Om medias konsumentupplysningsansvar - anlita expert med kunskap! #nymo @medierna @gomorronsverige

Medias frekventa expertanvändning kan ibland ställa till en del problem. Tydligast blir detta i etermedia och då främst i TV nyhetsprogram och morgonsoffor där tiden nyhet – rekrytering – sändning ofta är kort och ställer stora krav på logistik. Det som kan hända, och händer allt oftare är att media inte, i tillräcklig omfattning hinner säkerställa att experterna faktiskt är experter och inte bara självutnämnda experter.

Som jag uppfattar det är det främst tre faktorer som styr vem som media väljer att anlita:

1. Tillgänglighet: Eftersom tiden är knapp så handlar det om att få tag i någon som kan komma till studion, gärna inom 8-24 timmar och helst ännu kortare. Sannolikt är det en av anledningarna till varför sändningarna är dominerade av experter från Stockholmsregionen – fullt förståeligt.

2. Förmåga att uttrycka sig:Då inslagen i etermedia ofta är korta måste experten vara duktig på att kärnfullt kunna uttrycka sig, och gärna kunna komma med tydliga uppfattningar och gärna leverera en oneliner. Det finns helt enkelt sällan tid att fundera igenom sina svar eller komma med alltför många bisatser eller reservationer.

3. Kunskap:Det låter kanske självklart, men experten måste såklart kunna det område som skall avhandlas.

Mellan dessa punkter sker det hela tiden en värdering, där tendensen tyvärr blivit att Kunskaps-faktorn allt oftare får stå tillbaka för de två andra. Detta leder allt oftare till att expertens uttalanden är felaktiga och kan, i vissa fall leda till att direkt farliga råd ges under ”expert”-epitetet.

Kunskap kan vara svårt att värdera, och framför allt tar det tid, vilket båda kan vara anledningar till att det inte viktas högst i alla lägen. Det finns dock ett par grundläggande punkter som är lätta att följa för att vinnlägga sig om att experten är just en expert:

Andra har gjort expertutnämningen, inte personen själv: En doktorsexamen är ett bevis på tillräckligt med kunskap i ett visst område, så är även legitimationen inom ex vård och inom psykologin. Där har det vetenskapliga samhället och samhället i stor lämnat sin acceptans av kunskapen.Två exempel, och det finns naturligtvis flera.

Det räcker sålunda inte med att ha skrivit några böcker, vara bra på att prata för sig själv våga ha skarpa uppfattningar eller kunna lämna tvärsäkra råd i direktsändning. Kunskap är något annat.

Googla personen: Finns det tveksamheter, anmälningar, eller fall av felaktigt givna råd eller liknande, ja, då levererar internet det utan pardon. Filtrera bort de träffar som har att göra med att personen själv lyft fram sina expertkunskaper och fokusera på träffar där samhället hävdat personens kunskap (se ovan)

Det är inte den som uttalat sig mest som är experten: Bara för att personen använts tidigare, behöver den inte vara expert. Kanske är den frekventa medverkan ett resultat av punkterna 1 och 2 längst upp i detta inlägg.

Kontakta branschorganisationerna: De är ofta de som först får in synpunkter på om personen inte är den som bäst representerar fältet den skall uttala sig i. De kan dessutom tipsa om personer med kunskap som verkligen kan området.

_____________________________________

Som jag ser det har media ett stort konsumentupplysningsansvar. Det ansvaret anser jag vara större än det underhållningsansvar som man gärna tar då man främst rekryterar experter baserat på punkt  2 ovan. Ett sådant ansvar ställer krav på att vinnlägga sig om att expertens uttalanden faktisk är baserat på reell kunskap och inte anekdotisk eller självkonstruerad sådan.

Nu är media ganska bra på det här. Man finner ofta kompetenta personer, med förmåga att uttrycka sig och som är villiga att ställa upp en tidig fredag morgon i morgonsoffan. Men man kan bli bättre, främst genom att värdera upp kunskap som den viktigaste faktorn för att kunna bli expert i media.