Sverige, världens mest innovativa land!

I lokalerna runt Bergsundsstrand vid Hornstull i Stockholm kämpar förvånansvärt många människor med sina företag. Unga, äldre, kvinnor, män, infödda och invandrade - alla entreprenörer. Trots att timmen är sen är kreativiteten påtaglig, oavsett om inriktningen på verksamheterna är mat, dryck, smycken, musik eller kunskapsförmedling. Alla verksamheter förenas i en stor kreativ och energirik gryta som onekligen inger hopp för framtiden och som visar att det bästa sättet att bidra till ett bättre och mänskligare samhälle är att låta orden övergå i handling, att inte sitta på läktaren utan i stället ta ansvar och inte överlåta sitt eget öde i andras händer.

Verksamheterna drivs ofta av människor med talang, mod och relationsförmåga. De här egenskaperna räckte långt på 30-, 40- och 50-talet och som resulterade i företag som H&M, IKEA och Tetra Pak. Det finns med andra ord positiva ljuspunkter när det gäller landets entreprenörskap, men samtidigt är det ett faktum att det startas för få företag i Sverige och att det är mycket få av de företag som startas som lyckas bli medelstora eller stora.

Ändå rankas Sverige som ett av världens mest innovativa länder räknat i antalet uppfinningar. Varför når inte den här innovationskraften marknaden?

En anledning är att vi i takt med att vi fått det allt bättre och därför kunnat unna oss lyxen att betrakta försörjning och välstånd som något självklart, en rättighet, har vi också blivit allt mer bekväma, mer rädda och därför gör vi allt för att undvika risker. Men en annan trolig orsak är att vi under de tre senaste årtiondena formaliserat köp- och säljprocessen så att det inte längre räcker med mänskliga egenskaper som vilja och kunskap för att lyckas.

År 2011 handlar det förvisso fortsättningsvis om människan och vad hon eller han kan åstadkomma. Men också om formalia som dokumentation av organisation, processer, jämnställdhetspolicys, hållbarhetsredovisning och ett prickfritt förflutet i alla transaktionerna med Skatteverket. Utan den här strukturen kommer du inte åt en marknad som beräknas vara värd cirka 500 miljarder SEK årligen. Det har LOU (Lagen om offentlig upphandling) sett till med föresatsen att upphandlingarna ska vara rättvisa och ge alla samma chans.

Men handen på hjärtat, har det blivit så? Det har istället lett till att en stor mängd företag inte lyckas ta sig förbi det ”glastak” som LOU utgör. Dessutom har mycket kvalificerad kunskap och erfarenhet som finns på kommunala bolag låsts in och inte tillåtits att berika andra företag och människor. Ett fruktsamt samarbete utvecklar som bekant både köpare och leverantör förutsätt att det uppstår en bra kemi mellan de människor som samarbetar. Ett fritt flöde av idéer, åsikter och lösningar som ger nya innovationer och utvecklingssprång. Vi i Sverige är exempelvis duktiga på vatten, en kunskap som vi skulle kunna exportera till många länder och regioner. Men den möjligheten har tyvärr gått oss förbi eftersom den kunskapen ofta sitter ”fast” i olika kommunala bolag. Frankrike har istället blivit det land man vänder sig till då man vill få hjälp med att hitta, reglera och rena vatten.

En av många improduktiva effekter av LOU är att relationen som företeelse och därmed kemin mellan människorna har reglerats bort vilket även gäller större aktiebolag som också börjat tillämpa mer eller mindre byråkratiska upphandlingsförfaranden. Har jag fel? Men i så fall, när såg du senast en upphandling där den upphandlande verksamheten först ville träffa människorna bakom leveranserna för att utröna om man tillsammans kan utveckla ett framgångsrikt samarbete? Jag tänkte väl det. Än så länge gäller det att fylla i SKV4820 och andra formalia. Men det skapar förvisso också jobb. Men är det roligt och är det produktivt?

Sture Johansson, VD och konsult på Hamrin & Partners