FN:s barnkonvention fyller 25 år

Vad kostar det att göra verklighet av barnkonventionen? Har alla länder verkligen resurser att ge landets barn sina rättigheter? Dessa frågor fick jag igår under en föreläsning för juridikstudenter. Jag var inbjuden att tala om barns rättigheter och svensk lagstiftning på Zambia University.

Frågorna är relevanta, speciellt idag när barnkonventionen fyller 25 år. Samtidigt är de svåra att svara på. Barnkonventionen är universell och undertecknad av nästan alla länder. Barns rättigheter och barns livsvillkor är aktuella överallt och det är viktigt att det i grunden finns en lagstiftning som talar om vilka rättigheter som barn och unga har. Men det krävs mer än så. Det krävs att varje land som undertecknat konventionen ser till att rättigheterna blir verklighet. Att barn känner till sina rättigheter, att de blir lyssnade på och att deras röst får konkret betydelse.

Under föreläsningen ställde juridikstudenterna många intressanta frågor. Det blev tydligt i samtalet att förutsättningarna för Zambia och Sverige ser helt olika ut men att grundinställningen ändå bör vara densamma; att varje land gör allt utefter de resurser som finns för att rättigheterna ska bli verkliga. En stat får aldrig acceptera att barn far illa i olika sammanhang.

När det gäller situationen i Sverige så har det äntligen fattats beslut om att göra barnkonventionen till svensk lag. Det har tagit alldeles för lång tid och jag har tyvärr inte upplevt att detta varit prioriterat. Att göra barnkonventionen till svensk lag är ett bra första steg, men om Sverige verkligen vill ta ledningen i att värna och stå upp för barnets rättigheter så räcker inte detta. Det går att göra långt mycket mera. Sverige har råd att vara ett föredöme. Vi har ekonomi, resurser och kompetens.

De förändringar som nu sker på ett internationellt plan vad gäller barns rättigheter bl.a. genom klagomöjligheten till Barnrättskommittén medför att Sveriges bör se över de verktyg som idag finns för att driva enskilda klagomål nationellt.

Klagomöjligheten innebär att Sverige måste inrätta nationella möjligheter att klaga för det fall brott sker mot artiklarna i barnkonventionen. Enligt FN:s barnrättskommitté har en internationell klagomekanism stor betydelse för barns rättigheter på nationell nivå eftersom barn ställs inför särskilda svårigheter när de söker upprättelse om deras rättigheter har kränkts.

Den internationella klagomekanismen innebär högre krav på att staterna förbättrar och stärker de nationella system som har till uppgift att skydda barns rättigheter. Ett sätt att möta dessa krav är att ge Barnombudsmannen mandat att utreda individuella klagomål från barn något som Barnrättskommittén rekommenderar Sverige att göra.

Kostnaden för att verkställa barns rättigheter är mycket liten i sammanhanget och att göra en sådan investering är förmodligen det mest lönsamma samhället kan göra. Sverige har råd att låta barn växa upp i trygghet och jämlikhet.

Lars Arrhenius, Generalsekreterare Friends