Vård, etik och samhällssyn

Det är hög risk för "gubb"faktor i följande inlägg. Men det hjälps inte. Det måste komma till uttryck att Vård, Etik och Samhällssyn hör ihop och att någonstans gick det fel. Vi har "tappat" värdefull kunskap om hur vi ska bemöta en sjuk och "drabbad" människa. Det finns flera faktorer som skapar förlusten.

I vår iver att jaga 1 -2 % "fuskare" inom LSS bortser vi ifrån en grundläggande etisk hållning, att läkare inte ska agera polis eller åklagare. Det slår i varje fall den belgiske professorn Freddy Falez fast i samband med sitt uppdrag som moderator på kongressen Eumass 2014. Den för Malmö kände Jehoshua Kaufman som äger och driver bolaget Bemce har fått uppdraget av region Skåne och Försäkringskassan att genomföra en studie: "A search for signs of malingering-A practical study". Syftet är att vid en "fejkad" undersökning ska outbildad personal observera och nedteckna den hjälpbehövandes beteende för en bedömning av vederbörandes hjälpbehov. Det räcker således inte längre med ett intyg från en professionell yrkeshen. Uppdraget är beställt av Försäkringskassan i samarbete med region Skåne. Enligt Kaufman "ljuger och manipulerar ungefär tre procent av den totala popoulationen" Kostnaden för samhället anses därför massiva. (Sydsvenskan, söndag 3 maj 2015)

När jag i förra veckan bistod min LSS beviljade äldste son på Neurologen i Lund pga en kraftig medicinbiverkning (inläggningen var ej fejk) uppstod ett behov hos mig att skriva ned mina intryck kring personalens bemötande av patienten. Upplevelserna var mycket blandade. Det blir lätt så när man "ligger inne" på sjukhus. Med 25 års perspektiv på vård och omsorg är det svårt att låta bli att göra jämförelser. Man ska inte titta bakåt. Nej, det är sant. Samtidigt är det svårt att inte göra vissa iakttagelser. Ta lärdom av historien. Det är här som varningen för "gubbe" kommer in i bilden och den kända frasen "det var bättre förr". Personalen gör sitt bästa. Absolut. Det gör vi alla. Men vart tog kompetensen vägen. Ja, jag menar inte den evidensbaserade metoden, vår tids heliga ko. Liksom "nya" kunskapen att människor manipulerar och ljuger. Nej, jag tänker på den karitativa kompetensen. Hur vi bemöter svaga, sjuka och drabbade människor i vården och samhället. Det var bättre förr. "Gubbvarning". 

Då när det begav sig var min son inlagd på Barnsjukhuset. Det var på förra seklet närmare bestämt på 90- talet i Lund. Vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor jobbade i team men med tydliga ansvarsområden. Patienten hade en ansvarig läkare. Läkaren gick rond. Läkaren tog sig tid att samtala och diskutera med patienten och förklara om frågor uppstod hos både hos patient och anhörig. Läkaren var ansvarig för behandlingen liksom sjuksköterskan vid medicinering. Det gick att få tag i ansvarig läkare/sjuksköterska/undersköterska. Det blev ett möte IRL. 

Sjukvårdspersonalen sägs vara högre motiverad när de arbetar med barn. Barn väcker nåt alldeles speciellt inom oss. Vi blir på nåt sätt mjuka, ömsinta och lyssnar mer än vi talar. Det är vad vi behöver när vi blir sjuka, svaga och beroende av andras välvilja. Barn och vuxna. Självklart behöver vi vetenskapligt befästa metoder, yrkesstringens och bemötande med respekt, kärlek och värme. Det gäller både barn och vuxna. Då som nu. Vi har inte förändrats en millimeter på 25 år avseende det.

I vår tid tror jag att vi har glömt bort givna humanistiska och kristna värderingar när det kommer till synen på vård, etik och synen på samhälle. Värderingar som framhåller varje individs självklara rätt till integritet, värdighet och respekt. Institutioner i samhället skall tjäna medborgarna. Varje medborgare som kan arbeta ska hjälpa till att betala för de som av olika anledningar (läs ärliga) inte kan arbeta. Bidrag och hjälpinsatser från vård, skola och omsorg ska betalas av samhället (läs medborgare). Stat, kommun och privat entreprenörskap ska ges schyssta förutsättningar för att bedriva samhällsnyttig verksamhet. De som på falska grunder skor sig på välfärdssystemet ska ställas till svars för sina handlingar inför rättsväsende och påföljd fastslås av domstol. 

Personligen tror jag att känslan för kollektivet som fanns i förra seklet bidrog till att varje medborgare tog ett ansvar för allas väl och ve. "Gubbvarning" igen. Givetvis fanns det snyltare och fuskare då som nu. Men det var inte upphöjt till något som lönade sig i längden och straffet var kännbart. Uteslutning ur bygemenskapen gjorde att många höll sig goda ifrån eländet. Det hade varit otänkbart att ett privatägt företag skulle ens överväga ta på sig uppdrag att jaga medborgare åt Institutioner som Försäkringskassan och landsting. Den företagaren hade på kort sikt undergrävt det personliga förtroende och goodwill som under flera generationer hade byggts upp till bygdens folk.  Dessa människor tjänade inte pengar på smutsiga uppdrag som innebar att utsätta vänner, grannar och övriga bybor för ren och skär underrättelsetjänst. 

Vad vill detta "gubb" inlägg utmynna i för gott? Kanske är den en illusorisk önskan om humanism i en paranoid och individualistisk samhällskropp. Kanske är inlägget en illusorisk önskan om den kristna syn på människan som gav oss ett sammanhang där varje medlem var ansvarig för sina handlingar och tillhörde en gemenskap. Varje medlem av gemenskapen kunde bidra med något. Entreprenören och den anställde hjälptes åt att tillsammans bygga en välfärd. Vem lurade vem? Visst fanns det ideologiska skillnader. Men på söndagen möttes de två på kyrkbacken, kanske inte alltid för att man delade Kyrkans tro och prästens utläggning av Evangeliet utan för att dela ett stycke liv och sammanhang.

Jag varnade för "gubb"mentaliteten. Jag har delat med mig av min vånda inför det nya evidensbaserade, individualistiska och paranoida samhällsbygget vi har skapat. Jag tvivlar på att nästa generation kommer ärligt säga "det var bättre förr".