​LSS gäller även Försäkringskassan

LSS gäller även Försäkringskassan

Stefan Rolanders fall (i Aktuellt 2/3) sätter tydligt fingret på ett problem med Försäkringskassans handläggning rörande assistansersättning. Förra veckan seglade ett annat fall upp som, precis som det här, visar på den bristande kunskap och kompetens som finns hos Försäkringskassan.

Då gällde det deras bedömningar av en mängd spretande domar från kammarrätterna rörande bedömningen av det så kallade föräldraansvaret vid prövning av rätten till assistansersättning. Försäkringskassans synsätt har medfört att en familj, som är i stort behov av stödet som ges genom assistansersättningen, nu går på knäna (Östnytt 19/2).

Nu gäller det Försäkringskassans bristande insikt i vilka lagar och intentioner som ska styra deras handläggning av assistansersättning. Försäkringskassans synsätt får till följd att en person som haft assistansersättning i över 20 år blir av med stödet och ser sig tvungen att med egna medel bekosta stödet. Detta är inte bara orimligt. Det är också mycket svårt att förstå hur en myndighet resonerar. Det är allt annat än rättssäkert.

Man skulle kunna tro att reglerna som styr rätten till assistansersättning svävar fritt utan några bakomliggande intentioner, eftersom besluten som kommer från Försäkringskassan faktiskt kan tyckas gripna ur luften. Den dom från 2009 som Försäkringskassan hänvisar till som stöd kan aldrig någonsin tolkas ryckt ur sitt sammanhang; LSS. Men det är precis det Försäkringskassan gör.

Forskaren Lennart Erlandsson har i sin avhandling ”Rätt, norm och tillämpning” kommit fram till att Försäkringskassans beslut om stöd och service till personer med funktionsnedsättning i stor utsträckning har sin grund i interna styrdokument som ofta står i strid med offentligrättsliga principer och lagens målsättning. Redan i 2008 års LSS-utredning betonade utredarna att personlig assistans, oavsett huvudman och utförare, omfattas av samma syften, mål och kvalitetskrav som de andra LSS-insatserna.

Med projektet ”Ansökan om ett vanligt liv” satte Riksförbundet FUB i somras fokus på att allt fler får avslag på ansökningar om olika LSS-insatser. FN:s övervakningskommitté kritiserade Sverige för att många människor har mist sin personliga assistans sedan 2010 efter en omtolkning av vad som räknas som grundläggande behov och andra personliga behov. Inspektionen för socialförsäkring (IFS) konstaterar att 2003 fick 7 av 10 nyansökningar om assistansersättning bifall medan 2013 är antalet bifall nere på 4 av 10.

Det är ett allvarligt problem när en myndighet vid sin myndighetsutövning inte förstår att tolka den lag som myndigheten är satt tillämpa.

Det är hög tid att Försäkringskassan sätter sig in i hur lagar ska tillämpas; det vill säga att de intentioner som lagstiftaren har uttryckt inför lagens tillkomst ska väga tungt. Mycket tungt. Om inte – ja då ser vi hur det går.

Riksförbundet FUB kräver återigen att Åsa Regnér som ansvarig minister för bland annat assistansersättningen åtgärdar denna stora och uppenbara brist hos en av hennes underlydande myndigheter.

Thomas Jansson, Förbundsordförande, Riksförbundet FUB

Elisabeth Langran, Förbundsjurist, Riksförbundet FUB