Utsatta för människohandel har rättigheter – Alexandra borde ha få stöd och hjälp

DN rapporterade igår (27/2 -13) om den rumänska kvinnan Alexandra som sändes hem efter ett flera timmar långt förhör. Hennes historia bekräftar resultatet från en undersökning från Stiftelsen Tryggare Sverige från 2010, nämligen att rättsväsendets i första hand fokuserar på att gripa gärningspersonen snarare än att tillvarata den drabbades behov. Alexandra hade grundläggande rättigheter som inte beaktades.

Det komplexa brottet människohandel innefattar en kedja av händelser, från rekrytering till exploatering av en människas kropp eller tjänster, samt omfattar flera olika former av utnyttjande; sexuella ändamål, tvångsarbete, tiggeri, slaveri och organdonation. Ytterst handlar det dock om exploatering av människor som lever under påvra socioekonomiska omständigheter och har få alternativ eller litet handelsutrymme. Fattiga människor förs till rika länder och utnyttjas där på olika sätt. Minoritetsgrupper är särskilt utsatta. Problematiken är gränsöverskridande och har i högsta grad med mänskliga rättigheter att göra. Just därför är det angeläget att de europeiska medlemsländerna samarbetar och erbjuder stöd och skydd till utsatta, vare sig de befinner sig i det land där de utnyttjats, eller är tillbaka i sitt hemland.

Rättigheter existerar endast på pappret
Internationella och nationella bestämmelser som syftar till att säkerställa skyddet för offer för människohandel existerar emellertid oftast endast på pappret. Implementeringen av dessa rättigheter har i de flesta EU-länderna, liksom i Sverige, inte fullföljts. Det visades 2010 i en undersökning inom ramen för projektet E-notes (European NGOs Observatory on Trafficking, Exploitation and Slavery) där ideella organisationer i alla 27 medlemsländer i EU granskade hur respektive land i praktiken lever upp till Europarådets konvention mot människohandel från 2005. Stiftelsen Tryggare Sverige ansvarade för den svenska delen av undersökningen.

Den drabbades behov negligeras
Den bristande implementeringen framgår tydligt i det exempel som Dagens Nyheter rapporterade om igår, där rumänskan Alexandra sändes hem efter ett flera timmar långt förhör. Enligt vår uppfattning har polis och åklagare negligerat ett antal artiklar i Europarådets konvention i detta ärende. Det gäller till exempel artikel 13 i Europarådets konvention mot människohandel som ger en person som utsatts för människohandel rätt till en 30 dagars reflektionsperiod för vila och återhämtning. Tanken är att den drabbade ska få möjlighet att göra sig fri från inflytandet av människohandlarna och få tillfälle att återhämta sig så pass att han eller hon kan tänka på framtiden och fatta beslut om medverkan i en eventuell rättegång. Detta verkar inte polis och åklagare känna till, utan rättsväsendet fokuserar i första hand på att gripa gärningspersonen snarare än att tillvarata den drabbades behov.

Sverige erbjuder utsatta för människohandel möjlighet att stanna i landet - om deras medverkan behövs i rättegången. Sådana villkor ställs inte i alla andra länder, där man istället utgår från den utsattas behov att vila och återhämta sig vid dessa bedömningar.

Ingen hot- och riskbedömning
Av artikel 5.2 i Europarådets konvention mot människohandel framgår att ”återvändandet ska helst ske frivilligt” samt ”med vederbörlig hänsyn till personens rättigheter, säkerhet och värdighet”. För att säkerställa detta bör det, enligt internationella överenskommelser, genomföras hot- och riskbedömningar inför att en person sänds tillbaka till sitt hemland. Dessa bedömningar ska omfatta både den direkt drabbade och dennes familj. Det verkar som man även negligerade dessa skyldigheter i fallet Alexandra.

Vi kan konstatera att Sverige, liksom majoriteten av EU-länder, saknar i dag en metod för genomförandet av denna typ av strukturerade hot- och riskbedömningar. Fallet Alexandra visar sorgligt väl att frågan om hot- och riskbedömning aldrig varit aktuell.

Vi kan alltså konstatera att Sverige inte fullt ut lever upp till de åtaganden som staten har enligt Europarådets konvention. Det gäller inte bara skydd. Ett EU-direktiv från 2011 skärper ytterligare kraven på långvariga stödinsatser, även efter att en person sänts tillbaka hem.

Granskning av Sveriges arbete mot människohandel
Nu prövar Sverige under en projektperiod att ta stöd av organisationen IOM (International Organization for Migration) som har fältstationer i ett flertal länder världen över och följer upp och för statistik över utsatta för människohandel av alla former. Projektmedel kommer att bekosta denna uppföljning genom IOM av ett par utvalda fall under tre månader. Detta är ett steg i rätt riktning och nödvändigt också för att slippa kritik av GRETA (Group of Experts on trafficking in Human Beings), som nu granskar hur just Sverige lever upp till Europarådets konvention mot människohandel.

Ett tydligt bevis på att utsatta för människohandel inte får tillräckligt stöd är att samma person ibland återfinns som offer för människohandel i Sverige igen. Sådan så kallad re-trafficking är ett uttryck för att de insatser som satts in inte tillräckligt har tagit hänsyn till de behov av hjälp som personen har. Och detta är precis vad som hände Alexandra. Att stoppa re-trafficking handlar om att förebygga brott och samtidigt säkerställa att människor som utsatts för inhuman handel och behandlats som varor kan få tillbaka sitt människovärde. Kampen mot människohandel är en kamp för människovärdet, och emot avhumaniseringen av grupper av människor. En kamp som måste föras varje dag, gemensamt i alla länder.

Projekt med fokus på re-trafficking
I februari 2013 skickade NGO:s i 14 europeiska länder, bland annat Sverige och Rumänien, gemensamt in en ansökan till EU för att kartlägga återvändandeproblematiken och ta fram "best practice" och rutiner för samarbete. Eftersom det ingår både ursprungsländer och destinations- samt transitländer i det sökande nätverket ENPATES (European NGOs Platform Against Trafficking, Exploitation and Slavery) finns möjligheter att bygga upp ett solidariskt, gränsöverskridande samarbete kring återvändandet.

För svensk del inväntar nu Stiftelsen Tryggare Sverige besked om vi fått medel för att genomföra projekt ”CAIRO-Common Actions for the Improvement of Return Opportunities for Trafficked Persons”. Bland annat avser man särskilt att studera Rumänien, som har väl utvecklad stödverksamhet till utsatta för människohandel.

Ett tips till polis och åklagare är att kontakta oss nästa gång en rumänsk kvinna utsatt för människohandel ska förhöras, så förmedlar vi kontakt med Adpare i Rumänien. Då kan den utsatta bli mött av representanter från denna NGO på flygplatsen och få stöd till ett bättre liv.

Det här är vad Adpare i Ruämien kunde ha erbjudit Alexandra:

·  Crisis intervention
·  Psychological counseling (typically once a week, but this is flexible based on individual need).
·  Group therapy/support groups once a week.
·  Art Therapy
·  Occupational Therapy
·  HIV testing and education
·  Medical assistance, including
·  Post-Traumatic stress evaluation/ treatments
·  STI tests
·  Gynecological exam
·  Dental exam
·  Medical services are based on personal relationships or contracts with individual clinics.
·  Social Assistance including remaking identity documents and family counseling.
·  Legal assistance (paid by cabinet law): assists both staff and victims of trafficking in preparation for court and representation of victims in criminal cases.
·  Educational assistance: assisting victims who wish to enroll in school.
·  The average education level among beneficiaries is quite high - only 3% are illiterate. The rest of the beneficiaries fall somewhere at a post-high school level.
·  Professional training
·  Examples: hairdressers, manicurists and cosmeticians.
·  Victims receive 100 Ron per week to learn to manage money.
·  Program volunteers also provide opportunities to beneficiaries for computer training and learning foreign languages.

Sverige har mycket att lära i hanteringen av utsatta för människohandel. Låt oss alla gemensamt försöka förbättra och lära av goda exempel.

/ Ninna Mörner

Baltic Worlds, Centre for Baltic and East European Studies, Södertörns Högskola. Researcher i projekt E-NOTES and national co-ordinator i ENPATES för Stiftelsen Tryggare Sverige