Det krävs chefer med visioner

Under de senaste åren har brottsligheten minskat kraftigt över hela USA och då särskilt i New York. Förklaringarna handlar inte i första hand om fler poliser och hårdare tag (se gårdagens artikel), utan om ett förändrat arbetssätt där polisens tidigare händelsestyrda arbete ersatts av ett mer proaktivt och där det finns chefer med visioner och mod. Här presenteras del tre i Stiftelsen Tryggare Sveriges reportageserie om brottsutvecklingen i New York.

Professor Robert McCrie är kriminolog och historiker verksam vid John Jay College of Criminal Justice i New York. McCrie ger oss en snabb historielektion om brottslighetens framväxt i USA med start från 1920-talets alkoholförbud då kriminaliteten blev ett växande problem. Brott som inbrott och stölder minskade, medan mord och misshandel ökade kraftigt.  Ända fram till 1960-talet begicks emellertid ungefär lika många mord som i Västeuropa.

I början av 1960-talet mördades president John F Kennedy och ett par år senare även hans bror, presidentkandidaten Robert Kennedy. En annan som gick samma öde till mötes var medborgarrättsrörelsens starke man Martin Luther King. Professor McCrie beskriver att landet började glida isär. President Lyndon B Johnson, som tagit över efter den mödade Johan F Kennedy, införde lagar som upprätthöll medborgerliga rättigheter och tog upp kampen mot fattigdom. Under president Johnson eskalerade dock Vietnamkriget, som en klar majoritet av landets befolkning var emot, vilket innebar att han fick allt svårare att genomföra sin politik.

Professor McCrie beskriver att kriminaliteten sköt i höjden, med följd att Johnsons politiska motståndare ställde politiska krav på ”lag och ordning”, något som senare dominerade det amerikanska samhället mellan 1979-1990. Trots många nya lagar, hårdare tag och längre straff ökade emellertid brottsligheten kraftigt.

I mitten av 1980-talet ökade tillgången på drogen crack lavinartat och därmed följde en omfattande våldsbrottslighet. ”Crackepidemin” och dess våldsamma effekter dog ut under 1990-talets första år, bland annat till följd av att drogens skadeverkningar gjorde att allt fler tog avstånd från crack.

En alarmerande situation
I New York var situationen alarmerande med en omfattande brottslighet och påtaglig otrygghet, vilket medförde en negativ spiral med minskad turism och minskade fastighetsvärden. Till detta kom att stora företag inte ville vara kvar i staden utan flyttade sina verksamheter till Connecticut, New Jersey etc., vilket ytterligare minskade skatteintäkterna till staden.

Vid denna tidpunkt fick New York sin första färgade borgmästare, demokraten David Dinkins. Under hans tid som borgmästare mellan 1990 och 1993 ökade polisens anslag med nästan 25 procent och ett stort hopp sattes till att detta skulle lösa problemen med den ökande brottsligheten. Men trots att våldsbrottsligheten minskade för första gången på flera decennier fick Dinkins inte förnyat förtroende, utan ersattes av republikanen Rudolph Giuliani.

Rudolph Giuliani var en tuff före detta åklagare som i sin kampanj lovade att minska brottsligheten i New York med tio procent. En av de första åtgärder som Giuliani vidtog efter att blivit vald till borgmästare var att ge en polischef från New York Transit Police Department, Bill Bratton, ett kort kontrakt som polischef (Police Commissioner) med uppgift att uppfylla Giulianis vallöften.

Ett förändrat arbetssätt
Utgångspunkten för det nya arbetet var tankarna om ”Broken Windows” och betydelsen av att också börja ta tag i småbrotten, till exempel ”tjuvåkning” i tunnelbanan där över tio procent åkte utan att betala (i sammanhanget kan nämnas en svensk undersökning som visar att cirka 40 procent i nordvästra Stockholm tjuvåker på tunnelbanan). Alla stationer byggdes om och biljettlösa resenärer greps och fick handfängsel och fördes därefter bort med bussar till domstolen, även i välbeställda områden. Ett annat exempel, en till synes symbolisk åtgärd, var att måla två nedklottrade tunnelbanetåg helt vita varje gång de kom in i vagnhallen för att på så sätt visa att klotter inte tolererades. Tanken bakom dessa handlingar var att sända signaler om att ordningen skulle upprätthållas.

Enligt professor McCrie finns det förutom Giuliani och Bratton ytterligare en person som har haft stor betydelse för stadens positiva utveckling under de senaste 20 åren, nämligen en av Brattons före detta medarbetare vid New York Transit Police Department, polisen Jack Maple.

Maple hade idéer om åtgärder som skulle kunna minska brottsligheten ytterligare varför han, på ett party, sökte upp den nyutnämnde polischefen Bratton. Bratton mindes Maple som en duktig och kreativ polis från sin tid som chef för New York Transit Police Department och frågade därför Maple om han hade skrivit ned sina tankar. Bratton läste förslagen över helgen och kallade nästkommande tisdag Maple till ett möte på One Police Plaza, där han över en natt befordrade Maple till Deputy Police Commissioner (biträdande polischef) i staden. 

CompStat
Maples idé handlade om att tänka nytt och om att göra saker annorlunda, bland annat genom att jobba på andra tider. Han föreslog även att polisen på allvar skulle ta hjälp av den nya datatekniken för att följa upp brottsstatistik och ställa krav på snabba och precisa ingripanden, även mot så kallade mängdbrott (i Sverige kallar många poliser detta för ”pinnjakt” och det ses som något negativt).

Detta resulterade i det så kallade CompStat-systemet, som bland annat i detalj redovisar för polisledningen hur många brott som begås i stadens 76 närpolisområden (”precincts”) samt var och när de begås. Detta möjliggör snabba och välriktade åtgärder från polisens sida till skillnad mot tidigare då man i princip bara agerade händelsestyrt, utan att bry sig så mycket om hur brottsligheten egentligen såg ut, inte ens i det egna närpolisområdet. CompStat-systemet revolutionerade polisens arbete och blev en symbol för tankarna på ”accountability” (ansvarsutkrävande), och är, enligt professor McCrie, den enskilt viktigaste åtgärden för att brottsligheten i staden har kunnat minskas med 80 procent på 20 år.

I samband med införandet av det förändrade arbetssättet samlades samtliga chefer för de 76 polisdistrikten för att diskutera hur man skulle gå vidare. Enligt professor McCrie gav många av polischeferna uttryck för en uppgivenhet som handlade om att ”brottsligheten är konstant och inte går att göra så mycket åt”, en uppfattning som för övrigt verkar delas av många svenska poliser och polischefer. Inom ett år hade 80 procent av polischeferna bytts ut mot nya som delade Bratton och Maples tankar om betydelsen av ett förändrat arbetssätt. Ganska snart hade brottsligheten minskat med mer än de 10 procent som borgmästaren Rudolph Giuliani lovat i sin kampanj.

Var tog brottslingarna vägen?
På frågan om var alla brottslingarna tog vägen säger professor McCrie att de bara försvann. En vanlig invändning mot att vidta olika former av brottsförebyggande åtgärder är att det inte är någon idé eftersom brottsligheten bara flyttar någon annanstans. Om detta säger McCrie: ”om du tar bort förutsättningarna för brott, tar du bort incitamentet. Brott flyttar inte.”

Professor McCrie beskriver också andra förklaringar till den minskning av brottsligheten som skett i New York. Det handlar till exempel om att man börjat arbeta med situationell brottsprevention (SCP), att man jobbar smartare än tidigare (”the solution  is  not  more  police  –  it  is  to be smarter in many ways”) samt användningen av övervakningskameror, något som tog fart under 1990-talet.

Det viktigast för att skapa en förändring, säger McCrie, är dock chefer som har mod och visioner.