Språket ett växande problem i omsorgen

Dagens Samhälle hade i somras en artikel med rubriken ”Språket ett växande problem i omsorgen”, där de visade att hälften av landets kommuner inte kan erbjuda äldreomsorg på annat språk än svenska (46 procent av 178 svarande kommuner uppger att det inte finns tillgång till omsorg på annat språk än svenska).

Problemet växer eftersom personer personer som drabbas av demenssjukdom ofta återgår till sitt modersmål. Samtidigt blir andelen äldre med utländsk bakgrund allt större. I dagens svenska lagstiftning har personer som talar något av de erkända minoritetsspråken (finska, meänkieli/tornedalsfinska, samiska, romani chib och jiddisch), rätt till omsorg på sitt eget modersmål.

Skyddsvärnet har ett långvarigt och nära samarbete med SIOS (Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige) och är glada för utvecklingen med fler äldreboende som har specialisering kring språk. Vi vill båda se mer av detta.

Den del som dock glöms är att omsorgen i stort har mestadels anställda med annan etnisk bakgrund än svensk. Detta ställer till med stora problem för de svenskfödda äldre på boendena. Dessa äldre (svenskfödda/svenska föräldrar) blir precis som de med minoritets bakgrund mer beroende av sitt modersmål när de blir äldre och/eller dementa. Tyvärr är många medarbetare inom omsorgen idag så dåliga på svenska i både tal (kommunicera med både den äldre och anhöriga) och skrift (tex journalföring) att det inte går att förstå dem alls.

Flera företag inom omsorgen har satsat på svenskundervisning för sina anställda. Detta tycker jag är bra men tyvärr har många gånger resultaten uteblivit (om det beror på dålig uppföljning, dåligt motiverade anställda, dålig undervisning eller något annat vet jag inte).

Undrar när första omsorgsboendet inriktad på svenska traditioner och språk kommer att starta?