Rembrandts elefant blir nytt vetenskapligt referensexemplar

DNA-analys visar att Linnés indiska elefant är afrikansk.

På Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm finns Carl von Linnés elefantfoster som är referensexemplar för arten indisk elefant. Men analyser av både DNA och proteiner, gjorda av svenska, danska och amerikanska forskare, visar nu att elefantfostret istället är en afrikansk elefant. Jakten på det riktiga referensexemplaret ledde till en skiss gjord av Rembrandt.

Elefantfostret i Naturhistoriska riksmuseets samlingar användes av Carl von Linné när han år 1758 beskrev arten Elephas maximus. Fostret har senare utsetts till det vetenskapliga referensexemplaret för arten indisk elefant. Men elefantkännare har visat misstänksamhet på grund av exemplarets stora öron och snabelns form, som gör den mera lik en afrikansk elefant.

– Vi gjorde en DNA-analys och lyckades visa att Linnés elefantfoster kommer från en elefant som levde i Västafrika, sannolikt en afrikansk skogselefant, säger Eleftheria Palkopoulou, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.

Linné trodde det var samma art

Gjorde Linné fel? Nej, på Linnés tid gjordes ingen skillnad mellan det två arterna indisk och afrikansk elefant. Elefantfostret som Linné använde tillhörde kung Adolf Fredrik men hade ett delvis okänt ursprung. Linné beskrev arten som vanlig i Indien och hänvisade till en tidigare vetenskaplig beskrivning av en elefant född på Sri Lanka. Därför har elefantfostret antagits vara en indisk elefant när det efter Linnés tid blev känt att elefanterna i Asien och Afrika är olika arter.

– När vi avfärdat Linnés elefant började jakten på ett nytt referensexemplar för arten indisk elefant, säger Love Dalén, docent vid Naturhistoriska riksmuseet. Vi började leta efter det skelett som Linné hänvisade till men själv aldrig hade sett, och det var starten på en fantastisk resa!

Från Linné till Rembrandt

Skelettet som Linné hänvisade till var beskrivet i detalj av vetenskapsmannen John Ray år 1664 i Florens. Efter månader av letande i arkiv och dokument pekade ledtrådar mot ett elefantskelett som än idag står på det naturhistoriska museet i Florens. En omfattande anatomisk undersökning tillsammans med en DNA-analys på en flisa av lårbenet intygade att det är en indisk elefant.

Letandet i arkiven avslöjade också att elefanten hade varit en hona som var känd för att uppträda inför publik i Florens. Ett av hennes trick ska ha varit att kunna dra ett svärd med snabeln. Men berättelsen om en elefant från 1600-talets Florens, som kunde dra svärd med snabeln, är inte unik. Kunde det vara samma elefant som gick under namnet Hansken och uppträdde för publik under samma tid? Den elefanten är känd eftersom en av dess beundrare var konstnären Rembrandt van Rijn som förevigat den med sina skisser från år 1637. I bägge fallen är det en hona som föddes år 1630 och dog år 1655, och med all sannolikhet är det en och samma elefant. Skelettet i Florens kommer nu utses till nytt referensexemplar för arten indisk elefant och har dessutom skildrats och levandegjorts i och med Rembrandts skisser.

Referensexemplar

Alla växter och djur som beskrivs vetenskapligt har ett referensexemplar, även kallat typen för arten, som bevaras i naturhistoriska samlingar. – Referensexemplaren som finns i bland annat Naturhistoriska riksmuseets samlingar är bland det viktigaste vi har för att identifiera, beskriva och bevara jordens biologiska mångfald, säger Ulf Johansson, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Forskningen publiceras idag i tidskriften Zoological Journal of the Linnean Society och är ett samarbete mellan forskare i Sverige, Danmark, Italien, Storbritannien och USA.

För ytterligare information kontakta:

Love Dalén Docent i evolutionsbiologi Naturhistoriska riksmuseet Telefon: 08 5195 4281 Mobil: 070 777 27 94 E-post: love.dalen@nrm.se

Martin Testorf Vetenskapskommunikatör, Naturhistoriska riksmuseet Telefon: 08 5195 4037 Mobil: 0709 42 90 11 E-post: martin.testorf@nrm.se

Pressbilder finns att hämta på www.nrm.se/press