Nyhet -
Att uttrycka förflyttning i svenskan – utan rörelseverb
Typiskt uttrycks förflyttning med vanliga rörelseverb som gå, springa och åka. Men det går också att använda verb med en helt annan grundbetydelse, som i uttrycken skoja runt i centrum eller prassla iväg till sängen. För att förstå hur detta är möjligt måste man titta på de språkliga konstruktioner som verben används i, visar en ny avhandling av Joel Olofsson vid Göteborgs universitet, också anställd vid Högskolan Väst.
I ett vanligt exempel som Hon springer iväg till affären förstår vi att det handlar om en förflyttning i stor utsträckning tack vare verbets betydelse (springer). I exemplet Han hjortar iväg till affären är det däremot inte lika givet, eftersom de flesta språkbrukare inte har någon kunskap om verbet hjorta sedan tidigare. För att förstå att det handlar om en förflyttning får vi här istället hjälp av övriga ord i uttrycket, det vill säga av riktningsadverbet iväg och prepositionsfrasen till affären.
I så kallade förflyttningskonstruktioner, de språkliga konstruktioner som uttrycken skoja runt i centrum eller prassla iväg till sängen är exempel på, kan vi se att verbet inte måste bidra med information om rörelsesätt, som springa gör. Här kan verbet istället beteckna ett resultat av förflyttningen (prassla) eller en samtidig aktivitet (skoja). Förflyttningsbetydelsen uppstår alltså i verbets kombination med adverb och prepositionsfras; i förflyttningskonstruktionen.
Omfattande empiriska studier
Doktoranden Joel Olofsson, som är universitetsadjunkt vid Högskolan Väst, har med sin avhandling gjort den första stora empiriska studien av förflyttningskonstruktioner i svenskan. De flesta tidigare studier har ofta utgått från vanliga rörelseverb och dess betydelse. I avhandlingen tar han istället sin utgångspunkt i konstruktionerna.
Studierna bygger på ett omfattande empiriskt korpusmaterial och på språkliga experiment där deltagare gett sina omdömen om olika förflyttningsuttryck.
Med dessa metoder visar han både hur bruket av konstruktionerna faktiskt ser ut och hur olika personer reagerar på olika typer av förflyttningsuttryck. Till exempel visas i avhandlingen vilka konstruktioner som oftast används med nya verb.
I avhandlingen diskuteras också produktivitet, som är ett komplext och mångfacetterat begrepp inom språkvetenskapen. Produktivitet handlar om möjligheten att med språkliga mönster skapa nya uttryck. Avhandlingen reder främst ut produktiviteten hos mönster som innehåller verb, adverb och prepositionsfras, som i exemplen partaja iväg till krogen och skoja runt i centrum.
– Tidigare forskning har ofta utgått från att det är verbets egenskaper som styr vad vi kan kombinera med det. Man pratar om verbets valens. Men genom att utgå från språkliga konstruktioner, i detta fall kombinationen av verb, riktningsadverb och prepositionsfras, visar jag att det i många fall är konstruktionerna som styr och i stor del bidrar med betydelse. Det är alltså med hjälp av konstruktionerna som vi skapar nya förflyttningsuttryck – ibland med verb som helt saknar rörelsebetydelse, säger Joel Olofsson.
Avhandlingen Förflyttning på svenska – Om produktivitet utifrån ett konstruktionsperspektiv försvaras vid en disputation den 2 juni klockan 13 i sal T302, Olof Wijksgatan 6 (gamla hovrätten) i Göteborg.
Kontakt:
Joel Olofsson, tel: 031-786 5298, 0702-773506, e-post: joel.olofsson@hv.se
Text och foto: Göteborgs universitet
