Pressmeddelande -
“Spöknät” skadar havsmiljön
Förlorade och övergivna fiskeredskap inverkar fiskbestånden negativt och utgör en olycksrisk för fartyg
Rom, 6 maj 2009 - Stora mängder fiskeredskap, som går förlorade och överges till sjöss, har inverkan på fiskbestånden genom "spökfiske" och utgör en olycksrisk för fartyg. Detta visar en gemensam rapport från FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation och UNEP, FN:s miljöprogram.
Enligt studien blir problemen med övergivna, förlorade eller på annat sätt uttjänta fiskeredskap (ALDFG) allt större. Detta är ett resultat av den ökade nivån på det globala fisket och införandet av fiskeredskap gjorda av beständiga syntetmaterial.
Rapporten beräknar att övergivna, förlorade eller på annat sätt uttjänta fiskeredskap utgör runt 10 procent (640000 ton) av allt marint avfall. Handelsflottan är den största källan till avfall till sjöss, och landbaserade aktiviteter är huvudkällan till avfallet i kustområden.
Den största mängden fiskeredskap överges inte avsiktligt utan förloras vid stormar, p.g.a. starka strömmar, eller då man fiskar i områden med utlagda bottentrålar, som leder till att fiskeredskap trasslar ihop sig.
Huvudeffekterna av övergivna och förlorade fiskeredskap är:
- Fortsatt fångst av fisk - så kallat "spökfiske" - och andra djur som sköldpaddor, havsfåglar, marina däggdjur, som fastnar och avlider
- Förändringar av havsbottenmiljöer
- Felaktig navigering som leder till sjöfartsolyckor och skador på fartyg.
Sättgarn, burar och tinor står för det mesta av "spökfisket" medan långrevar ofta fångar andra havsdjur och trålar skadar bottenmiljöer.
Spökfiske
Förr var dåligt hanterade drivgarn den största anledningen till spökfiske. Men drivgarn förbjöds i många områden 1992 och deras bidrag till spökfiske har minskat.
Idag är sättgarn det största problemet. Sättgarn fästs i havsbotten med sänken och hålls upprättstående av flöten i övre delen så ett de bildar en mellan 600 och 10000 lång meter vägg på havsbotten. Om ett sättgarn överges, eller förloras, kan det fortsätta att fiska i månader - ibland år - vilket dödar fiskar och djur urskillningslöst.
Burar och tinor skapar också stora problem. I Chesapeake Bay i USA förloras varje år runt 150000 krabburar av de totalt 500000 som används. Enbart på den karibiska ön Guadeloupe förloras runt 20000, eller 50 procent, av alla burar och tinor under orkansäsongen varje år. Dessa redskap kan också fortsätta att fiska på egen hand under mycket lång tid.
Lösningar
"Om det internationella samfundet inte vidtar åtgärder för att komma till rätta med marint avfall kommer mängden kvarlämnade fiskeredskap att öka i havsmiljön och därmed de negativa effekterna på de marina ekosystemen. Strategier för att ta itu med problemen måste skapas på alla fronter, inklusive förebyggande åtgärder, insatser som leder till minskade negativa effekter och för återuppbyggnad", understryker Ichiro Nomura, undergeneraldirektör och chef för FAO:s avdelning för fiskefrågor. Han framhåller också att FAO har ett nära samarbete med den internationella sjöfartsorganisationen, IMO, i den pågående genomgången av regler för fiskeredskap och fiskehamnar i Annex V av den Internationella konventionen om förhindrande av havsförorening från fartyg (MARPOL)
Achim Steiner, undergeneralsekreterare vid FN och UNEP:s exekutivdirektör, säger att "det finns många 'spöken i havsmiljön', från överfiske, och försurning, länkat till växthusgaser, till syrefattiga 'döda zoner' p.g.a. föroreningar och läckage från markbaserade aktiviteter. Övergivna och förlorade fiskeredskap är en av alla utmaningar som omedelbart kräver gemensamma åtgärder om havets resurser ska kunna användas av denna och framtida generationer. Detta är nödvändigt också för uppfyllandet av FN:s milleniemål".
FAO/UNEP-rapporten ger ett antal rekommendationer för att tackla problemen med spöknät:
Finansiella instrument. Ekonomiska incitament kan uppmuntra fiskare att rapportera förlorad utrustning eller ta hand om skadad och gammal utrustning, liksom de spöknät som de eventuellt påträffar när de fiskar.
Märkning av utrustning. All trasig utrustning dumpas inte medvetet så märkning ska inte användas för att "identifiera förbrytare" utan för att bättre förstå varför utrustning förloras och utforma lämpliga och fiskerispecifika förebyggande åtgärder.
Nya tekniker. Nya tekniker ger nya möjligheter att minska spökfisket. Avancerade ekolod kan användas för att undvika undervattenshinder. Fiskeredskap kan vara dyra och fiskare anstränger sig ofta för att rädda förlorad utrustning. Ny teknik kan underlätta detta. Med hjälp av GPS man lättare markera positionen där utrustning förlorats och utrustnig kan förses med sändare. Med förbättrad vädermätningsutrustning kan fiskare också undvika att lägga nät när alltför dåligt väder är att vänta.
Syntetmaterial och andra nya material i fiskeredskap har bidragit till problemen, som uppstår av förlorad och dumpad utrustning. Men utveckling av nya material kan också bidra till att lösa problemen. Arbete pågår för att påskynda införandet av biologiskt nedbrytbara delar i fiskeutrustning. I en del länder är t.ex. fiskeburar försedda med biologiskt nedbrytbara "nödluckor" som löses upp efter en tid i vatten. Detta löser dock inte nödvändigtvis problemen med havsavfall så ett system för rapportering och omhändertagande behövs också.
Förbättrade insamlings- och återvinningssystem. Det är nödvändigt att underlätta hantering av gamla, skadade och upphämtade fiskeredskap. De flesta hamnar har inga system för detta. Enkla åtgärder som avfallscontainers i hamnar och utdelning av tåliga avfallssäckar för gammal utrustning kan underlätta.
Förbättrad rapportering av förlorad utrustning. En av huvudrekommendationerna i rapporten är krav på loggföring av förlorad utrustning. Men fiskare ska inte skuldläggas för förluster och effekterna av dessa. Målet måste vara att öka medvetenheten av farorna med förlorade, eller dumpade, fiskeredskap och förbättra möjligheterna att rädda förlorad utrustning.
Rapporten tar även upp ett antal andra möjligheter.
"Det finns konkreta lösningar på problemet och vår förhoppning är att denna rapport ska påverka fiskeindustrin och regeringar att vidta åtgärder för att kraftigt minska mängden förlorade fiskeredskap i havsmiljön", poängterar Nomura.
Rapporten släpps inför den internationella Världshavskonferensen World Oceans Conference som hålls i Manado, Indonesien (11-15 maj 2009), där kampen för en uthållig havsmiljö kommer att stå högt på agendan.
Faktarutor:
Avfallsöar
Totalt hamnar runt 6,4 miljoner ton skräp i haven varje år. Handelssjöfarten står för 5,6 ton, eller 88 procent, av avfallet.
Upp till 8 miljoner avfallsföremål beräknas hamna i haven varje år. Fem miljoner, eller 63 procent, av dessa är fasta föremål som slängs överbord eller förloras av fartyg.
Det beräknas att det just nu flyter omkring över 13000 plastbitar per kubikkilometer i haven. År 2002 återfanns 6 kilo plast per 1 kilo plankton vid ytan av en virvelpunkt i Stilla Havet, där skräp samlas.
Koncentration av havsavfall i det öppna havet, som i den ekvatoriella konvergenszonen, är särskilt bekymmersamma. I vissa av dessa områden täcks flera kilometer av skräp som plast, rep, fiskenät, förpackningsmaterial, lastpallar, containers och olja.
Utveckling av smartare utrustning
Arbete pågår för att utveckla hållbar utrustning med delar av biologiskt nedbrytbart material. Sådana används redan i ett antal länder som infört fiskeburar med en biologiskt nedbrytbar "flyktlucka" som upplöses efter en tid i vatten och gör buren ofarlig. Användat av biologiskt nedbrytbara plaster kan komma att bli vanligare inom fiskerinäringen.
Akustiska visslor på fiskenät kan varna valar och delfiner för att undvika att dessa trasslar in sig i förlorad utrustning. Det pågår experiment för att utveckla ljud-reflekterande material till nät för samma ändamål. Man utvecklar också linor som fungerar normalt under fiske men går sönder då större djur, som fastnar i näten, försöker ta sig loss.
Magneter på fiskeutrustning kan skrämma iväg hajar som kommer för nära.
Läs mer:
Ämnen
- Miljö, energi
