Trygga bostadsområden gör barn mer delaktiga i familjen

Socioekonomiska skillnader är den viktigaste faktorn för hur delaktiga barn känner sig i sin familjs beslut och aktiviteter. Men jämlikhet spelar också in. I mer jämlika samhällen känner sig barnen mindre delaktiga. Det visar forskningsresultat som bygger på en studie från nio länder.

Resultaten i Nina Tryggvasons avhandling baseras på data från ett internationellt forskningsprojekt, Parenting Across Cultures där 1300 föräldrar och barn från nio länder deltar. I avhandlingen undersöks hur delaktiga barnen känner sig i familjens beslut och olika aktiviteter.

- Det mest slående är att de svarar relativt lika; barn känner sig i allmänhet delaktiga i sina familjer, säger Nina Tryggvason, doktorand på Göteborgs universitet och adjunkt på Högskolan Väst där hon också ingår i den barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön, BUV.

Men det finns ändå skillnader. Den främsta är hur tryggt grannskapet upplevs vara och vilka socioekonomiska förhållanden barnen växer upp i.
- De barn som lever i en trygg miljö känner större delaktighet än de barn i familjer som för en ständig kamp för att överleva, säger Nina Tryggvason.

Graden av jämlikhet mellan män och kvinnor sticker något överraskande ut i studien. Ju mer jämlikt ett samhälle är desto mindre känner sig barnen delaktiga i familjens beslutfattande.
- Det kan bero på skilda förväntningar. I länder som är mer jämlika har även barn en starkare ställning. Det kan också bero på hur familjerna organiserar sina liv, om båda föräldrarna arbetar kan utrymmet för barnen att vara delaktiga kanske minska, säger Nina Tryggvason

Svenska barn är mindre delaktiga i hemmet
Det finns tidigare studier som mätt hur mycket barn får vara med och fatta beslut i sina familjer. Nytt är att Nina Tryggvason också undersöker barnens delaktighet i familjens olika aktiviteter, som att hjälpa till i hushållet och ta hand om syskon.

När det gäller de aktiviteter som undersökts sticker Sverige ut som ett land där barnen inte hjälper till hemma i lika hög grad som i de andra länderna.
- Kanske ett utslag av vår vårt individualiserade samhälle, att var och en håller på med sitt, spekulerar Nina Tryggvason.

Trots att barnen i de nio länderna generellt svarar ganska lika är de något svårtolkade. Det eftersom barnen svarar utifrån den verklighet de lever i och de roller de känner till och förväntas ha. Det kan förklara varför det till exempel inte finns några påtagliga skillnader mellan pojkar och flickor.
- Vi vet att förutsättningarna för de olika könen är väldigt olika, men utifrån vad som förväntas av deras roller kan en flicka i Colombia känna lika stor delaktighet som en pojke i Sverige, säger Nina Tryggvason.

Resultaten stöder kritiken mot att delaktighetsartikeln i Barnkonventionen alltför mycket utgår ifrån ett individorienterat synsätt.
- Vill man skapa förutsättningar för barns delaktighet så gäller det att inte bara titta på individnivå utan också vilka förutsättningar familjen har och hur grannskapet ser ut, säger Nina Tryggvason.

Fakta:
Studien är baserad på svar i strukturerade intervjuer från tioåringar i Colombia, Filippinerna, Italien, Jordanien, Kenya, Kina, Sverige, Thailand och USA. Avhandlingsarbetet har skett i en samverkan mellan Högskolan Väst och Göteborgs universitet.

Kontakt:
Nina Tryggvason, tel: 0520-223767, mail: nina.tryggvason@hv.se.
Avhandlingens titel: Att säga sitt och höra till. En internationell studie om barns delaktighet i familjen.
Mer om avhandlingen på: http://hdl.handle.net/2077/54983

Text: Lars-Olof Karlsson, Göteborgs universitet