Skip to main content

Intervju med Isabella Lövin: Sverige har makt att påverka

Nyhet   •   Okt 13, 2016 12:49 CEST

Foto: FREDRIK HJERLING / PRESSBILD

Den feministiska utrikespolitiken har satt flickor på agendan – en satsning i linje med Plan Internationals ökade fokus på flickors rättigheter. Vi träffade Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, för ett samtal om vilken roll Sverige kan spela för att främja den globala jämställdheten.

Isabella Lövin tar emot i sitt arbetsrum, med utsikt över Stockholms ström. Hon ska strax ha vernissage på ny konst i UD:s korridorer där gamla porträtt på framträdande män har bytts ut mot modern fotokonst med fler kvinnor representerade.

– Precis som det anstår en feministisk regering, säger hon och skrattar.

Jag leder in första frågan på den feministiska utrikespolitiken, där flickor fått en framträdande roll.

Varför är det viktigt att lyfta fram flickor?

– Konceptet feministisk utrikespolitik innebär en bredare syn på utrikespolitiken. Det handlar inte bara om säkerhet och diplomatiska relationer utan om en mer hållbar värld i alla dess dimensioner. Därför är det alldeles självklart för oss att sätta kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i fokus, säger Isabella Lövin och fortsätter:

– Flickor är ju framtidens kvinnor och Sverige, som en av de största givarländerna, har stor möjlighet att påverka hur FN och andra organisationer agerar. Som feministisk regering har vi ett ansvar att vara tydliga med att vi förväntar oss noggrann könsanalys och jämställdhetsintegrering i allt biståndsarbete vi stödjer. Det ger resultat.

Kan du nämna några konkreta resultat där svenskt bistånd har bidragit till att flytta fram positionerna för flickors rättigheter?

– Vårt viktigaste bidrag är att se till att Sida säkerställer att allt svenskt bistånd är jämställdhetssäkrat och att flickors, barns och ungdomars situation får en framträdande roll. Vi driver också på för bättre statistik, fakta och data så att man vet hur behoven ser ut och gör rätt saker.

Isabella Lövin berättar att hon hunnit med många resor under sina två år som minister och sett med egna ögon vad svenskt bistånd gör för flickor.

– I länder som Bangladesh, Liberia, Sierra Leone, Afghanistan, Somalia och Sydsudan stödjer vi de allra svagaste flickorna – de som flytt från barnäktenskap eller från män och fäder som miss­handlar dem. Vi stödjer också funktionsnedsatta flickor som i många länder befinner sig längst ned på den sociala skalan. I Kabul bidrar svenska pengar exempelvis till att hörselskadade flickor får gå i skolan och lära sig kommunicera. De här flickorna hade varit mer eller mindre dumförklarade och undangömda hela sitt liv men fick nu lära sig teckenspråk. Det var som om en hel värld hade öppnat sig för dem. Det var väldigt häftigt att se.

Isabella Lövin vill även lyfta fram ett annat område där Sveriges trycker på – kvinnors och flickors situation i humanitära kriser:

– 125 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp och den högsta mödradödligheten finns faktiskt i humanitära situationer. Vi driver även frågan om sexuellt våld eftersom flickor och kvinnor är särskilt utsatta i de här lägena.

Att satsa på ungas sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa är ett fokusområde för regeringen under 2016. Vilka satsningar har gjorts och räcker det med bara ett år?

– Handlingsplanen handlar om att kunna prioritera lite extra för att sedan utvärdera efter ett år. Men prioriteringen ligger kvar ­under en lång period och kommer inte att plockas bort. Ökad kunskap om flickors behov och tillgång till sexuell rådgivning, abort eller preventivmedel är otroligt viktiga frågor, helt centrala för Sverige som givare. Vi måste hela tiden lyfta problematiken och inte ge upp, trots att många länder helst vill sopa problemen under mattan.

Du nämnde tidigare att Sverige stöter på motstånd från många länder när ni tar upp de här frågorna i FN och andra sammanhang. Hur tacklar regeringen det?

– Det är väldigt utmanande men vi måste förstå hur långt ifrån varandra länder står i de här frågorna. Jag var på ett Världs­banksmöte där en minister från ett västafrikanskt land stolt berättade att de ville införa kyskhetsbälten för flickor som går i skolan. Det var visserligen symboliska kyskhetsbälten, men flickorna skulle bära ett brunt bälte som signalerade att de kommer att gå klart skolan och inte ha sex före äktenskapet. Flickor som bar bältet skulle också få extra stöd i skolan. Man lade alltså hela ansvaret och skulden för sexuella övergrepp och tonårs­graviditeter på flickorna. Som att det vore deras fel!

Isabella Lövin suckar och fortsätter:

– Vi var många som sa att det kanske vore bättre om pojkarna hade ett bälte för att signalera att de inte tycker det är okej att antasta flickor men i många länder är synsättet att en flicka som går obevakad mer eller mindre får skylla sig själv. Det finns så mycket att göra och här tror jag att civilsamhällesorganisationer har en viktig roll när det gäller att påverka normer och värderingar. Det måste komma underifrån – inte från utländska regeringar.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Agree With Privacy Policy