Ideburenhetens kraft

För de allra flesta inom välfärdssektorn idag tror jag att den primära drivkraften handlar om att göra gott för de man finns till för. Från ägarnivå kan det säkert finnas exempel där vinstmaximering utgör högsta prioritet men för den som har valt att gå in i ett människovårdande yrke tror jag inte att så är fallet.

Som vårdgivare ligger utmaningen i att denna drivkraft hålls levande.

Oavsett driftsform är ekonomi och ett någorlunda överskott, åtminstone på sikt, något helt centralt. Utan det kan verksamheten varken utvecklas eller underhållas. Ekonomin sätter ramar och skapar förutsättning, men leder inte självklart till insatser av hög kvalitet. För det ändamålet är ekonomi i första ett medel, inte ett mål.

Det är här som idéburenheten kommer in. Att styra, planera och utveckla en verksamhet kan många gånger vara svårt när det som efterfrågas snarare värderas utifrån om det är snabbt och billigt än om det är långsiktigt hållbart. I det spänningsfältet kan ett aktivt arbete med och högt värdesättande av organisationens grundläggande värderingar ge både riktning och vägledning i vilka beslut som ska fattas. I detta arbete finns också ny energi att hämta för drivkraft som annars riskerar att svalna eller dö ut. Liksom förutsättningar för att kvalitet ska kunna uppstå