Nytt verktyg att mäta istransport funnet

Sedan ungefär 30 år tillbaka har forskare via satellit kunnat påvisa att utbredningen av havsisen under sommarhalvåret i Arktis blir allt mindre. Nu har forskare från Naturhistoriska riksmuseet kunnat mäta hur stor den faktiska isexporten i delar av Arktis är.

– Vattenmolekylen i is är något tyngre än vattenmolekylen i det vatten som isen bildas från. Det beror på att isotopsammansätningen, förhållandet mellan lätt (syre-16) och tungt syre (syre-18), förändras då vatten fryser till is. Den här skillnaden kan användas för att beräkna hur mycket is som bildats och transporterats bort av strömmar från ett visst havsområde, säger Per Andersson, forskare inom marin isotopgeokemi.

Varje år exporteras 860 kubikkilometer is från det Östsibiriska havet utanför Sibiriens nordkust och vidare ut i den Arktiska oceanen för att slutligen nå Atlanten. Alltsedan norrmanen Fritjof Nansen lät sitt fartyg ”Fram” frysa fast i isen och isdriften drev fartyget genom Arktis och ut i Atlanten, har vi i stora drag känt till istransporten i den Arktiska Ocean. Men idag kan forskarna använda små skillnader i vattenmolekylens isotopsammansättning och då beräkna hur mycket is som varje år lämnar de Östsibiriska havet.

– Vi vet att havsisen i Arktis minskar men vi har huvudsakligen bara mätt isens yta och inte tjockleken. Syreisotoper fungerar som ett verktyg för att mäta volymen på den is som transporteras bort från ett visst område och att på så sätt ta reda på hur stor isexporten är. Genom vår metod kan man undersöka vattnet nära den Sibiriska kusten, där mycket is bildas, och undersöka hur mycket is som exporterats från området. Genom att fortsätta den här typen av undersökningar i framtiden kan vi se om exporten ökar eller minskar, säger Per Andersson.

Kontakt

Per Andersson, forskare inom marin isotopgeokemi på Naturhistoriska riksmuseet:

Telefon: 0738-743322

Mail: Per.Andersson@nrm.se