Från ord till handling - ett nationellt brottsförebyggande program

Hittills i år har 42 skjutningar ägt rum i Göteborg. Motsvarande utveckling kan ses i andra städer. För att långsiktigt kunna förebygga och förhindra sådana allvarliga förhållanden presenterar vi i dag ett nationellt brottsförebyggande program. En viktig del i programmet är en satsning på polisens och kommunernas brottsförebyggande arbete. För Västra Götaland skulle en sådan satsning innebära att sammanlagt 960 tjänster tillsätts med uppdrag att förebygga brott och stödja de som drabbas.

För några veckor sedan presenterade Stiftelsen Tryggare Sverige en kartläggning av kommunernas brottsförebyggande arbete. Resultaten visar att många kommuner saknar den förmåga i form av bland annat resurser, kompetens och organisation som krävs för att kunna förebygga brott. Orsaken är främst att brottsförebyggande frågor inte har varit på den politiska dagordningen under de senaste åren.

I dag tar vi nästa steg och presenterar ett nationellt brottsförebyggande program där vi försöker klara ut vad som egentligen krävs för att gå från ord till handling i arbetet med att förebygga brott och säkerställa att de som drabbas får hjälp, stöd och skydd.

Bakgrunden är den situation som råder i många kommuner där den grova och organiserade brottsligheten har fått fäste. Som en konsekvens ökar brott som narkotikahandel, utpressning och människohandel. Detsamma gäller övergrepp i rättssak, olaga hot och bedrägerier. Till det kommer en allvarlig situation i flera förortsområden med social oro, upplopp och gängkriminalitet.

Vad ska då göras för att komma till rätta dessa allvarliga samhällsproblem? Något som skulle kunna bidra till en förändring är att vi numera har en bild av brottslighetens kostnader. Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson kan samhällskostnaderna för ett personrån uppgå till ca 225 000 kronor medan en misshandel kan kosta allt från 50 000 till 5-6 miljoner. Om den leder till livslång invaliditet kan summan hamna på hela 50 miljoner. Vidare kan en grupp av gängkriminella under en 20-årsperiod skapa kostnader på ca 650 miljoner kronor. Det finns alltså enorma belopp att spara genom ett utvecklat lokalt brottsförebyggande arbete.

En förutsättning för att förebygga brott och säkerställa att de som drabbas får hjälp, stöd och skydd är att polisen och kommunerna vet vad som ska göras och hur detta arbete ska bedrivas. Men polisen och kommunerna måste också ha den förmåga som krävs för att lyckas med uppdraget.

Arbetet med att förebygga brott ska i första hand riktas mot den grova brottsligheten, som också ofta är organiserad. Det handlar om att med hjälp av situationella åtgärder göra det svårare för den organiserade brottsligheten genom att öka risken att åka fast, reducera vinsten och göra det svårare att utföra brotten. Arbetet ska bedrivas både genom traditionella polisiära insatser (telefonavlyssning, aktionsgrupper etc.), men också med administrativa åtgärder från kommunala förvaltningar (avhopparverksamhet, förbättrade rutiner för upphandling, ökad kontroll av tillståndshantering, tillsyn av tobaks- och spelbutiker m.m.).

När det gäller förmåga i form av resurser visar erfarenheter från andra länder att det behövs en kvalificerad polissamordnare per 5 000 kommuninvånare för att polisen ska ha förmåga att fullgöra sitt brottsförebyggande uppdrag. Den satsningen kräver alltså sammanlagt cirka 2 000 av landets ca 20 000 polistjänster.

Vid sidan av dessa samordnare måste kommunerna ta ett mycket större ansvar för det lokala brottsförebyggande arbetet och, inte minst, för att fullgöra sitt författningsenliga stöd till de som drabbas av brott. Den förmåga som en kommun måste mobilisera är enligt vår bedömning att ha en lokal brottsförebyggare per 5 000 invånare och en lokal brottsoffersamordnare per 5 000 invånare. Det innebär sammanlagt cirka 4 000 kommunala tjänstemän på nationell nivå.

En sådan kombinerad statlig och kommunal organisation om cirka 6 000 professionellt utbildade brottsförebyggare och brottsofferstödjare blir den resurs som kommer att kunna ta upp kampen med brottsligheten och återställa förtroendet för rättsstatens förmåga.

Den årliga kostnaden om 5-6 miljarder för dessa 6 000 tjänster kommer snart att betala sig när summan jämförs med vad som kommer att kunna sparas för de sammanlagda kostnaderna för brottsligheten. Dessutom skulle det spara mycket onödigt mänskligt lidande för de drabbade.

Vår förhoppning är att det brottsförebyggande programmet, inklusive diskussionen om vilken förmåga som krävs, kommer bidra till att utveckla det brottsförebyggande arbetet i Sverige kommuner.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare
Stiftelsen Tryggare Sverige