Polisförbundet skadar polisens anseende

Med anledning av den senaste utvecklingen inom svensk polis där det, förutom sjunkande produktivitet, registrering av Romer m.m., framkommit att en fjärdedel av Sveriges poliser är med i en "hemlig" Facebookgrupp med frekventa påhopp mot polischefer, forskare, journalister och andra "oliktänkande" torde det vara tydligt för alla att det krävs nytag.

Observera att det mest upprörande inte är att enskilda poliser på Facebook till kollegor uttrycker sin frustration över situationer som de ställts inför. Det mest upprörande och uppseendeväckande är att detta är administrerat av Polisförbundet och att dess ordförande Lena Nitz är en av medlemmarna. Inte heller hade det varit ett så stort problem om Nitz och Polisförbundet protesterat mot de kränkande personangreppen, utan tagit varje tillfälle att i praktiken tillämpat polisens värdegrund och utmanat "sanningar" om inkompetenta forskare, oförstående polischefer, vänstervridna journalister, en krävande allmänhet m.m. Så verkar dock inte ha skett, utan de kränkande orden har fått stå oemotsagda. Skadan som Polisförbundet orsakat svensk polis är därmed omfattande!

Vad är då lösningen på de problem som svensk polis står inför? Lösningen handlar inte om mer utbildning, affischkampanjer eller framtagandet av nya värdeord. Det handlar inte om enstaka ”rötägg” bland de anställda. Det räcker inte med att ”ansvariga” får gå. Det handlar om ett stort behov av en grundläggande samhällsorientering, demokratisk bildning och en moralisk uppgörelse, eller som Sverker Jönsson universitetslektor i straffrätt vid Lunds universitet, skriver i en mycket intressant debattartikel i Sydsvenska Dagbladet (25/9 -13): "organisationen verkar behöva rivas upp med rötterna, brytas ned och byggas upp igen utifrån demokratiska principer".

Polisen är den myndighet som har möjlighet att inkräkta på människors privatliv, frihetsberöva människor redan vid svaga misstankar om brott och bruka vapen mot den egna befolkningen. Rättsstatliga principer som saklighet, objektivitet, proportionalitet och icke-diskriminering ställer stora krav på hur polisen utövar detta våldsmonopol i sin dagliga verksamhet.

Ingen stat är en demokrati eller en rättsstat endast därför att den påstår sig vara det.

Med anledning av detta vill vi åter peka på vårt remissvar på Polisorgansiationsutredningens betänkande där vi försökt att problematisera just de frågeställningar som åter är uppe till diskussion, nämligen hur polisens roll och arbete ska utformas i en modern rättsstat (se vårt remissvar: http://www.mynewsdesk.com/se/stiftelsen-tryggare-sverige/documents/remissvar-paa-polisorganisationskommittens-foerslag-21002).

Inom kort kommer vi också att redovisa hur säkerhets- och trygghetsarbetet måste utvecklas i Sveriges kommuner. I detta sammanhang spelar förstås en professionell polis en avgörande roll, varför den senaste tidens ifrågasättande av den svenska polisen är mycket besvärande också ut en kommunperspektiv.