Nyförvärv: två italienska motiv av Martinus Rørbye och Constantin Hansen

Nationalmuseum har förvärvat två italienska motiv av danska guldålderskonstnärer. Loggia från Procida av Martinus Rørbye från 1835 och Minervas tempel på Nervas Forum av Constantin Hansen från omkring 1840. Var för sig representerar de det yppersta av vad nordeuropeiska konstnärer presterade under sina resor söderut. Dessutom är de sällsynt fina uttryck för de starka upplevelser som mötet med söderns atmosfär och byggnadsverk kunde innebära på ett mer personligt plan. 

Rørbye och Hansen hör båda till de mest framträdande konstnärerna i det tidiga 1800-talets danska konstliv, det vill säga under den period som kallas för guldåldern och som sträcker sig från cirka 1810 till 1860-tal. Under detta drygt halva sekel skapades stor konst, och så gott som överallt inom kultur och vetenskap spirade kreativiteten trots att förutsättningarna egentligen var de sämsta tänkbara. Ekonomin var usel och Köpenhamn låg i ruiner efter att staden bombats av brittiska flottan. Ur armodet reste sig alltså en konst som förvandlade vatten till vin genom att skildra föga märkvärdig vardag och närmiljö med en lust och ett djup som resulterade i odödliga bilder. Grunden till den här konsten lades av Christoffer Wilhelm Eckersberg och hans elever, till vilka Martinus Rørbye och Constantin Hansen hörde.

De båda nyförvärvade oljestudierna är utsökta exempel på hur konstnären ser potentialen i det till synes oansenliga genom att lyfta fram vissa egenskaper hos motivet. I Martinus Rørbyes fall rör det sig om en enkel loggia på ön Procida utanför Neapel. Tre år tidigare, 1832, hade norrmannen Thomas Fearnley besökt samma loggia och målat den från i stort sett exakt samma punkt. Eftersom de båda konstnärerna umgicks i Rom hade Rørbye sannolikt sett Fearnleys målning och känt en dragning till platsen. Av Rørbyes målning att döma blev han inte besviken utan verkar på plats snarast ha försatts i ett bokstavligt talat rent lyriskt tillstånd. Målningen som Nationalmuseum förvärvat är just den som målades på platsen, den första av tre versioner. Den pågående utgivningen av Rørbyes dagbok visar dessutom att konstnären tog med sig denna första version som modell när han åter arbetade med motivet i Italien. Behandlingen av ljus och skuggor och förmedlingen av platsens speciella karaktär gör studien till ett av guldålderns mer lyriska exempel på hur konstnärsögats blick kunde omsättas i bild.

Constantin Hansen reste till Italien sent 1835. Redan före avresan var hans uttalade ambition att ägna sig åt arkitekturmotiv och dekorationsmåleri. Innan han växlat till konstnärsbanan hade han påbörjat arkitektstudier i Köpenhamn. Under den första tiden i Rom klagade han i brev hem över att de stora arbetena han gjorde för att ställa ut tog all hans tid. Han ville hellre ägna sig åt sådant som lockade honom på ett mer personligt plan. Från hans cirka tio år i Rom finns ett antal studier som speglar just detta, som förmedlar konstnärens starka upplevelser av platser och byggnadsverk. Studien av Minervas tempel är en sann uppvisning i denna förmåga att på kort tid omsätta sina intryck i bild. Den sinnliga upplevelsen av fasaden och själva måleriakten syns omöjliga att skilja åt. Constantin Hansen har målat på ett sätt som kanske bäst beskrivs som en kärleksförklaring. Måleriets inspirerade karaktär är säkert en viktig förklaring till att målningen en gång ägdes av konstnären Janus La Cour, som under 1860-talet var med om att förändra dansk konst genom att låta själva måleriet och penselföringen spela en mer framträdande roll i bildskapandet.

Förvärvet har möjliggjorts genom donationsmedel ur Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

Inventarienummer

NM 7402

NM 7339

Mer information

Carl Johan Olsson, intendent, 08-519 543 24, carl-johan.olsson@nationalmuseum.se

Mattias Robertson, pressansvarig, 0767-23 46 32, press@nationalmuseum.se