Polismuseets blogg: Det är enklare att döma än att förstå

Att förstå en företeelse, ett fenomen eller en människa kräver tid, engagemang och energi. Det kräver även en stor dos av självdistans och självinsikt. Genom att ta oss tid för att förstå kan vi också hitta tillbaka till en av de finaste egenskaperna som vi människor besitter. Vår empati.

Och empati behövs idag, mer än någonsin. I en värld där populistiska stormvindar avlöser varandra behövs röster av förnuft och medmänsklighet. I en värld som skakas av konflikter, flyktingströmmar och allt starkare polarisering riskerar vi att tappa bort varandra och ännu viktigare, oss själva.

Ja, det är i det tysta som människor går vilse. Människor som väljer att ta den enkla vägen och hellre dömer än att ens försöka förstå.

Och det är i det tysta som utanförskap sker. Ett utanförskap som faller för populismens förföriska retorik och dess försök att med enkla svar beskriva en komplex värld. Retoriken som skapar misstänksamhet, rädsla och fientlighet. Det är i detta utanförskap och i denna ensamhet som viljan att förstå förlorar kampen mot det irrationella... mot det omänskliga och faller för populismens enkla förklaringar. Ja, det är i detta utanförskap som vi och de föds.

Och sakta, men säkert radikaliseringen sker. Och den kan drabba vem som helst. Ty det är vad radikaliseringen gör, den drabbar. Den har inte etnicitet, kön eller ålder utan den drabbar den vilsne, den ensamme, den uppgivne.

Det är enklare att döma än att förstå.
Därför ska vi aldrig acceptera våld och våldsbejakande extremism. Utan vi ska alltid bemöta populismens enkla förklaringar utifrån vår gemensamma värdegrund med utgångspunkter i solidaritet, medmänsklighet och empati.
Vi ska bemöta den med kunskap, förnuft och tålamod. Vi ska se till att utanförskapet och ensamheten bryts. Vi ska se till att den aldrig uppstår.
Vi ska tillsammans se till att de som riskerar att falla i radikaliseringens fälla ska ta sig tid för att försöka förstå, innan de dömer. Att de ska ta sig tid att hitta tillbaka till det finaste inom människan. Tillbaka till empatin och tillbaka till det mänskliga.

Det ligger i mitt, i ditt, ja, i allas intresse i tid och rum. För att vi gör det inte bara för vår egen skull här och nu utan för kommande generationer, för våra barns skull.

Vi gör det för mänsklighetens skull!

Blogginlägg 1 februari 2017
Djeno Mahic, rektor på Kronans skola i Trollhättan