Europas största hamn inspirerar

Sverige är ett land utan tradition av inlandssjöfart. Samtidigt behövs det nya sätt för transporter, inte minst för att avlasta de redan tungt belastade vägarna i Stockholmsområdet. Vi begav oss till Europas största hamn i Rotterdam för att få inspiration för framtida projekt.

Södertälje Hamn är delaktiga i en förstudie som drivs och finansieras av Sjöfartsverket. Projektet, som heter Distribution på Mälaren, ska vara klart vid årsskiftet och resultaten ska presenteras på Transportforum 2016 i mitten av januari.

Förstudien går ut på att finna nya sätt att transportera olika produkter och varor till och från Stockholm för att avlasta de redan hårt belastade vägarna. Det handlar om byggmaterial till stora bostadsprojekt i exempelvis Norra Djurgårdsstaden och Nacka, transport av returpapper och glasåtervinning ut ur Stockholm samt transport av bränsle som idag görs med tankbilar (länk till äldre inlägg). Allt detta kan transporteras med inlandssjöfartsfartyg istället för lastbilar.

Sverige har ingen tradition av inlandssjöfart (IWW), det femte transportslaget. Några som har detta är Nederländerna med Rotterdams hamn, Europas största och världens sjätte största hamn. Vi åkte därför ned för att besöka staden och lära oss mer om inlandssjöfart.

IWW-fartygen får bara köra inne i hamnen och på kanalerna. Att de inte får köra ut i Nordsjön gör att de kan byggas enklare och att bemanningen kan hållas ned. Detta leder till att kostnaderna blir lägre och att de kan konkurrera med landinfrastrukturen på ett annat sätt. Vi fick besöka mt Vlissingen, ett bunkerfartyg på 13 000 ton med en besättning om fyra personer. I Sverige skulle besättningen behöva vara minst dubbelt så stor. Minst. Ingen vet riktigt, då Transportstyrelsen inte kan lämna några förhandsbesked.

IWW-fartygen behöver inte heller några bogserfartyg, och sällan heller hjälp med förtöjning från land. De har nämligen en betydligt mycket bättre manövreringsförmåga jämfört med vanliga fartyg vilket också minimerar risken för olyckor. Mt Vlissingen har dubbla propellrar, två bogpropellrar och en tredje tvärgående propeller i akterna, en så kallad kallade Stern Thruster.

Besöket ombord på mt Vlissingen var även imponerande ur andra aspekter. Hon kunde ha 12 olika produkter ombord samtidigt i sina 20 tankar. Hennes lastarm kunde lyfta slangarna 34 meter upp från däck. I styrhytten låg en heltäckningsmatta med golvvärme, och vi alla tog av oss skorna för att gå in. Hela fartyget var som ett dockskåp utan en enda olje- eller fettfläck. Imponerande på ett fartyg som byggdes 2003.

På vägen hem blickade jag fram emot 2019, när Södertälje Hamn blir Stockholms läns enda bränslehamn. Att lösa försörjningen av bränsle till Stockholms flygplan, färjor och personbilar kommer bli en utmaning. Det går naturligtvis att fortsätta göra som man gjort de senaste 30 åren, att bara ändra lastbilskaravanens kurs från Berg i Nacka och Loudden i Stockholm till Södertälje. Men jag tror vi kan bättre.

En stor bränsleterminal ger skalfördelar, en nyare terminal ger modernare säkerhetsutrustning och mindre miljöpåverkan. Kan vi dessutom avlasta Stockholms överbelastade vägar genom att använda vattenvägen så har vi mycket att vinna. Mindre buller, färre olyckor, kortare köer och lägre koldioxidutsläpp. Det är en framtidsbild jag ser fram emot.

Erik Froste
Vd Södertälje Hamn