alltid starkt meningsbärande. Om detta och de problem olika samhällsfenomen kan medföra för unga flickors kroppskontroll skriver en mångvetenskaplig forskargrupp vid Örebro universitet. I dagarna ger de ut den mångfasetterade boken ”Varför flickor? Ideal , självbilder och ätstörningar”.

I forskargruppen ingår från Örebro universitet Ann-Sofie Ohlander, professor i historia och samordnare och huvudansvarig för gruppen, Anna-Karin Larsson, doktorand i historia och Marie Sundberg, idrottssociolog. Från Uppsala universitet ingår också birgitta Edlund, medicinare och epidemiolog, Birgitta Meurling, etnolog och Barbro Thurfjell, barn- och ungdomspsykiater. De har alla samarbetat kring problemet kroppskontroll där ett av de vanligaste uttrycken är ätstörningar. Mångvetenskapen ser de främst som ett sätt att komplettera varandra och få en bredare bild.

I boken har ni alla olika perspektiv, vad har eran kärnfråga varit i samarbetet?
–Det började med att vi jobbade utifrån anorexibegreppet, men sedan har vi mer och mer gått över till att titta på det här med kropp, kroppsideal och självbild, säger Anna-Karin.
–Och i det här med kroppskontroll så innefattas ätstörningar, tillägger Ann-Sofie. Nätverket har namnet ”Den kontrollerade kroppen”, men det är just den här fixeringen vid kroppen och i vilka kulturella och sociala sammanhang det beteendet förekommer. Kroppen är ingenting vi lever i, utan ses mer som ett medel man har för att uttrycka sig, vara vacker, och man splittrar människan på det sättet. Det handlar alltså både om samhällelig kontroll och individuell kontroll.
–Skolämnet idrott och hälsa har också ett ganska ensidigt sätt att betrakta kroppen. Det gör att vi lever och fostras till en väldig disciplinering och kontroll av kroppen. Det jag menar är att ämnet idrott och hälsa har en instrumentell syn på kroppen och att allt det du gör med din kropp ska vara nyttigt, säger Marie.

Ni har jobbat mycket historiskt, på vilket sätt påverkar historien kvinnor i dagens samhälle?
–I mitten av 1800-talet skulle kvinnor snöra sig så hårt att de fick sina inälvor förstörda. Medelklasskvinnorna fick inte gå ut ensamma i en stad och också lagstiftningen begränsade kvinnorna, berättar Ann-Sofie. Allt det här har inte med utseende att göra, men det hindrade kvinnors rörelsefrihet väldigt mycket. Man kan jämföra med kinesiska flickor som fick fötterna snörda. Det var ett skönhetsideal, men samtidigt hindrade det kvinnorna från att röra sig. Det fanns en slags yttre samhällelig kontroll och även om den inte längre finns formellt så är det en mentalitet som lever sig kvar från historien. Att förändra strukturer tar tid.
Anna-Karin har sett att det verkar som att vissa symtom på underordning och kontroll av flickor och unga kvinnor kan blomma upp i vissa sammanhang i historien.
–Det fanns tidigare en sjukdom, kloros, som var vanlig vid förra sekelskiftet och som på många sätt liknar sjukdomen anorexia nervosa från det sena 1900-talet. Läkarna hävdade att de som främst var i riskzonen för att drabbas av kloros var flickor i puberteten. Symtomen var oftast blodbrist, dålig matlust, onormal trötthet, menstruationsproblem och en karaktäristisk blek hy. Sjukdomen överensstämde med det kvinnliga veka idealet, men när ett nytt, kraftfullare och mer aktivt ideal erbjöds unga kvinnor under 1900-talets första decennier försvann diagnosen. Levnadsförhållandena för kvinnor förändras i början av seklet, kvinnor får det bättre, både kroppsidealen och sjukdomarna förändras. Man kan säga att kontrollen av flickorna ändrade karaktär från yttre, fysisk till inre i form av självdisciplin och bantning. Flera undersökningar visar på att flickor och unga kvinnor i regel mår ganska dåligt i dag i jämförelse med pojkar. Detta kan tyda på att flickor lever under stark kontroll och en underordning.

Kan man se ätstörningar som ett sätt att få självkontroll?
–Det är onekligen så att alla i samhället vet om de här smalhetsidealen som finns, men alla bryr sig inte om dom, säger Ann-Sofie. Om man har ett behov av att kontrollera sig eller göra något självdestruktivt så letar man förmodligen bland det som samhället erbjuder och då kan ett anorektiskt beteende ligga nära till hands. Men så kan det här med kontroll också vara uttryck för många olika saker, det har vi diskuterat mycket sinsemellan. Kan man inte kontrollera en situation så kan man i alla fall kontrollera sin kropp och man kan också använda den som ett medel att slåss med för att få omgivningens uppmärksamhet. Men jag tycker att det är viktigt att poängtera att samma fenomen inte behöver ha samma bakomliggande orsaker.
–Den här bilden är väldigt välkänd och det är lätt att ta till sig det beteendet om man vet hur rollen ska spelas. Vi har sett att de självbiografiska berättelserna också följer en viss mall och man lever upp till det som det talas om. En viktig del av det här beteendet är också att vi vet att flickor vänder sig in mot sig själva när trycket utifrån blir för starkt, fortsätter Anna-Karin. Flickor skadar och straffar oftare sig själva medan pojkar är mer utåtagerande mot omgivningen. Det kanske är en del av förklaringen varför de inte är lika sårbara när det gäller ätstörningar.
Marie som är väl insatt i hur det går till i idrottsvärldens kulturella arena hävdar att vi inte längre har ett enda skönhetsideal utan att det skiftar beroende på var vi befinner oss.
–Det handlar snarare om hur man inte får se ut. Fet får man inte vara och det finns en rädsla för lättja och lathet. Fetman är farlig och hotfull och därför ska vi kontrollera oss så att vi inte hamnar där. Den attityden har funnits i historien och det framkommer också i boken.

Man förstår av boken att den här sjukliga kroppskontrollen är förknippad med kvinnors instängdhet och begränsningar i livet. Hur ser det ut i andra kulturer där det finns ett betydligt större kvinnoförtryck än här i norra Europa? Ett ganska aktuellt exempel är kvinnorna i Talibanregimen.
–Just när det gäller anorexia nervosa har det varit en uteslutande västerländsk sjukdom fram till sent 1900-tal, förklarar Anna-Karin. Nu har det börjat dyka upp i andra kulturer som till exempel i Asien, men först när den västerländska kulturen kommit in och de västerländska idealen börjat härska.
–Det är ett komplext problem, för på ett sätt har det med kulturen att göra, fortsätter Ann-Sofie. Man ser fattiga kulturer där alla är svältfödda och magra och så ser man flärdfulla mannekänger och då tänker jag: Herre Gud, kan ingen ge dom en smörgås eller nå’t.
Men så tror jag också att det har betydelse att vi lever i en individuell kultur där man kan uttrycka sig individuellt. I en annan kollektiv kultur så finns kanske inte möjligheten till det här uttrycket att svälta sig själv. Kanske krävs det en individuell kultur för att man ska förse den här individuella kontrollen som vi har.

Hur står den här tanken om individualism i relation till historien?
–Det finns forskare som påstår att den här otroliga friheten vi har idag gör att hela vårt liv blir till ett slags projekt som går ut på att forma oss själva och ta reda på vilka vi är, säger Marie. Därför vänder vi oss mot oss själva och vår kropp. Det är något som vi kan ha kontroll över.
–Om nu den synen inte bara är en illusion, frågar sig Ann-Sofie. Jag tror bara att det var lättare att se de styrande strukturerna förr. De finns fortfarande här. Vi lever i en tid då pressen ständigt ökar och vi blir mer och mer kontrollerade. Jag tror inte att man kan forma sitt jag därför att man har inte alla de här möjligheterna som det talas om. Vi vet att vi i själva verket lever under ett ordentligt tvång.

Vilket har varit målet med forskningen och boken?
–Det vi ifrån början drömde om var att vi skulle komma så långt att det skulle kunna gå att få in det i någon form av behandlingstänkande, säger Ann-Sofie.
–En viktig bit är att sprida och tala om det här på en samhällsnivå, förklarar Marie. Man måste få en förståelse för att problemet inte bara ligger hos individen utan att vi faktiskt har ett samhälle som ser ut på ett visst sätt och därför formas vissa föreställningar hos oss. När vi förstår det kan vi tala om problemet på ett annat sätt och försöka förändra.
Ann-Sofie poängterar också tanken med att boken måste vara skriven på ett konstruktivt sätt.
–Vi är ute efter att finna vägar till befrielse från manipulation och press så att man når fram till en konstruktiv syn på sig själv, hela människan. Jag hoppas att om man får läsa en så befängd tanke som att till exempel kvinnor förr inte fick äta kött på grund av att man trodde att det skulle öka sexualdriften, så kanske man blir heligt förbannad, gör tvärtemot och går emot det man tycker är fel.