Ett närpolisarbete i världsklass - exemplet Holland

Stiftelsen Tryggare Sverige är nu tillbaka efter en fyra dagars studieresa till Haag och Amsterdam; här kommer några första intryck och reflexioner.

Gruppen på 16 personer bestod av brottsförebyggare från kommunerna, företrädare för kommunala bostadsbolag, polisen samt Stiftelsen Tryggare Sveriges egna representanter.

Vi besökte det nederländska departementet för säkerhet och rättvisa, företrädare för Universitetet i Delft, Amsterdampolisen, Amsterdam stads trygghetsorganisation samt den privata forsknings- och konsultfirman DSP-group.

Vi lämnar nedan en första ögonblicksbild av vad vi såg och hörde. Den som vill ha mer detaljerade redovisningar hänvisas till Thomas Ahlskog på Stiftelsen Tryggare Sverige.

Stort tack till alla deltagare som hjälpte till att göra denna studieresa till den framgång som den blev (enl. deltagarnas redovisning). Vi från Stiftelsen Tryggare Sverige är också mycket nöjda. Vi kommer på ett eller annat sätt att återkomma dels med att bjuda in några av de intressantaste företrädarna som vi träffade (Almedalen 2014), dels informera RPC m.fl. om de intressanta iakttagelser som vi gjorde. Vi tror att det som vi fick oss till livs också kan vara användbart i det organisationsarbete som just nu pågår av den svenska polisen.

1.  Departementet för säkerhet och rättvisa
Vi fick en övergripande beskrivning ”Crime and crime prevention i The Netherlands” som bl.a. innehöll en presentation kring ”How Holland managed to cut Crime”. Presentationen innehöll en metabeskrivning av hur regeringen ser på forskningsläget betr. brott och brottsförebyggande verksamhet, om hur polisarbetet kan utvecklas för att bli mer effektivt mm. Hela presentationen finns i Power Point för den som är intresserad men några av de intressantaste ”trenderna” mm. presenteras nedan.

Att brottsligheten  inkl. ”fear of crime” sjunker kunde förklaras med följande ”possible explanations”:

• selective incapacitation effects/targeted selective approach to offenders
• saturation of consumer market luxury goods (putting a cap on the stolen goods market)
• luxury consumer goods increasingly low in price (“The Mediamarkt Effect”) causing a collapse in sales in the (amateur) market in stolen goods
• aging cohorts of hard drug addicts who are too far gone to commit crime, reduction in the numbers of heroin and cocaine cohorts
• the effects of situational crime prevention techniques; CPTED, building laws/codes, Police Label Safe and Secure Housing, technology driven crime prevention measures (cars, phones, ATM´s)
• combination of repression and prevention (for example the case of commercial robberies and prevention of repeat victimization for burglary)
• more advanced crime analysis technologies and applications
• the increased cooperation between the government and the business community and implementation of a number of targeted programs (prevention/repression) results in increased effectiveness; value for money
• Increase willingness to apply preventive measures/awareness of prevention/effectiveness of preventive measures among individuals and the business community

In short: an integrated rational multi agency approach (police, local authorities, business, government). Focused and situational crime prevention technologies

Beträffande polisverksamheten fick vi följande ”recept” på ”What works in the Netherlands?”:

Promising

• Community policing
• Pulling levers
• Compstat
• Evidence-based policing

Effective

• Focus on repeat victimization
• Hotspots policing
• Third party policing
• Problem oriented policing
• Hot offenders/prolific offenders

Characteristics of effective policing

Focused and selective approach towards:

• (potential) offenders
• (potential) victims
• places and times

Focused approach taking into account the priorities and expectations of citizens and organisations/business

A thorough crime analysis:

• nature and extent of crime
• analysis of causes
• analysis of possible measures and interventions
• analysis of effectiveness

Beträffande effekterna av den situationella brottspreventionen fick vi bl.a. följande redovisning:

”It is easier to change places than people”

What works:

• The deployment of supervisors in housing complexes, public transport and public space
• The raising of lighting levels in (semi) public spaces
• The use of CCTV in certain locations, aimed at specific crimes
• The use of Secured by Design instrument
• The raising of the general security level and reorganization of residential areas
• Hot spot surveillance
• The installation of standard security measures during the production phase of consumer goods (cars, cameras, mobile telephones)
• The application of (civil) legislations and regulations to close criminogenic places

2.  Stadens/Borgmästarens ansvar
Vi träffade företrädare för Amsterdam stad som beskrev hur trygghetsarbetet bedrivs. Borgmästaren, som är utnämnd av kungen, har ansvaret för ”public order and safety”. Borgmästarens främsta medaktörer i detta arbete är ”Public Prosecutor” och ”Chief of Police”. Dessa chefer bedriver sitt samarbete i form av en ”triangel” som möts varannan vecka för att leda stadens samlade säkerhets- och trygghetsarbete.

I borgmästarens kansli finns ett särskilt kontor med ansvar för trygghetsarbetet, ”Office of Public Order and Safety. I den enheten arbetar 70 tjänstemän. Arbetet bedrivs med fyra prioriteringar: ”the top 600 approach” där alla inkl. polisen fokuserar på stadens 600 mest kriminella invånare, på ”the Municipal Flying Squad”, en uniformerad vaktstyrka som ”patrullerar” gatorna och som kan bötfälla för vissa brott mot ordningsreglerna etc, på ”Streetcoacher” som är en uppsökande enhet som försöker få kontakt med ungdomar i riskzonen samt med ett ”Neighborhood Safety Team” vilket innebär att samtliga berörda parter (polis, staden, bostadsbolag m.fl.) i ett område som är mer brottsutsatt går samman och tillsammans utarbetar en plan för att minska brottsligheten och öka tryggheten i berört område.

Närpolisarbetet
I landet finns 66 000 poliser, varav 6 000 i Amsterdam som har ca 750 000 invånare. 22 procent av invånarna är under 19 år. Man har sammanlagt 177 nationaliteter och fler än 50 procent är ”born as a member of an ethnic group”. Amsterdam är ganska tätbefolkat med ca 2 600 invånare per kvadratkilometer.

Närpolisverksamheten i Nederländerna har utvecklats under många år och bygger helt på forskning och beprövad erfarenhet.

Staden har delats in i 228 närpolisområden (Neighborhood districts) som täcker stadens hela yta. Varje område har mellan 2 500 till 5 000 invånare, i vissa fall fler. För varje distrikt har man utsett en polisman att ha huvudansvaret för det preventiva arbetet, huvudsakligen kontakterna med allmänheten, turisterna och företagen.  Övrigt polisarbete bedrivs som tidigare; närpoliserna har alltså inget operativt ansvar eller personalansvar för den övriga polisverksamheten. Samtidigt får närpoliserna sådan ingående kunskap om sitt område att deras erfarenhet och kunskap blir starkt efterfrågad när övriga poliskollegor arbetar i området.  De övriga får hjälp med ingripanden, de får råd och stöd och sådan ”underrättelseinformation” som gör att de kan lösa polisarbetet mycket lättare och med minskat behov av våldsanvändning. Om det behövs så gör närpoliserna egna ingripanden och arresteringar. De jobbar på förtroendearbetstid (arbetar precis när de själva bedömer att de gör bäst nytta). De skall stanna i sina områden mellan fyra till sex år för att verkligen lära känna området.  Efter dessa år måste de lämna för att minska riskerna för korruption. Arbetet skall bedrivas 60 procent till fots, resten för administration (som tyvärr tenderar att öka i vissa områden).

För att kunna ta ett sådant eget områdesansvar krävs stor erfarenhet av polisarbetet. Det krävs därför bl.a. 10-15 års tjänst för att kunna komma ifråga. Efter tillträdet får närpoliserna genomgå en särskild utbildning under 2 år, på distans. Likaså krävs att detta polisarbete, som anses vara det viktigaste i lokalsamhället, också får tillräcklig status för att bli accepterat av övriga poliskollegor. Därför är dessa tjänster befordringstjänster (Community Policing Directors) med särskilda lönetillägg. Själva graden torde kunna jämföras med en svensk poliskommissarie.

Efter genomgången i polishögkvarteret fick svenskarna möjlighet att under en eftermiddag följa med sju närpoliser ut i deras respektive område. Det blev några oförglömliga timmar där vi fick oss till livs ett mycket professionellt polisarbete, i nära kontakt med allmänheten och företagarna, med gott humör men samtidigt hårda nypor när de som fått tillsägelser inte ville ta rättelser. Det var som att läsa polisforskningen för de senaste 30 åren om hur ett effektivt närpolisarbete kan bedrivas. Självklart kan vi inte veta hur polisarbetet bedrivs i praktiken efter bara en dags information och deltagande observation. Vad vi dock kan säga är att det som vi såg var bra, det var byggt på forskning och beprövad erfarenhet och det verkade fungera på sätt som beskrivits med reservation att vi uppfattat alla delar på sätt som beskrivits ovan.

Det vi såg var absolut så intressant (även jämfört med många andra länder där vi studerat Community Policing) att det borde vara av värde att studera systemet mer ingående för att kunna upptäcka också sådana svagheter som alltid finns. Stiftelsen Tryggare Sverige kommer därför att på olika sätt återkomma i den delen, antagligen i samband med Almedalen 2014.

3. Övriga besök
Av universitetsprofessorn fick vi en beskrivning av förhållandet mellan offentliga och privata rum. Vi fick vidare veta hur en inbrottstjuv ”tänker”, om hur man tar sig in i en bostad och om vilka flyktvägar som finns. Denna kunskap bör i sin tur läggas till grund för hur man kan bygga säkrare och alltså bygga bort brottsligheten så långt som möjligt. Eftersom städerna växer över hela jordklotet så är forskningen på stark frammarsch (”Urban Research Renaissance”), bl.a. kommer det bli mer vanligt att man kopplar ihop GIS med polisens brottskartor.

Som en sammanfattning på denna akademiska föreläsning kan (lite förenklat) sägas att de två viktigaste aktörerna för att bygga säkra och trygga städer är ”vägdirektören” och ”byggbolaget”.

Beträffande den första så har vederbörande säkerheten både för fotgängare och bilister i sina händer. Genom att bygga vägarna på rätt plats och på rätt sätt går det att spara liv. Beträffande byggbolaget är det i huvudsak kostnaderna som styr huruvida man bygger tryggt istället för bara snyggt.

Det senare leder över till föreläsningen av den privata forsknings- och konsultbyrån DSP-group och deras erfarenheter av hur brottsligheten kan byggas bort.  Det finns lång erfarenhet av bl.a. CPTED (Crime Prevention Through Environmental Design), alltså hur man kan utforma bostäder och bostadsområden utifrån ett brottsförebyggande perspektiv.

Trots denna kunskap har det visat sig svårt för CPTED att få genomslag i verkligheten. Den erfarenhet som redovisades var i princip liknande den svenska; om statsmakterna inte vågar lagstifta om att tillämpa CPTED så blir det ingen verkstad. Det har t.ex. visat sig vara mycket svårt att få arkitekt-skolorna att ta till sig dessa rön. Av de exempel som gavs så var det Frankrike som stack ut; där ledsnade regeringen på att inget hände och tog till lagstiftningsvapnet.

Vi fick också en beskrivning av att det finns ett antal internationella standarder också inom detta område (precis som det finns standarder på alla andra områden). Vi känner till dessa bl.a. sedan den stora BO-mässan på 80-talet. Trots dessa standarder går utvecklingsarbetet mycket sakta. Det råd som gavs var därför att ”just tell the municipalities to use the standards”. Alltså ytterligare ett bevis på att det är kommunerna som är nyckelspelaren inom säkerhets- och trygghetsområdet.