Viss oro

Några reflektioner denna dimmiga men soliga septembermorgon. Hur ska det gå?

I Gävleborgs län kommer inte en enda riksdagsledamot, som det ser ut, från Hälsinglands inland. Varför det är så kan vi spekulera i. För nog finns det både starka och kompetenta politiker längs ex Fjällvägen. Av de som nu kommer in i riksdagen kommer två från hälsingekusten, Söderhamn och den glada staden, resten från Gävleområdet, inkl Sandviken. Hur ska det gå?

Vi måste förutsätta att våra riksdagsledamöter representerar hela sitt område, hela sitt län, att de har en helhetssyn. Och man ska inte måla fan på väggen. Men här i Hälsinglands inland tror jag det finns en viss befogad oro att den vita fläcken fortsätter att vara vit. För det här är inte något nytt. 

Vi kan givetvis på alla omöjliga och möjliga sätt verka för att så inte ska bli fallet. Det gör vi redan och måste så fortsätta. Vi är inga offer, bara väldigt bortglömda och ofta bortprioriterade. Vi behöver också kraften till att utveckla våra verksamheter här. Det är inga verksamheter vilka som helst, utan verksamheter som andra delar av landet är både beroende av och förutsätter ska finnas. Det är slöseri med resurser att slåss mot väderkvarnar, försvara oss hela tiden och räcka upp handen och påpeka att det finns en land bortom kust och storstad. Ett land som bidrar och vill bidra till regional och även nationell utveckling. Glöm inte bort det! Glöm inte bort oss! Vi glömmer inte bort er. Vi vill samarbeta!